Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Intervju

Contra

Contra är borgerlig stiftelse som bildades 1974 och hette från början Progressiv Information, och bytte namn till Contra. En lös organisation mot socialism.

Jag delar inte Contras politiska åsikter det minsta. Men det spelar ingen roll i denna intervju via e-post. Tack C.G. Holm för att du tog dig tid att svara. Blaskan är obunden från både politik och religionstillhörighet. Vi är nyfikna på allt som kan gå utanför de uppkörda spåren. Därav intervjun med Contra.

Deras hemsida — Contra


Fråga
Marknadsekonomin och demokratin hävdas av många liberaler vara förutsättning för varandra. Men den hypotesen är inte riktig sann. Det finns många länder med marknadsekonomi men dock är diktatur såsom Kina. Auktoritära regimer som Pinochets Chile hade Milton Friedman som ekonomisk rådgivare. Alltså kan marknadsekonomiska inslag finnas i diktaturer. Vad anser Contra om den bilden av marknadsekonomin?
Svar
Marknadsekonomin är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för demokrati. Det vill säga det finns inga demokratier som inte är marknadsekonomier, men däremot finns det marknadsekonomier som ännu inte är demokratier. Marknadsekonomi är en förutsättning för demokrati och ett gott hjälpmedel för att uppnå demokrati i länder som inte nått dit än. En marknadsekonomi bygger nämligen på pluralism och individens ansvar. Lär sig människorna detta på den ekonomiska sidan, så kommer snart kraven att ställas även på den politiska sidan. Släpper den politiska regimen efter på den ekonomiska sidan blir det i längden ohållbart att behålla ett auktoritärt system på den politiska sidan, åtminstone i dagens globaliserade värld. För utan öppna gränser finns det ingen marknadsekonomi värd namnet i dagens samhälle.
Vi kan också se att Chile, som satsade på marknadsekonomi under 1970-talet, idag är en demokrati. Det tog ungefär tjugo år från Allendes och Pinochets diktaturer tills demokratin var tillbaka. Hade Allende kunnat fortsätta är det tveksamt om Chile hade varit demokrati idag. Men genom att marknadsekonomin öppnade upp för internationella kontakter och influenser blev den demokratiska utvecklingen i längden oundviklig.
Sedan är påståendet att Chile hade Milton Friedman som ekonomisk rådgivare helt sanslöst överdrivet. Han gjorde en föreläsningsturné på fem dagar, då han besökte banker och universitet. Vid några av föreläsningarna satt företrädare för regeringens ekonomiministerium och lyssnade. När han var i Kina var det staten — inte privata institutioner — som bjöd in. Men ingen påstår väl därför att Milton Friedman är ekonomisk rådgivare åt Kina? Men hans övergripande ekonomiska filosofi är fri för alla att tillämpa!
Jag delar inte heller uppfattningen att Kina skulle vara en marknadsekonomi. I delar av Kina tillämpas marknadsekonomi. Men det rör sig om öar av marknadsekonomi i ett hav av planekonomi. Det är kanske 15 procent av de arbetande kineserna som finns på dessa fria öar. De flesta sitter fast i de stora statliga företagen vars förluster är den största utgiftsposten i den kinesiska statsbudgeten.
Fråga
Inom Contras plattform ryms det både konservativa och liberala inslag. Ändå måste det finnas motsättningar av detta slag. Konservatismen är i klassisk mening för staten. Från Bodström som såg den som en organism av Gud given där var man har sin plats. Hegel, Rudolf Kjellén, Harald Hjärne, Burke med flera konservativa såg just staten som hierarkins ståthållare medan liberalismen kunde erkänna staten men var skeptiska till dess makt.
Hur ser Contra på denna fråga?
Svar
Här måste det understrykas att Contra inte är något politiskt parti eller någon kampanjorganisation som driver en viss fråga. Contra är en stiftelse som drivs för att förmedla information och främja debatt. Den informationsverksamheten drivs från utgångspunkten av en plattform som diskuterats inom Contra. Plattformen är avsiktligt formulerad så att den ska öppna för både konservativa och liberala att ansluta sig till Contra. Eftersom vi är väl medvetna om att det på vissa punkter skär sig mellan dessa två ideologiers anhängare driver inte Contra någon viss linje i de frågor där kollisionen är som mest uppenbar.
