Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Kåseri

Konsten att gå i pension! I förtid

Vem går inte och drömmer om pensioneringen. Inte för att vara pensionär och bli gammal. Utan för att ha en möjlighet att sticka i förtid. Skita i allt och göra det som man gått och drömt om. Jag tror att var och varannan svensk knegare går och bär på sådana tankar.

Men för det mesta blir det inte så. Tiden går. Jag har inte råd. Vänta ett år till. Kanske blir det möjligt nästa år? Planerar och tittar i det orangefärgade kuvertet som Mr. Staten sänder till dig varje år. Tittar man på den. Då blir det inte förtida uttag vid fyllda 61. Det blir inte det normala uttaget vid fyllda 65. Kanske man skall vänta till 67 för då ser det ju ganska skapligt ut.

Är man sedan lycklig att ha en arbetsgivare som har avtal med facket och avtalspension. Alecta. Amf och Fora och allt vad de nu heter. Då kan man kanske få en tusing mer i plånboka. Men inte före 61 och helst skall man vänta till 62 och 2 månader för att det skall ge dig maximalt.

Men grejen är att stannar du i Sverige efter pensioneringen och är en vanlig knegare så har det för de flesta inte någon betydelse om du går vid 61 eller 65. Det blir nästan lika mycket. Varför? Jo går du vid 61 så får du kanske 8000 till10000 brutto. Efter skatt ca 6500-7500. Men då får du bostadsbidrag för då ligger du under normen. Går du vid 65 så får du ca 12000 till 13000 i månaden. Efter skatt ca 9500 men inget bostadsbidrag för då ligger du över normen. Inget fel i det, för även de svagaste skall ha existensminimum. Men summa summarum lika mycket i plånboken men 4 extra arbetsår.

Men nu är det valår. Det lovas mycket. Lovas runt och hålls tunt. Men en sak är jag säker på. Jag lovar att jag skall äta upp min kommande rishatt, om jag har fel. Efter valet kommer något nytt. Glöm förtida uttag vid 61 års ålder. Lägg på 2 till 3 år för att kunna gå i förtid. Kanske även 65: an ryker och blir 67.

Ni vet. De gyllene (de som aldrig behövt anstränga sig för att få arbete) 40-talisterna är den största grupp som går i pension. Kostnaderna för pensionering av dessa kommer att öka pensionsutgifterna med 20 %. Vi är beräknade att dö vid 80, men om 20 år har medellivslängden beräknats öka med 3-4 år. Så 70 och 80-talisterna får räkna med pensionering efter 70 års ålder. För att det skall gå ihop för farbror staten. Jobba mera och längre.

Så herrar och damer 40-talister. Vad väntar ni på? Sluta arbeta och ta tillfället i akt. GÅ I PENSION. De flesta av er får inget mer i plånboken. Ni går och dubbeljobbar och sliter för intet. Sen är ni faktiskt den allmänt vedertagna proppen Orvar. Ni står i vägen för de yngre. De som vill komma fram i arbetslivet. Men arbetsgivaren har de tokiga 40-talisterna som ställer upp. Inga problem vi jobbar över.

Okej okej. Det är inte så enkelt. Det är lätt att snacka men svårare att genomföra det. Man har villa, sommarstuga, bil och båt. Det kostar pengar att äga. Med 10 lakan i månaden så räcker det inte ens till amorteringarna på nya Volvon. Jag kan inte sälja villan bara för att jag går i pension. Jag har arbetat och slitit i hela mitt liv för att få dessa ting. Skall jag lämna dem nu när jag har tid att njuta av dem.

Just det är kapitalismens baksida. Så länge du sliter i ett normalt löneläge och håller dig frisk och kry. Då kan en vanlig knegare skaffa dessa ting. Men blir man sjuk eller pensionerad, då har man inte råd med det. Så har det alltid varit. Så kommer det att förbli. Sedan får partierna lova hur mycket de vill. Inget kommer att förändras.

Jaha hur gör man då? Hur man än vänder så har man rumpan där bak. Hur skall man lösa det? Finns det en lösning?

