Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Backspegeln

Karl Gerhard — Estradören och maktens häcklare

Blaskan har denna månaden äran att få försöka porträttera en av detta lands stora — Karl Gerhard. Denna begåvade underhållare som betytt så mycket för svenskt musikliv, men också för svensk politik, var snar att kritisera i vassa texter. Detta gjorde honom obekväm hos etablissemanget och sådana personer är alltid intressanta i Dr. Da Capos ögon.

Karl Gerhard.Karl Gerhard, född 1891 som Karl Johansson i Stockholm, är en av den svenska estradens största. Tidigt bestämde han sig för att slå sig in på teaterns bana. 1919 Debuterade han i revysammanhang som kuplettsångare, han hade redan gjort filmroll i filmen Mannekängen 1913 och gjort flera små roller i teateruppsättningar, där han fick efterträda en annan av de stora nämlligen Ernst Rolf. Under 1920-talet började han så grundlägga sin ryktbarhet som låt- och textförfattare, han skrev flera revyer som sattes upp på olika Stockholmsteatrar. "Jazzgossen", "Lilla Frida", "Hurra Va Ja Ä Bra" och "Hej På Dej Du Gamla Primadonna" var några av de revyer som sattes upp och som snabbt blev stora publiksucceer. När Ernst Rolf dog 1932 ändrades också förutsättningarna för Karl Gerhard. Ditintills hade Gerhard spelat andrafiolen trots uppenbara talanger och succeer. Ernst Rolf var så långt extradens okrönte konung, men 1932 kom alltså allt detta till ett slut. Förändringen i Karl Gerhards föreställningar lät inte vänta på sig, nya föreställningar med en mer påkostad produktion och en vassare satir med kommentarer om samtiden blev kännemärket. "Oss Greker Emellan" (1933), "Köpmännen I Nordens Venedig" (1936) var några av de bejublade föreställningar han satte upp. Det var nu Karl Gerhard verkligen hade axlat Ernst Rolfs fallna mantel och tagit klivet upp till att bli sveriges nye okrönte revykung. En anmrärkningsvärd detalj om dessa revyer är att Karl Gerhard var som vi ska återkomma till, rejält kritisk mot naziströrelsen i Tyskland samtidigt som han använde sig av Zarah Leander som av eftervärlden anklagades för att vara en av de största nazikollaboratörerna Sverige producerat.

Karl Gerhard & Zarah Leander.Nazimens framväxt var det ja, och nu kommer vi till ett både känsligt ämne och samtidigt ett för Sverige skamligt. Nazismen var ingen främmande företeelse för Karl Gerhard. Han såg med stigande förtvivlan denna kraft stiga fram ur skuggorna under trettiotalet och han kritiserade denna rörelse på det sätt han kunde, nämligen genom att skriva nidvisor om dessa. Kupletter som "I Skuggan Av En Stövel" protesterade mot de tilltagande judeförföljelserna, ironiskt nog framfördes denna av Zarah Leander som tre år senare var filmstjärna i samma faciststat hon tidigare hade häcklat. "Den Ökända Hästen Från Troja" från revyn Gullregn (1940) blev hans stora patos mot dessa barbarer som kallade sig för och fortfarande kallar sig nazister. Kupletten väckte sådant rabalder, att svenska myndigheter förbjöd framförandet av denna. Med hjälp av en obsolet lagparagraf i Stockholms stads ordningsstadga lyckades så svenska myndigheter springa nazisternas ärende och hindrade det fria ordet, allt i neutralitetspolitikens namn. Men Karl Gerhard var inte den som lät sig tystas. I ren protest fortsatte man med ett inslag i revyn som aldrig förbjöds. En stor dalahäst rullades in på scenen och ur ett femte ben (gissa var det satt) strömmade baletten ut iklädda tyrolerhattar. Efter numret läste Karl Gerhard själv upp den motivation till förbudet som myndigheterna hade utfärdat och lagtexten man stödde sig på. På dalahästen sattes en munkorg och en nattmössa. I Tyskland lär Karl Gerhard ha hamnat på nazisternas hemliga dödslista som man hade om man skulle valt att invadera Sverige. Hade detta skett hade alltså Karl Gerhard avrättats vilket gör honom till en än större hjälte i Dr. Da Capos ögon, han stod nämligen upp för det han trodde på oavsett konsekvenserna. Frågan är om inte denna händelse gjorde svenska myndigheter och politiker till större nazikollaboratörer än Zarah Leander vars "brott" bestod i att hon spelade in en del tyska filmer där hon sjöng visor som *inte *hyllade nazismen. Tyvärr innebar också denna händelse att Karl Gerhards stjärna var i dalande, fram till nederlaget vid Stalingrad 1943 var Karl Gerhard allt mer ute i kylan. Hans revyer drog allt mindre publik och hans politiska gärning blev allt mer förringad. Han kunde dock fortsätta leva högt på ett gott renomé och ett etablerat namn vilket gjorde att hans storhetstid var långt ifrån över. Framförandet av sånger fortsatte och hans stora popularitet för kupletterna fortsatte men de stora revyernas tid var över. Tillsammans med sin favoritackompanjör Bo Ekemar fortsatte han också framförandet av nyskrivna och gamla kupletter i radio. Han satte också fortsättningsvis upp nyårsrevyer i både Göteborg oftast på Cirkus och i Stockholm oftast på China teater. 1957–1960 samarbetade han med Povel Ramel i knäppupprevyerna. 1952 köpte han Vasateatern tillsammans med sonen Per och där framförde han boulevardkomedier. Så slutsatsen måste bli att arbetslös trots en del motgångar det var han knappast. Faktum är att fram till sin död 1964 var han konstant upptagen med allt det uppräknade, samt att skriva en rad memoarböcker. "Om Jag Inte Minns Fel", "Katt Bland Hermeliner" och "Lite Gullregn" är alla böcker som skrevs under 1950-talet. Samhällskritiken fortsatte där han efter kriget framför allt siktade in sig på socialdemokratin. Ytterligare ett hjältetecken i Dr. Da Capos ögon.