Dock kan man säga att Contra är mer liberal än konservativ när det gäller den politiska plattformen — om man har en mycket traditionell syn på ideologiernas innehåll. Det var ju i den riktningen som redan Gösta Bohman styrde Moderata Samlingspartiet. Inom Contra råder allmän skepsis mot staten som en övergripande och för allt ansvarande mekanism, tvärtom ser vi individens självständighet och suveränitet som grundläggande för ett modernt och bra fungerande samhälle. Det är ju ett liberalt och inte ett konservativt synsätt. De patriarkala dragen i gammaldags konservatism är därmed knappast i linje med Contra. Hegel och Kjellén nej, men Burke ja!
Fråga
Robert Nozick ville reducera staten för att politiker använder staten som medel för att öka dess befogenheter. Alltid anses staten vara mänsklighetens fiende i nyliberal tappning. Men globala företagskoncernens makt anses helt okej. Varför är det bättre med privat företagsmakt än statens demokratiska kontroll?
Svar
En global företagskoncern har mycket begränsad makt. Den har bara makt så länge den kan leverera varor och tjänster som uppskattas av kunder som kan och vill betala för dem. Skulle koncernen bli ineffektiv, inte hänga med i kundernas krav eller vara allmänt misskötsam så försvinner företaget från marknaden. Även stora företag har konkurrenter, som de måste se upp för. De har alltså i själva verket mycket begränsad makt. De har makt att göra som kunderna säger, alternativet är på lång sikt nedläggning.
Vad gäller statens roll så finns det många problem som inte alls är aktuella för ett företag, vilket gör att det i sig finns mycket större risk med makt hos staten istället för hos företagen.
För det första. Staten är en organisation som till själva sin idé har monopol (på att svara för allt som sköts av offentliga organ i till exempel Sverige). Ett företag har aldrig monopol på själva sin existens. Skulle ett företag lyckas få monopol beror det på att det är duktigt att tillhandahålla det som kunderna vill ha, och så fort de släpper efter på det, så dyker en konkurrent upp. Vill någon utmana statens monopol på att vara stat, brukar det kallas uppror och krossas hänsynslöst med militärt våld.
För det andra, Staten har — och ska ha — våldsmonopol. Det är bara staten som ska använda våld för att hindra enskilda individer och enskilda organisationer från att genomdriva sina önskemål med våld. Staten ska ha våldsmonopol även gentemot stora globala företag, som inte ska tillåtas att bygga upp en egen våldsapparat för att försvara sina intressen. Och staten ska kunna använda sin egen våldskapacitet mot det företag som inte inordnar sig i den samhällstruktur som staten byggt upp. Det ligger alltid en fara i rätten att utnyttja våld, för våldet kan användas i destruktiva syften. Därför är ett företag — som inte har rätt att använda våld — mer ofarligt än en stat som har monopol på att använda våld.
Fråga
Äganderätten och friheten anses bland många nyliberala tänkare var synonymt med varandra. Det är grunden till friheten. Men är inte friheten något som står bortom äganderätten. Ett värde som bara tillhör människan i sig själv. Varför anses äganderätten vara grunden för mänsklig frihet?
Svar
Friheten är ett vidare begrepp än äganderätt. Rätten att äga är en delmängd av de begrepp som tillsammans utgör friheten. I den amerikanska självständighetsförklaringen talar man om ”the pursuit of happiness” (strävan efter lycka) som en av människans grundläggande och självklara rättigheter. Denna innefattar i andra ledet rätten att tänka fritt, att tro fritt och att arbeta fritt för sitt eget och sina anhörigas uppehälle. I detta ligger i förlängningen rätten att arbeta för att skaffa sig egendom. Rätten att arbeta för sitt uppehälle är i ett fritt samhälle intimt förknippad med äganderätten.
Fråga
