Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Korta musikrecensioner XX

The Red Krayola — Introduction

The Red Krayola — Introduction.Mayo Thompson är mannen som gav gruppen The Red Krayola sitt namn och form sedan mitten av 60-talet då bandet verkligen vid sidan Soft Machine eller The 13th Floor Elevators gjorde skummaste musiken. Konstrock eller avantgardistisk rock är det som bandet spelar så länge Mayo Thompson fortsätter att ge ut skivor.Mayo Thompson. Han blev ett tag medlem i punkbandet Per Ubu under tidiga 80-talet. Han lät även medlemmar från andra band ingå i Red Krayola. Gina Birch från The Raincoats, Lora Logic från Dr. Dacapofavoriterna X Ray Spex och medlemmar från Swell Maps ingå i bandet. Mayo Thompson hade och har en bred musikalisk sortiment. På den nya Red Krayolaskivan så härskar sinnet åt det folkrockiga och stora drag av Captain Beefhearts ljudgyckel. Nya skivan som kom ut för 3 eller 4 månader sedan kom i min ägo först i slutet av juli. När jag lyssnar på den är den smått genial med fina infall. Gruppen är numera tillsatt av gamla medlemmar. En av årets mest intressanta skivutsläpp.

Di Tiesto — In Search of Sunrise 2006

Di Tiesto — In Search of Sunrise.Hollands främsta house och technoproducent gör Ibizapartymusik nuförtiden på sin senaste skiva. Lättuggad men ändå väldigt bra tycker jag efter att lyssnat på skivan hela sommaren 2006. För det är dansmusiken och elektronisk musik jag Dr. Indie och Mr. Snaggus har ägnat oss mest åt under sommaren på redaktionen. Di Tiesto är en bra dj med förföriska tongångar i sylvassa beats och dansanta emotioner i flera varv runt dansklubbarna i Stockholm. Så kan kommersiell dansmusik låta när den är som bäst, tycker jag i alla fall.

Lovebugs — In Every Waking Moment

Lovebugs — In Every Waking Moment.Det är irriterande när jag vill å ena sidan skriva att gruppen Lovebugs gör skittråkig popmusik som verkligen är för mainstream, men så kan dom på några få låtar skapa skimrande vacker pop. Men i det stora hela går bandet igång som det vore Coldplay och Keane som enbart existerade i deras världar. Jag lyssnar på deras senaste album. På deras officiella hemsida är det Schweiz som utgör hemlandet för en grupp som gör lagom fina banala poplåtar. Det är inte helt dåligt rakt igenom, utan det finns några guldkorn men det räcker inte hela vägen fram så att säga.

Youth Group — Casino Twilight Dogs

Youth Group — Casino Twilight Dogs.Har man Badly Drawn Boy och The Pastels som inspirationer och kommer från Sydney i Australien då är man tydligt inne i indiesvängen. Särskilt som denna grupp tillhör den nya fina våg av band från Australien som kommit fram den senaste tiden även om dom funnits sedan 90-talet. Men Youth Group gör en delikat pop som påminner om The Triffids, (som kommer ut i nyutgåvor i år som ett litet plus) Jag gillar deras sånger och sångröst då den är melodisk och ny fräsch popmusik from down under.

Flogging Molly — Whiskey on a Sunday

Flogging Molly.Den här Los Angeles-baserade gruppen har funnits i minst 15 år sedan och jag hörde dom för första gången med skivan Swagger för många år sedan eller åtminstone 6 år sedan jag lyssnade på den då den kom ut 2000. Nu lyssnar jag på deras skiva och dvd Whiskey on a Sunday som låter ännu mera irländsk än någonsin, tänk er The Pogues i högform under 80-talet. Men Flogging Molly är faktiskt riktigt bra och har stunder då man blir lyrisk över denna punk/folkmusikbaserade talanger kan få till det.

The Cure — The Top En lyxutgåva på två cd-skivor

The Cure — The Top.Robert Smith och hans mannar ger ut lyxutgåvor och nyutgåvor av deras gamla plattor men det känns både okej och lite sorgligt eftersom skivorna varierar i kvalitet. Den här skivan lämnar mig oberörd och den är tunn som is utan den vanliga gotiska ödsliga stämningen som brukar vila över den gamle hederliga 47 åriga Robert Smith. En skiva som jag inte gillar speciellt, utan jag suckar och lämnar så den åt sitt öde.