Yes. Jag har svaret. I alla fall svaret som tillfredsställer mig. Som jag känner mig nöjd med. Men man måste planera. Som de rika gör. Kanske inte det går att göra på samma sätt. För de är redan för det mesta välbärgade och rika innan och när de föds.

Konsten är att arbeta hela sitt liv utan att aldrig äga något.

Jag har arbetat hela mitt liv och aldrig lyckats äga något och har inga pengar på banken. Inget som binder mig och kostar pengar. Ingen fastighetstaxering, ingen bilskatt eller en förmögenhet som de snor för mig om jag hamnar på hemmet.

Okej. Jag har levt lite kapitalistiskt under de sista fyra åren. Jag har pensionssparat. Jag har varit dubbelproppen Orvar och dubbeljobbat under dessa 4 år. Tagit arbete från en behövande ungdom. Mellan 250 till 300 timmar i månaden. Med sikte på att bli pensionär. Men istället så lämnar jag dubbla arbeten till 2 alerta ungdomar. Hoppas ni förvaltar dem väl. Slit dem med hälsan.

Jag tänker gå i pension. I förtid vid 61 innan de höjer det till 63 eller 64. Jag menar jag gick i pension för en månad sedan. I fem år kommer jag att ha en anständig pension. Sedan blir det fattigdom. Men gud vet om man lever efter 66.

Fast jag tjuvjobbar lite grann. Inte svart. Inte jag. De ringer och frågar för det är kriiiiiiis på arbetet. Kan inte snälla du för denna gång ställa upp. Du får kvalificerad övertid. Snäll som man är. Eller var det girighet det heter.

Men snart är det slut. Är man pensionär så är man. Då skall man leva upp till det. Inte stå här och hacka på andra och hötta med fingret. Säga hur de skall leva och bete sig.

Okej. För att inte falla för frestelsen att ställa upp för gamla arbetsgivarna. Jag tror att jag rymmer. Säger upp lägenheten. Kastar och ger bort allt skrot man äger och har. Packar ryggsäcken med 32 kilo. Sätter på vingarna och flaxar iväg till pensioneringen. Dit inga mobilsamtal kan nå.

Sedan kan jag komma tillbaka när solens strålar börjar värma igen…

Till nästa gång: Sricharoen

Henry Mukka

Musik

Amy Grant — Time Again: Amy Grant Live All Access

Atlantic R&B 1955–1957 Volym 3

Basement Jaxx — Crazy Itch Radio

Beck — The Information

Bob Dylan — Modern Times

Bob Marley — The Ultimate Collection, The Best of Bob Marley & Colour Collection

Dionysus — Fairytales and Reality

Dixie Chicks — Taking the Long Way

Eddie Wheeler — Humble Plea

Elton John — The Captain and the Kid

En liten notering om The Rolling Stones

Evanescence — The Open Door & Black Label Society — Shot to Hell

Fibes, Oh Fibes! — Still Fresh & Emotional

Punkfunkens urfäder — Gang of Four och The Pop Group

Grandaddy — Just like the Family Cat

Hip Hop Best: The Collection

Justin Timberlake — Future Sex, Love Sounds & Beyonce — B’Day

Kasabian — Empire

Klaxons nya låtar på nätet & Junior Boys — So This Is Goodbye

Korta musikrecensioner XXI

Los Lobos — The Town and the City

Mando Diao — Ode to Ochrasy

Marit Bergman — I Think It’s a Rainbow

Nelly Furtado — Loose

OHM — Star Fall

Pete Rock — Underground Classics

Peter Nordwall Ensemble — Kanon

REM — And I Feel Fine: The Best of the I.R.S. Years 1982–1987

Scott Stappt — The Great Divide

The Killers — Sam’s Town & Barenaked Ladies — Barenaked Ladies Are Me

The Lemonheads — The Lemonheads

The Mars Volta — Amputechture

Theatre of Tragedy — Storm

Ultravox — Systems of Romance & Level 42 — Retroglide

Veruca Salt — IV

Wilson Pickett — In Philadelphia

Wolfmother — Wolfmother

Yellowcard — Lights and Sounds

Yo La Tengo — I Am Not Afraid of You and I Will Beat Your Ass