Jag är motståndare till EU Hur ställer sig Contra till EU:s utveckling idag?
Svar
Contra är öppet för olika åsikter i EU-frågan. Den är på inget sätt central för det arbete som Contra bedriver. Som jag nämnde är Contra ingen kampanjorganisation som driver någon viss linje, utan en informationsförmedlande organisation. Själv röstade jag nej i folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap, men jag vet att många andra Contra-medarbetare röstade ja. Anledningen till att jag röstade nej var främst att jag inte anser det rimligt att slösa bort skattebetalarnas pengar på den gigantiska subventionsmaskin som finns i jordbruket. Jag är skeptisk till mycket annat i EU:s byråkratiska överbyggnad, men jordbrukspolitiken i sig var ett tillräckligt skäl att rösta nej. Sverige hade tidigare haft ett regleringssystem snarlikt det inom EU för det svenska jordbruket. Regleringarna avvecklades i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Tyvärr blev friheten mycket kortvarig, nu är vi inlåsta i regleringens tvångströja igen.
De Contra-medarbetare som röstade för EU såg EU framförallt som en garant mot de svenska politiker som inte har lärt sig att skilja på mitt och ditt. Inom EU kan man få skydd mot den attityd som ibland förekommit i Sverige: Det är staten som bestämmer vad som är rätt och majoriteten har all rätt att göra vad den vill mot minoriteten. EU kan fungera som ett skydd mot den attityden, som ett skydd för mänskliga rättigheter i ett land där tidigare statsministern Olof Palme kallat Europeiska Domstolen för Mänskliga Rättigheter i Strasbourg för en lekstuga. I ett land som kan välja en statsminister som gör sådana uttalanden behövs det en stark kraft som slår vakt om medborgarnas grundläggande rättigheter. En del har ansett att EU skall vara den starka kraften, en kraft som begränsar svenska politikers maktmissbruk. Men jag har dessbättre inte hört någon av de tre statsministrar som efterträtt Olof Palme uttala så hårresande saker som han gjorde. Jag hoppas att hans tänkande tillhör en för alltid svunnen ond tid.
Fråga
Contra säger i sina programförklaringar att man är emot auktoritära regimer och diktaturer. Men ändå ställer sig Contra positiv till vissa militära diktaturer i Latinamerika bara därför att dessa var USA:s allierade mot kommunismen. Därför undrar jag hur Contra till exempel förklarar varför många inom borgerlighet och konservativa stödde fascismen och nazismen under andra världskriget?
Svar
Contra har aldrig ställt sig positiv till militära diktaturer, vare sig i Latinamerika eller annorstädes. Däremot lever vi ju inte alltid i den bästa av världar, där det enda alternativet är en snövit demokrati. I verkliga livet måste man ta hänsyn till världen som den är. Ända fram till kommunismens totala sammanbrott i början av 1990-talet var det en bra grundregel att en annan diktatur var bättre än en kommunistisk diktatur, eftersom en auktoritär kommunistdiktatur snabbt inlemmades i ett system av diktaturer som stödde varandra och som i slutänden var helt beroende av Moskva (eller Peking). Kommunisterna var alltid beredda att sätta in obegränsade våldsresurser för att kväsa den som satte sig upp mot regimen. Berlin 1953. Poznan 1956. Budapest 1956. Lhasa 1959. Novotjerkassk 1962. Prag 1968. Warszawa 1970. Peking 1989. En icke-kommunistisk diktatur föll förr snarare än senare samman av sig själv, en kommunistisk diktatur kunde genom att den var mer hänsynslös hålla sig vid makten betydligt längre. Idag är lyckligtvis även kommunistiska diktaturer bräckliga, något som vi har all anledning att tacka Ronald Reagan och Margaret Thatcher för.