Patti Labelle — Definitive Collection 2006

Patti Labelle — The Definitive Collection.Det var länge sedan Patti Labelle var soulsångerska i Bluebelles gamla 60- och 70-tal men det är hennes solokarriär som jag älskar att lyssna på med slickade ballader och spännande ljudbilder med skönsång från en av dom vackraste soulsångerskor från den gamla skolan. En bra samling som ger mig en klarare bild av hennes karriär. Bra låtar är det rakt igenom hela skivan.

DJ Shadow — The Outsider

DJ Shadow.DJ Shadow har sedan mitten av 90-talet på Mo Wax-bolaget givit ut skivor av hög kaliber inom experimentell hip hop och trip hopscenen med diverse skivor och den nya skivan är ännu bättre än vad jag någonsin har hört förut med DJ Shadow. Han producerade UNKLE:s främsta skiva i slutet av 90-talet och gav sig ut på äventyr inom den elektroniska musiken som fortfarande givit ekon i engelsk musik. Nya skivan vibrerar, trimmar motorerna så att hela härligheten svänger och remixar sig in i gryningens ljuspunkter eller fixstjärnorna på musikhimlen. En superbra skiva åt världens befolkningar.


Dr. Rock kan ibland på vår redaktion sitta ned med skivor som han undrar över om inte Dr. Indie behöver mera av. Så nu har lyssnat på en del bra skivor som kommit ut under året.

The Mountain Goats — Get Lonely

The Mountain Goats — Get Lonely.John Darnielle heter mannen med den ensamma rösten som sjunger så sorgligt på sin grupps nya skiva. Javisst, det låter ibland som han sitter utsatt ute i öknen och har bara sig själv och naturens vildhet att bry sig om. Han verkar ha all tid i världen när musiken bryter in lite långsamt, lo-fi med countrygebiten som närvarande kraft. Det är en nödvändig skiva som jag tacksamt verkligen njuter av med dess epicentrum av skimmer och sorgsen dramatik. En bra skiva för lägerelden helt enkelt.

The Pink Spiders — Teenage Graffiti

The Pink Spiders — Teenage Graffiti.Den store Ric Ocasek från klassiska The Cars producerar denna lilla punktrio med punkpopen som sitt skötebarn. Men visst tangerar dom MTV-punken som Sum 41 och annat skräp men det är rätt hela tiden och bandet träffar faktiskt hårt med sin poppiga punk. Tänk er Ramones unga kusiner från Bronx eller någonting åt det hållet. Men det är snabba puckar och dom driver musiken lite åt det roliga trevliga charmkursen i hederlig pop som kryddats av punkens gamla hederliga dragning. En skiva med Ric Ocasek som producent kan väl aldrig bli fel.

These Arms Are Snakes — These Arms Are Snakes

Hardcore eller bara punk, tja, det finns mycket att skriva om det här bandet. Men både Close Up-läsare och indiesajter tror jag kan förenas i att denna grupp har släppt en rolig och intressant skiva med influenser från hardcorescenen till en mera sofistikerad musik av annat slag. Låtarna kan ibland vara vågade och långa aktstycken av spännande känslor och vibrationer av det hårda anslaget från livets stora puls. Jag måste säga att detta band är ett intressant rockband som Dr. Rock och jag kunde förenas i djupare lyssning.

Musik

Ali Farka Toure — Red & Green

Audioslaves — Revelations

Blind Guardian — A Twist in the Myth

Så var det där med bootleg

Caribou — Start Breaking My Heart

Christine Evans — Push

DMX — Year of the Dog Again & Rick Ross — Port of Miami

Dr. Indies musikmix V

Iron Maiden — A Matter of Life and Death

Kajsa Grytt — Brott & Straff: Historier från ett kvinnofängelse

Korta musikrecensioner XX

Lambchop — The Decline of Country & Western Civilization, Pt. 2: The Woodwind Years & Damaged

Lars Winnerbäck — Efter nattens bränder: Samlingsskiva 1996–2006

Lionel Richie — Coming Home

Midlake — Bamnan and Slivercork & The Trials of Van Occupanther

Motörhead — Kiss of Death

New York Dolls — One Day It Will Please Us to Remember Even This

Outkast — Idlewild

Pink — I’m Not Dead

The Raconteurs — Broken Boy Soldiers

Razorlight — Razorlight

The Album Leaf — Into the Blue Again

The Arab Strap — The Last Romance

The Martial Arts — Do It Riot Grrl

The Roots — Game Theory, Kelis — Kelis Was Here & Missy Elliott — Respect M.E.

The Solid Gold Collection — Northern Soul

The Veronicas — The Secret Life of The Veronicas & Standard Candle — Curtains

Thom Yorke är tillbaka solokvist

Tomas Ledin — Plektrum

Totta & Wiehe — Dylan