Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musik

Dr. Indie tänker här presentera årsbästa 2002

I år är det mest äldrefavoriter som kommit ut med riktigt bra plattor.

  1. Vem skulle ana att den gamle soulveteranen Solomon Burke skulle göra årets största kärleksförklaring till livet — Don’t Give Up On Me.
  2. Bruce Springsteen missionerar för evigheten på The Rising. Ett mästerverk.
  3. David Bowie har inte gjort något vettigt på flera år och så bevisar Bowie att han kan igen. Heathen påminner om 70-talets Bowievibbar.
  4. Jag skulle inte kunna tro att underbara sensuella sexiga Dolly Parton kunde prestera en sådan stark countryskiva, Halos & Horns visar Dolly Partons förmåga att skriva bra sånger.
  5. Kent blixtrar till. Svartsynens mesta ångestladdade ögonblick på Vapen & Ammunition.
  6. Jag som trodde att Oasis var slut. Deras comeback Heathen Chemistry är storartad rock.
  7. Doves symfoniska sköna klanger är bäst i år. The Last Broadcast.
  8. Joakim Thåström är fortfarande min allra största ikon. Mannen som blev en gris slår hårdast 2002.
  9. Ola Salo fortsätter med The Ark att skapa stora låtar i 70-talets Queen och Bowies anda. In Lust We Trust rockar fett.
  10. The Catheters gör USA:s bästa rockattacker, Static Delusion And Stone-Still Days studsar hårdast just nu.
  11. 2002 mest sinnesberusande och svartaste cyniker är Johnny Dowd på sin underbara The Pawnbroker’s Wife.
  12. The John Spencer Blues Explosions skiva Plastic Fang är både punkig och befriande rock.
  13. Bästa samlingen om punkens början: CBGB’S and the Birth of U.S. PUNK.
  14. Vill man uppdatera den senaste tidens punkscen är samlingen Punk -O- Rama bäst just nu.
  15. En magisk skiva som ger Nu-bluesen en orientering, Balling the Jack (The Birth of the Nu-blues).
  16. Många talade om att Eldkvarns Brott lönar sig alltid skulle vara en mellanskiva. Helt fel utan skivan är en typisk Plurastänkare.
  17. Samlingen Rave on gav oss 90-talet tillbaka.
  18. Anne-Lie Rydé gav ut en fullträff till samlingsskiva Det Bästa: 1983–2002.
  19. Många ansåg att Andrew W.K. gav ut stenkorkad rock. Själv ser jag hans skiva I Get Wet som årets bästa partyhårdrock sedan AC/DC:s dagar.
  20. Primal Scream gjorde inte det sedvanliga mästerverket. Men Evil Heat är bra. Men bandet måste ändra inriktning för annars stagnerar dom.
  21. Foo Fighters nya skiva var en positiv överraskning. Den fann styrkan från debutens fantastiska skiva 1995. Ett tag var jag orolig att bandet endast skulle bli ännu en i raden som spelade radiorock. Men David Grohls liv efter Nirvana fungerar.
  22. Steve Earles politiska manifest på Jerusalem blev något annat än krigstönten Busch hemma i USA.
  23. Jag blir aldrig, aldrig färdig med Elvis Costello tycks det. Hans nya underverk When I Was Cruel med starka nya kompbandet The Imposter är sensationell.
  24. Dr. Rock vet hur mycket jag avskydde Ted Nugents 70-tal. Så fel jag hade när hans nya Craveman landar. Plattan är suverän hårdrock i gamla skolan men känns begåvad och är slipat sväng bokstavligen.
  25. Årets industrimetal kommer igen från Sveriges främsta hårdrockproducent Peter Tägtgren och hans alterego Pain. Nothing Remains The Same dundrar och fräser riktigt bra.
  26. Death in Vegas står precis mellan rockmusiken och ena foten direkt i dansmusiken. Scorpio Rising är både bra och fräck.
  27. Chuck E. Weiss fina galna Tom Waitsplatta Old Souls & Wolf Tickets smattrar och djupdyker inom amerikanska musikens rötter.
  28. Ryan Adams producerar geniet Jesse Marlins starka debutalster The Fine Art Of Self Destruction. En total skön plågsam platta.
  29. Mando Diaos viktiga debut skakade om hela rocksverige. Bring ’em In.
  30. Håkan Hellströms lyckligaste skiva drabbade mig hårt. Det är så jag säger det.

Det finns skivor som inte riktig når fram enligt Dr. Indie

  1. Australiens The Corals sticker till England och debuterar med en splittrat platta. Dom blandar friskt zigenarmusik, rock och annat. Tyvärr tröttnar jag på deras upptåg.
  2. Det började så bra med Australiens stora hopp The Vines med deras punkiga låt Get Free. Fast skivan Highly Evolved förvandlas långsam till sedvanlig brittpop.
  3. Svenska Caesars Palace var nära att göra den totala partymackan, Love For the Streets blev bara halvfärdig 60-talsanda.
  4. Min gamla hjälte Beck missar grovt på skivan Sea Change. Detta bevisar att 90-talet är slut. Jag kommer förmodligen aldrig mera lyssna på en ny Beckplatta.
  5. Jag älskade verkligen Chemical Brothers på 90-talet. Men idag känns dom passé. Senaste skivan Come with Us är trist med möjligen ett par bra låtar.
  6. Jag avskyr att skriva att mina gudar Sonic Youth har gjort en halvdan platta. Men senaste Murray street tröttnade jag snabbt på.
Dr. Indies mest spelade singlar (Se även artikeln Singlar)
Håkan Hellströms Kom Igen Lena!, Ulf Lundell: ST Monica, Melody Club Palace station och The Klerks Let It Out
Årets misslyckande
Suede visar klart att dom är slut för tid och evigt
Årets tuffaste debut
Engelska Yeah Yeah Yeahs
Årets svenska Ramonespunk
Parker och skivan Aderpale
Årets singelsamling
Embrace Fireworks (Singles 1997–2002)
Årets retro
Randy Crawfords Hits. Hon var under 25 år en av de stora soulvokalisterna. Men det förstod ingen utom jag.
Årets roligaste grupp
Hayseed Dixie blandar covers friskt med folkmusikrockkomp

Så avslutas min årsbästalista.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2003

Gäst-
skribenter

Drivkrafter (av Jan Milld)

Artiklar

Kopiering

Moralfrågor

Filosofins aspekter

John-Henri Holmberg — Inre landskap och yttre rymd

Kåserier

George Orwell

Nektar

Harry Potter

Hjälp, dom är efter oss!

Hastighets-
övervakning

Andlighet

Sökandet efter det inre

Mänsklig tro

Konst

Carl Millesgården: Ilon Wiklander

Böcker

Musik

Välkommen till musikåret 2003!

Bee Gees

Death in Vegas

Eldkvarn

Håkan Hellström

Jesse Marlin — The Fine Art of Self Destruction

Mando Diao — Bring ’em In

Nu-musik

Osignerade band

Phil Collins — Testify

Randy Crawford

The Corals

The Polyphonic Spree

Whitney Houston

Dr. Indies årsbästa 2002

Filmer

Intervjuer

Intervju med Contra

Intervju med Jan Milld