Jag kan tänka mig att frågans felaktiga utgångspunkt kommer sig av en missuppfattning av Contras uppfattning om händelserna i Chile 1973. Salvador Allende vann presidentvalet 1970 med 36 procent av rösterna. De två andra kandidaterna fick 35 respektive 29 procent. I Chiles parlament var det hela tiden kraftig övervikt för de borgerliga partierna. Trots att folkets majoritet således valt en borgerlig politik försökte Salvador Allende genomdriva en socialistisk politik av näst intill sovjetisk modell. När parlamentet röstade nej till hans förslag genomdrev han dem ändå, med de möjligheter som en president har i ett icke-parlamentariskt system (Chile har ett konstitutionellt system som påminner om USA:s). Metoderna var utstuderade och sinnrika. Ett exempel: med hänvisning till den usla ekonomin (som Allende själv skapat) infördes drivmedelsransonering. Bara de statliga åkerierna fick tilldelning av bränsle. När de privata åkarna, som vanligen ägde en lastbil var, inte kunnat köra sin bil på någon månad fick de ett erbjudande från staten att sälja bilen till det statliga åkeriet för en bråkdel av inköpspriset. Sådant brukar i andra länder kallas maffiametoder. I Chile kallades det socialism. När Högsta Domstolen och Parlamentet bägge fastslagit att Salvador Allendes politik överskred de befogenheter som han hade enligt författningen, var det självklart att han skulle bort från makten. Men han hade inte samvete nog att avgå själv. I det läget, när en vald företrädare bryter mot reglerna för valet och med våld tar sig befogenheter han aldrig haft, måste det vara rätt att återlämna makten till väljarna. När Allende störtades av militären uppfattades det också av partier som representerade 70 procent av rösterna i parlamentet som ett verkställande av Parlamentets och Högsta Domstolens beslut att Allendes regim var olaglig. Partierna förutsatte härvidlag att nya val skulle ordnas inom sex månader. Det tycker också Contra hade varit ett rimligt tillvägagångssätt. När Pinochet inte genomförde fria val inom sex månader förlorade han det stöd han haft från de chilenska majoritetspartierna. Och hade Contra funnits då, hade vi säkert intagit samma ståndpunkt som de partierna gjorde.
Fråga
Karl Popper kritiserade Platon för att införa ett elitsamhälle med sina filosofihärskare. Konservatismen har alltid stått för elitsamhälle genom historien. Hur upplever Contra perspektivet på konservatismen som antidemokratisk till sin ideologi?
Svar
Det är alltid farligt att låsa fast sig i en idealstat eller strävan efter ett Utopia. Det är det Poppers bok handlar om. Edmund Burke talar varmt för en kontinuerlig utveckling byggd på gångna generationers erfarenheter. Att förvalta arvet för att kunna ge ett nytt utvecklat arv vidare till nästa generation. Burke var under sin karriär som parlamentsledamot starkt engagerad för de amerikanska kolonisternas rättigheter och för den indiska befolkningens rättigheter. Han kritiserade den brittiske kungen för den politik som fördes både i Amerika och Indien. Lika mycket som han var för stärkta rättigheter för amerikaner och indier var han emot utvecklingen i revolutionens Frankrike, den utveckling som under fältrop av frihet, jämlikhet och broderskap ledde till skräckvälde. Den franska revolutionens överdrifter var elitsamhället drivet till sin spets.
Karl Poppers tankar har påverkat många aktiva inom Contra och förvisso ses Aristoteles som en förebild i motsats till Platon, Burke som en förebild i motsats till Hegel och Adam Smith som en förebild i motsats till Karl Marx.
Som ett litet sidospår kan det noteras att två österrikare under Andra världskriget satt som flyktingar i London och på brittiska statens bekostnad formulerade tankar som efter krigsslutet skulle bidra till att skydda Europa mot det elände som skapades av deras landsman Adolf Hitler. Jag tänker på Karl R. Popper och Det öppna samhället och dess fiender samt Friedrich von Hayek och Vägen till träldom. Två verk som bidragit till en bättre värld. Själv har jag haft det enorma privilegiet att i privata sammanhang föra samtal med Friedrich von Hayek. Han var skröplig i kroppen, men glasklar i tanken!
Fråga
En fråga om kriget mot terrorn. Islam skrivs det mycket om, själv är jag kritisk till mycket inom islam. Hur vill Contra definiera islams politiska utveckling i världen och hur skall man förhålla sig som västerlänning till dess religiösa expansion?
Svar
