Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Bok

Nadeem Aslam — Kartor för vilsna älskade

Forum

Det ekar av tom retorik bland debattörerna om den svenska debatten kring varför invandrare i Sverige integreras så dåligt. Man talar antagligen om att Sverige har rasistiska strukturer som förhindrar invandrare från att kunna integreras i det svenska samhället. Regeringens underliga utredare påstod detta och i polemik med folkpartiet ägnade sig en statlig utredare med att baktala andra debattörers åsikter i sin egen utredning. Sedan när han fick offentlig kritik för sina bisarra slutsatser om att alla svenskar egentligen är dolda rasister så låtsades byråkraten att det var synd om honom. För han ansåg att det han fick utstå som välbetald statlig utredare var värre än att få sitta som politisk fånge i iranska fängelser. Mannen tålde inte kritik helt enkelt. Men visst har Sverige varit uruselt på att integrera andra människor med annan bakgrund. Bara att använda ordet invandrare är att egentligen att stigmatisera andra människor.

Så det man undrar när ordet invandrare kommer fram i debatten är; när upphör man vara invandrare i Sverige? Kanske Folkpartiet kan svara på det? Folkpartiets alla förslag som riktas i debatten emot andra människor bottnar i ett vi och dom-tänkande. Vi är lika med etniska svenskar och dom andra är främmande. Folkpartiet som härmar danska liberala partiets invandrarkritiska linje är på väg mot en ganska vidrig partilinje.

Men även i England som har flera miljoner invandrare från sina gamla kolonier i Indien, Pakistan och andra delar av världen. Nadeem Aslam som är uppväxt i Pakistan men bor i London har med sin senaste roman skrivit en skimrande tragedi om flera generationer pakistanier i England. Det handlar om kulturkrockar men också hur nya generationer både ville befria sig från gamla traditioner eller andra som förstärker sin kulturella identitet.

När jag var i London i början av 90-talet så var jag där för att se Happy Mondays så läste jag Nadeem Aslams första bok Season of the Rainbirds som var riktigt bra. Den lockade mig med en litterär kraftfullhet och elegans i språket. Den nya romanen är ännu bättre för att den vågar ta ut sina medmänniskor från Pakistan ännu mera och spegla deras liv på ett utmärkt sätt. Jag läser en stark roman som ger oss en verklig bra bild av att leva i England och ändå sakna sitt hemland. En roman för livet som jag inte kan släppa ifrån mig utan att tänka på vad som sker i Sveriges debatt när vi bara pratar om vilka åtgärder som skall sättas in. Så kommer det en roman som är vacker och ger oss en underbar lektion i andra kulturbakgrunder. Plus att romanen är på ett sätt med i tiden med tanke på vad som händer England i talet om kampen mot terrorismen. Det är årets kanske bästa läsning jag har upplevt.

Musik

Ali Farka Toure — Red & Green

Audioslaves — Revelations

Blind Guardian — A Twist in the Myth

Så var det där med bootleg

Caribou — Start Breaking My Heart

Christine Evans — Push

DMX — Year of the Dog Again & Rick Ross — Port of Miami

Dr. Indies musikmix V

Iron Maiden — A Matter of Life and Death

Kajsa Grytt — Brott & Straff: Historier från ett kvinnofängelse

Korta musikrecensioner XX

Lambchop — The Decline of Country & Western Civilization, Pt. 2: The Woodwind Years & Damaged

Lars Winnerbäck — Efter nattens bränder: Samlingsskiva 1996–2006

Lionel Richie — Coming Home

Midlake — Bamnan and Slivercork & The Trials of Van Occupanther

Motörhead — Kiss of Death

New York Dolls — One Day It Will Please Us to Remember Even This

Outkast — Idlewild

Pink — I’m Not Dead

The Raconteurs — Broken Boy Soldiers

Razorlight — Razorlight

The Album Leaf — Into the Blue Again

The Arab Strap — The Last Romance

The Martial Arts — Do It Riot Grrl

The Roots — Game Theory, Kelis — Kelis Was Here & Missy Elliott — Respect M.E.

The Solid Gold Collection — Northern Soul

The Veronicas — The Secret Life of The Veronicas & Standard Candle — Curtains

Thom Yorke är tillbaka solokvist

Tomas Ledin — Plektrum

Totta & Wiehe — Dylan