Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Retro XXIII

Gilberto Gil — The Early Years 2004

Gilberto Gil.Det är inte alltid en berömd protestsångare och politisk musiker från Brasilien får både polarpriset plus att han är kulturminister i sitt hemlands regering under Lulas hänseende. Gilberto Gil som både förnyade samban, Latinamerikas popscen och åkte till England under 60-talet där han snart började spela på klubbscener tillsammans med tidiga Rod Steward, Pink Floyd och Yes eller senare på 70-talet med reggaemusikern Jimmy Cliff. En bred repertoar som gjorde han till sin egen speciella mix. Särskilt på dom här låtarna där han går från blues till samba och enklare pop som är verkligen bra musik, äkta och stilren på ett nyskapande men ändå traditionellt genom att man känner igen dom tongångar som man hört från Latinamerikas musikarv. Gilberto Gil är en stor musiker som så briljant träffar rätt med sin musik och jag som lyssnare blir glad igen.

Latin Kings — Familia Royal Singelsamling 2005

Dogge och hans Latin Kings är mer eller mindre kungar och pionjärer för svensk hip hop genom att ge ut tre skivor som ger avtryck i vårt folkhem med sina texter och sköna beats. Man kan säga att Latin Kings är det närmaste vi har av folkhemship hop. Varenda singel från den här skivan är nästan klassiker. Latin Kings gav ut det moderna mästerverket Välkommen till förorten 1994. På den skivan som gav det första ekot från förortens människor. Lyssna på låtarna Snubben, Kompisar från förr eller den galna Fint väder. Dom andra skivorna I skuggan av betongen och Mitt kvarter som visserligen är mörkare i tonen men ändå träffar dom förorten perfekt genom att skriva om vad som sker utanför storstädernas förorter. Dogge kunde förena sköna dansbeats med gungande lyrik på ett naivt men ändå sant sätt. Det är därför Latin Kings är bland det bästa vi har i svensk musik. Sväng loss nu för tusan.

Susheela Raman — Music for Crocodiles 2006

Susheela Raman — Music for Crocodiles.Hon är indisk musiker/sångerska från Indien men uppväxt i England där hon arbetar i en skala av R&B, rock och indisk musik men det är mera västerländsk om hennes senaste skiva som jag hör för första gången tack vare Solnas förträffliga bibliotek som hade införskaffad denna mysiga försiktiga skiva. På omslaget ser jag en vacker mörkhyad kvinna som viskar fram låtarna som går i en sval snygg stil ā la Sade under 80-talet. Susheela Raman gör en perfekt skiva för fina sommarkvällar eller tidiga vackra höstdagar. Diggar skivan fullt ut så att skriva.

Oddjobb — Koyo 2003

Oddjobb är just nu 2000-talets främsta moderna jazzgrupp i min värld som bland annat har den heta Goran Kajfes och Per Ruskträsk Johansson och den briljante Carl-Michael Herlöfsson i spetsen för en rad med bra musiker som tar tempen på vad som händer för tillfället i svensk jazzvärld. Vid sidan av Esbjörn Svensson trio så vet inte jag någon bättre snyggare och coolare svensk jazz som tar tag i jazzens modernism och för den trevande vidare mot högre rymder. Oddjobb för Sveriges jazzdunkande slagfärdighet och för livet också naturligtvis.

Bill Frisell — Bill Frisell Quartet 1996

Bill Frisell — Bill Frisell Quartet.Den här skivan med Bill Frisell med sina medmusikanter är en skiva som jag om och om igen kan återvända till då musiken tar åt så många håll och kanter. Bill Frisell kan alltid återvända till rocken, bluesen och countryn på ett sätt som störde många renodlade jazzpurister. Han spelade ihop med Larry Dunn och Philip Bailey från kommande Earth Wind Fire och sökte musik som kunde förändra den jazz han själv spelade så gärna och mycket.

Musiken är långsam och experimentell i en del stycken. Bill Frisell har på denna skiva gjort musik till filmer. Bland annat gjordes en låt Tales from the Far Side som bygger på Gary Larssons roliga serier. Det är Bill Frisells mest mångkunniga skiva han hittills gjort.

Jimmy Reed — The Very Best of Jimmy Reed 1996 Dubbelcd

Jimmy Reed.Grupper som Rolling Stones, Pretty Things, Yardbirds, The Animals, Kinks och andra band i beat boomsvängen skulle knappast ha existerad utan namn som Jimmy redd, den mest originella av dom alla. Född i samma generation som Muddy Water, B.B King, Miles Davies, John Lee Hooker så svängde han ordentligt med sin coola blues/r&b på den tiden när det begav sig. Det är framförallt med vännen Eddie Taylor som han under 50-talet satte sina främsta spår som idag är ruskiga ballader och stenhårda vardagsbetraktelser om liv och död. Han hamnade omkring 1950 i Chicago då denna stad blev den elektriska bluesens främsta Mecka. Dom ledande skivbolagen Chess och VeeJay blev Jimmy Reeds hem där hans största hits kom till. Ljuvliga plågsamma I Found My Baby som blev hit 1955 eller Hush-Hush Jag kan tänka mig att ni läsare har säkert lyssnat in på klassikern Bright Lights, Big City som blivit hans mest fundamentala låt bland 50-talets främsta blueshyllor. Samlingen som kom ut 1996 med två skivor är en bra delaktig fördelning av Jimmy Redds största stunder i livet. Rock on Reed.

