Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Biofilm

Miami Vice (2006)

Regi av Michael Mann

Miami Vice (tv-serie).Det finns ingen tv-serie som symboliserade 80-talets estetik på samma sätt som Michael Manns Miami Vice i mode, musik och tidsandan som vi som upplevde 80-talet var en del i. Börseran, Reagans nyliberala förbannelse, slutet av kalla kriget, musiken och den nya modevärld som förenade oss i en helhet som utgjorde allting som vi dag 20 år senare ser som allt som var 80-talets grunder. Det var där som Don Johnsons som Sonny Crockett och Philip Michael Thomas som Rico Tubbs. Dom var coolast, hade snyggaste kläderna och dom mest sinneslika karaktärer som kom fram i 80-talets bleka svenska usla tv-klimat när det gällde amerikanska serier. Michael Mann förstod tidsandan bättre än någon som jag vet under den tiden och skapade en våldsam serie med djupare karaktärer och ändå en viss bisarr humor mitt i allting. Han förenade musik, bild och skådespelare på ett suveränt sätt. Don och Philips var till slut verkligen sina spelade karaktärer och det var det som avskilde dom från andra serier och skådespelare som visades i Sverige.

Detta gör att Michael Mann uppgraderar oss för 2000-talet med en suverän nyinspelning av sitt eget mästerverk från tv-världen.

Miami Vice (2006).Colin Farrell och Jamie Foxx är riktigt bra och har en underskön känsla för sina roller och det är en tuff film med olika roller som speglar vår nya tid. Tubbs och Crockett får i uppdrag att spela undercover knarkhandlare som skall spela emot knarkbaron som också leder paramilitär högerarmé. Det är ett farligt spel som alltid finns med i riskkalkylerna när man diskuterar polisernas vågade uppdrag. Men det kokar om filmen och dom heta gatorna i Miami och Latinamerikas djungler och byar är fulla av män som har vapen bereda att skjuta sönder allt som rör sig.

Michael Mann är bättre än någonsin och filmen är stekhet och varm så att bilhuvorna brinner i lacken. Det är en film som är en fröjd för ögat helt enkelt.

4 @@@@

Musik

Amy Grant — Time Again: Amy Grant Live All Access

Atlantic R&B 1955–1957 Volym 3

Basement Jaxx — Crazy Itch Radio

Beck — The Information

Bob Dylan — Modern Times

Bob Marley — The Ultimate Collection, The Best of Bob Marley & Colour Collection

Dionysus — Fairytales and Reality

Dixie Chicks — Taking the Long Way

Eddie Wheeler — Humble Plea

Elton John — The Captain and the Kid

En liten notering om The Rolling Stones

Evanescence — The Open Door & Black Label Society — Shot to Hell

Fibes, Oh Fibes! — Still Fresh & Emotional

Punkfunkens urfäder — Gang of Four och The Pop Group

Grandaddy — Just like the Family Cat

Hip Hop Best: The Collection

Justin Timberlake — Future Sex, Love Sounds & Beyonce — B’Day

Kasabian — Empire

Klaxons nya låtar på nätet & Junior Boys — So This Is Goodbye

Korta musikrecensioner XXI

Los Lobos — The Town and the City

Mando Diao — Ode to Ochrasy

Marit Bergman — I Think It’s a Rainbow

Nelly Furtado — Loose

OHM — Star Fall

Pete Rock — Underground Classics

Peter Nordwall Ensemble — Kanon

REM — And I Feel Fine: The Best of the I.R.S. Years 1982–1987

Scott Stappt — The Great Divide

The Killers — Sam’s Town & Barenaked Ladies — Barenaked Ladies Are Me

The Lemonheads — The Lemonheads

The Mars Volta — Amputechture

Theatre of Tragedy — Storm

Ultravox — Systems of Romance & Level 42 — Retroglide

Veruca Salt — IV

Wilson Pickett — In Philadelphia

Wolfmother — Wolfmother

Yellowcard — Lights and Sounds

Yo La Tengo — I Am Not Afraid of You and I Will Beat Your Ass