I Västerlandet har vi under de senaste seklerna sett en utveckling i riktning mot sekulära samhällen. Det innebär inte i sig att människorna eller de politiska ledarna överger sin tro, bara att de skiljer på religionen och staten. Den utvecklingen genomfördes också framgångsrikt i Turkiet efter det Osmanska Rikets fall i slutet av första världskriget. Kemal Atatürks strikt sekulära politik ledde till imponerande framsteg för Turkiet och till att Turkiet positivt avvikit från andra delar av det Osmanska Riket (Irak, Syrien, Libanon, Egypten etc).
Den nuvarande utvecklingen inom islam känns därför som en återgång till en värld, som på goda skäl övergavs för flera hundra år sedan i Europa och för 80 år sedan i det muslimska Turkiet. Den innebär ett avgörande hot mot de principer som vårt samhälle byggts upp på. Den stora mängden flyktingar från de muslimska länderna till det politiskt sekulariserade, men kulturellt kristna, Väst visar ju tydligt att en mycket stor del av muslimerna själva tar avstånd från det som händer med politisk islam. Vi måste stödja den gruppen och vi har all anledning att slå vakt om de sekulära och toleranta principer som vårt samhälle byggt på de senaste seklerna. Om främmande krafter med våld angriper det sekulära politiska system som folkmajoriteten i Väst valt i fria val och dessutom angriper de kulturella värden vårt samhälle bygger på, har vi all rätt att försvara oss, ja det är vår skyldighet att försvara oss.
Jag tror också att det finns anledning att offensivt stödja en utveckling i demokratisk och sekulär riktning i de muslimska staterna. De människorna som vill ha en sådan utveckling har i stor utsträckning redan kommit hit till Väst. Varför ska vi inte hjälpa dem att skapa ett anständigt hemland istället? Jag förutsätter att en syrier vill bo i ett fritt och demokratiskt Syrien som utvecklas på grunden av en arabisk muslimsk kulturtradition på samma sätt som en svensk vill bo i ett fritt och demokratiskt Sverige som utvecklas på en grunden av svensk kristen kulturtradition. Ett aktivt stöd för de muslimska flyktingarnas möjligheter att återvända hem är ett stöd för vår egen säkerhet och ett stöd också till en positiv utveckling i de muslimska länderna. Vi ska ju inte inbilla oss att vi kan påverka de länderna själva, men vi kan stödja de egna folkens ansträngningar att befria sig från den politiska islamismens ok. De har ju flytt till oss och en främmande kultur för att det politiska och religiösa förtrycket är så svårt i deras hemländer.
Fråga
Till sist: eftersom jag själv är medlem i vänsterpartiet sedan 1997, så vad anser Contra om dagens vänsterparti utifrån eran politiska horisont?
Svar
Vänsterpartiet är en relik från en svunnen tid. Partiet har genom åren stött alla de värsta massmördarna. Inte bara Stalin och andra kommunister; under Andra världskriget var stödet för Hitler lika helhjärtat som stödet för Stalin, under den tid de två var i allians. Med ett sådant förflutet finns det inget som kan göras för att återupprätta organisationens anseende. Namnbyten och personbyten hjälper inte när brotten som försvarats är så oerhörda. Varje enskild röst som i vårt land avges på Vänsterpartiet är, liksom varje enskild röst på Nationaldemokraterna, en skamfläck för Sverige.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2003

Gäst-
skribenter

Drivkrafter (av Jan Milld)

Artiklar

Kopiering

Moralfrågor

Filosofins aspekter

John-Henri Holmberg — Inre landskap och yttre rymd

Kåserier

George Orwell

Nektar

Harry Potter

Hjälp, dom är efter oss!

Hastighets-
övervakning

Andlighet

Sökandet efter det inre

Mänsklig tro

Konst

Carl Millesgården: Ilon Wiklander

Böcker

Musik

Välkommen till musikåret 2003!

Bee Gees

Death in Vegas

Eldkvarn

Håkan Hellström

Jesse Marlin — The Fine Art of Self Destruction

Mando Diao — Bring ’em In

Nu-musik

Osignerade band

Phil Collins — Testify

Randy Crawford

The Corals

The Polyphonic Spree

Whitney Houston

Dr. Indies årsbästa 2002

Filmer

Intervjuer

Intervju med Contra

Intervju med Jan Milld