Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Experimentell indierock

Yo La Tengo — I Am Not Afraid of You and I Will Beat Your Ass

Yo La Tengo — I Am Not Afraid of You and I Will Beat Your Ass.Du står på toppen av en vulkan och så plötsligt blir det ett jättestort utbrott och du fångas in av partiklar, dammoln, rök, gifter och aska. Det är då du förstår öppningspsårets bästa 10 minuters Neil Youngsmatterattack i låten Pass the Hatchet I Think I’m Goodkind för den pulveriserar allt jag någonsin har trott om rockmusikens utveckling 2006. Den är en lång berättelse om liv, blod och mänsklighet. Så skör men ändå finns det stenhårda gitarrer som flyter iväg längs flodens krökar och virvlande vatten. Men även det magnifika avslutningsspåret på 12 minuter är också ett avsked från skivans övriga berättelser. The Story of Yo La Tengo är även en bitvis svart självbiografisk låt med ännu mera Stoogestaggar med Neil Youngs busiga smattermattor i gitarrspelet. Basgångar och trummorna är nästan perfekta. Men så har Yo La Tengo varit indierockens främsta innovatörer på att samla allt vad dom gillar inom musiken som till de slut samlar ihop sina musikintryck på skivorna. Det finns punkvibraton, soulpop i stil med Lambchop och små popnyanserande klangvärldar med små färggranna dopp i klassisk rock. När jag lyssnar på skivan så fick jag Flaming Lips senaste mästerverk som delar av redaktionen är övertygad om att det är årets bästa album, kan nu få konkurrens av Yo La Tengo. För även här har vi fullständiga explosioner av allting du kan finna i rockens annoteringar där endast fantasin spärrar dina tankeflykter. Yo La Tengo är det snyggaste rockband med den häftigaste skiva som nu har hamnat på Blaskan, allt enligt undertecknad Dr. Indie.

Musik

Amy Grant — Time Again: Amy Grant Live All Access

Atlantic R&B 1955–1957 Volym 3

Basement Jaxx — Crazy Itch Radio

Beck — The Information

Bob Dylan — Modern Times

Bob Marley — The Ultimate Collection, The Best of Bob Marley & Colour Collection

Dionysus — Fairytales and Reality

Dixie Chicks — Taking the Long Way

Eddie Wheeler — Humble Plea

Elton John — The Captain and the Kid

En liten notering om The Rolling Stones

Evanescence — The Open Door & Black Label Society — Shot to Hell

Fibes, Oh Fibes! — Still Fresh & Emotional

Punkfunkens urfäder — Gang of Four och The Pop Group

Grandaddy — Just like the Family Cat

Hip Hop Best: The Collection

Justin Timberlake — Future Sex, Love Sounds & Beyonce — B’Day

Kasabian — Empire

Klaxons nya låtar på nätet & Junior Boys — So This Is Goodbye

Korta musikrecensioner XXI

Los Lobos — The Town and the City

Mando Diao — Ode to Ochrasy

Marit Bergman — I Think It’s a Rainbow

Nelly Furtado — Loose

OHM — Star Fall

Pete Rock — Underground Classics

Peter Nordwall Ensemble — Kanon

REM — And I Feel Fine: The Best of the I.R.S. Years 1982–1987

Scott Stappt — The Great Divide

The Killers — Sam’s Town & Barenaked Ladies — Barenaked Ladies Are Me

The Lemonheads — The Lemonheads

The Mars Volta — Amputechture

Theatre of Tragedy — Storm

Ultravox — Systems of Romance & Level 42 — Retroglide

Veruca Salt — IV

Wilson Pickett — In Philadelphia

Wolfmother — Wolfmother

Yellowcard — Lights and Sounds

Yo La Tengo — I Am Not Afraid of You and I Will Beat Your Ass