Karl Gerhard.Det är som estradör (ett ord han för övrigt själv uppfann om sig själv), vismakare och satiriker med en träffsäkerhet likt en spegel av sin samtid som Karl Gerhard kommer att bli ihågkommen. Faktum är dock att han var ännu mer produktiv än så. 60 Revyer, 4000 kupletter och tre självbiografier är egentligen bara början. För till detta kan läggas filmskådespelare i "Mannekängen" (1913), "I Mörkrets Bojor" (1917), "Mästerkatten I Stövlar" (1918), "Säg Det I Toner" (1929), "Lyckans Gullgossar" (1932), "Äkternskapsleken" (1935), "Skådetennis" (1945), "Vi Tre Debuterar" (1953) och "Jazzgossen" (1958). Som om detta inte räckte kan vi lägga till tre filmmanus eller kanske egentligen två: "Hennes Lilla Majestät" (1925), "Äktenskapsleken" (1935) samt en nyinspelning av "Hennes Lilla Majestät" (1939) den här gången med ljud. Karl Gerhard är också den som bör kommas ihåg för sin satiriska förmåga och häcklandet av krafter normala människor viker undan för — rakryggat om jag får säga det själv. Så Karl Gerhard är en av våra stora och är väl värd en utforskning. Få underhållare har betytt mer i den politiska debatten till exempel, särskilt i ett land där man på fullaste allvar anser att det är en dygd att doppa huvudet i sanden och glömma den oförätt andra är beredda att begå. I sådana ögonblick behövs människor som Karl Gerhard.

Dr. Da Capo

Backspegeln.

Karl Gerhard — estradören och maktens häcklare

Musik

Amy Grant — Time Again: Amy Grant Live All Access

Atlantic R&B 1955–1957 Volym 3

Basement Jaxx — Crazy Itch Radio

Beck — The Information

Bob Dylan — Modern Times

Bob Marley — The Ultimate Collection, The Best of Bob Marley & Colour Collection

Dionysus — Fairytales and Reality

Dixie Chicks — Taking the Long Way

Eddie Wheeler — Humble Plea

Elton John — The Captain and the Kid

En liten notering om The Rolling Stones

Evanescence — The Open Door & Black Label Society — Shot to Hell

Fibes, Oh Fibes! — Still Fresh & Emotional

Punkfunkens urfäder — Gang of Four och The Pop Group

Grandaddy — Just like the Family Cat

Hip Hop Best: The Collection

Justin Timberlake — Future Sex, Love Sounds & Beyonce — B’Day

Kasabian — Empire

Klaxons nya låtar på nätet & Junior Boys — So This Is Goodbye

Korta musikrecensioner XXI

Los Lobos — The Town and the City

Mando Diao — Ode to Ochrasy

Marit Bergman — I Think It’s a Rainbow

Nelly Furtado — Loose

OHM — Star Fall

Pete Rock — Underground Classics

Peter Nordwall Ensemble — Kanon

REM — And I Feel Fine: The Best of the I.R.S. Years 1982–1987

Scott Stappt — The Great Divide

The Killers — Sam’s Town & Barenaked Ladies — Barenaked Ladies Are Me

The Lemonheads — The Lemonheads

The Mars Volta — Amputechture

Theatre of Tragedy — Storm

Ultravox — Systems of Romance & Level 42 — Retroglide

Veruca Salt — IV

Wilson Pickett — In Philadelphia

Wolfmother — Wolfmother

Yellowcard — Lights and Sounds

Yo La Tengo — I Am Not Afraid of You and I Will Beat Your Ass