The First Ladies of Philadelphia Soul 1999

The First Ladies of Philadelphia Soul.Jag lyssnar på dom skärpta vackra kvinnorna som fanns runt Kenny Gamble och Leon Huffs Philadelphiasound där dom svävande discovolymerna pumpade ut luftig tätt soul/disco på flera bra skivor som idag borde alltid finnas med i soulpaketet. Men det är framförallt sångerskor som skapar ljudet av änglar. Jag själv liksom vän soul-Ola med sin Chicfanatism älskar The Jones Girls med underbara Shirley Jones i spetsen, Dee Dee Sharp och Jean Carn är bara några liksom Patti Labelle som förgyller mina stunder på en saftig snygg soul/discoplatta jag inte kan låta bli att förälska mig i på djupet. The Jones Girls som började med gospel hamnade bakom Diana Ross och den store Betty Everett som bakgrundsångerskor tack vare producenten Leroy Hutsons aktiviteter liksom han producerade The Girls Jones innan Huff/Gamble tog tag i deras musik och skickade dom mot ännu högre rymder.

Ett litet ps är att Leroy Hutson tog över sångmicken 1971/72 från Curtis Mayfield i The Impressions. Plus att han gjorde ett album som hette Paradise på 80-talet med funkjazz.

Charles Mingus — Mingus Ah Um Original 1959 cd 1991

Charles Mingus — Mingus Ah Um.Charles Mingus är den mest avancerade av alla jazzmusiker som rörde sig omkring bepopen. Jag lyssnar på mitt favoritalbum som jag nyligen inköpte med Charles Mingus. En sättning från 1959 då Charlie Parker eller Jelly Red Morton var dom största influenserna för Mingus egen musik. Det är fina musiker som funnits kring Mingus i flera år som spelar med på skivan. Vi har bland annat Shafi Hadi på saxofon och Horace L. Parlan Jr spelar fint piano medan det finns en hel uppsjö av bra andra musiker som medverkar på en stycke fina kompositioner från headmaster Mingus. Dom bästa spåren är dom mest vågade i utförande och skicklighet. Hyllningarna till Morton i Jelly Roll och Parker i Bird Calls är sådana fina stycken som spränger mina jazzgränser där skönhet går in i kraftens centrala skicklighet. Charles Mingus kunde verkligen spåra låtarna tillbaka till sin ursprunglighet. Det som vi ser som äkthet i musiken är just det signum för Mingus genialitet som musiker. Plattan är förövrigt en av hans bästa album i mitt tycke.

Musik

Amy Grant — Time Again: Amy Grant Live All Access

Atlantic R&B 1955–1957 Volym 3

Basement Jaxx — Crazy Itch Radio

Beck — The Information

Bob Dylan — Modern Times

Bob Marley — The Ultimate Collection, The Best of Bob Marley & Colour Collection

Dionysus — Fairytales and Reality

Dixie Chicks — Taking the Long Way

Eddie Wheeler — Humble Plea

Elton John — The Captain and the Kid

En liten notering om The Rolling Stones

Evanescence — The Open Door & Black Label Society — Shot to Hell

Fibes, Oh Fibes! — Still Fresh & Emotional

Punkfunkens urfäder — Gang of Four och The Pop Group

Grandaddy — Just like the Family Cat

Hip Hop Best: The Collection

Justin Timberlake — Future Sex, Love Sounds & Beyonce — B’Day

Kasabian — Empire

Klaxons nya låtar på nätet & Junior Boys — So This Is Goodbye

Korta musikrecensioner XXI

Los Lobos — The Town and the City

Mando Diao — Ode to Ochrasy

Marit Bergman — I Think It’s a Rainbow

Nelly Furtado — Loose

OHM — Star Fall

Pete Rock — Underground Classics

Peter Nordwall Ensemble — Kanon

REM — And I Feel Fine: The Best of the I.R.S. Years 1982–1987

Scott Stappt — The Great Divide

The Killers — Sam’s Town & Barenaked Ladies — Barenaked Ladies Are Me

The Lemonheads — The Lemonheads

The Mars Volta — Amputechture

Theatre of Tragedy — Storm

Ultravox — Systems of Romance & Level 42 — Retroglide

Veruca Salt — IV

Wilson Pickett — In Philadelphia

Wolfmother — Wolfmother

Yellowcard — Lights and Sounds

Yo La Tengo — I Am Not Afraid of You and I Will Beat Your Ass