Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Populärkultur

Kalla kårar — skräcklitteratur av yppersta klass

Kalla kårar — Salivträdet.Kalla kårar. Bara namnet framkallar rysningar. Skräplitteratur av allra värsta slag, fullt jämförbart med den förskräckliga serietidningen Chock. Ond bråd död; ruttnande lik; glorifiering av satanismen; hädelse och andra hemskheter.

Med tanke på de erkända författare vars verk publicerades i denna serie är det en smula märkligt att vanligtvis sunda och friska människor kunde bli så upprörda. Ta författare som Robert A. Heinlein, John Wyndham, Brian W. Aldiss, Fredric Brown, Rudyard Kipling, Fritz Leiber, Kate Wilhelm, Curt Siodmak, Henry Kuttner, H. P. Lovecraft, Robert Bloch, James Herbert, Graham Masterton, R. Chetwynd-Hayes m.fl. Är dessa verkligen författare av skräplitteratur? Definitivt inte. Inte enligt mig i alla fall.

När jag nu i höstrusket (hm, årstiderna verkar ju vara en smula ur led, så jag får väl fantisera om att höststormarna viner) läser dessa rysansvärda romaner och novellsamlingar inser jag att jag för mitt liv inte kan begripa vad det är som gör att folk har så svårt för denna sort av litteratur. Jag har ända sedan jag lärde mig läsa varit fast i slukaråldern. Att se ned på någon form av litteratur är för mig blasfemi. Självklart finns det litterära verk jag inte tycker om, som inte ger mig något, men att för den skull racka ned på en genre övergår min fattningsförmåga. Låt bli att läsa den då! Men klanka inte ned på de som läser sånt du inte läser.

Kalla kårar var, och är, för mig en utomordentlig läsning. En del av böckerna är helt igenom fascinerande. Ett exempel är Namnlös skräck (The Clone) av T. L. Thomas & Kate Wilhelm. Denna roman var, tyvärr kanske, den första som min mamma läste; efter den var det inte någon annan roman som kom ens i närheten av samma obehagskänsla som hon hade när hon läste den. Alla andra var blaha-blaha. Nog fasen är den obehaglig, man kan aldrig veta vad som bubblar upp ur avloppet…

Flera av romanerna/novellerna har filmats, bl.a. Makthjärnan (The Power) av Frank M. Robinson, Spindeln (The Shrinking Man) av Richard Matheson, Flugan (The Fly) av George Langelaan och Styrd av det onda (The Puppet Masters) av Robert A. Heinlein.

Något som är ovanligt är att flera berättelser inte har ett lyckligt slut. ”Det enda ljud som hördes var Catherines vansinniga skratt som ekade genom Fengriffen House…” En annan kul grej var så klart den korta informationen om kommande bok: ”Om ni har dåliga nerver… låt bli den, snälla ni. För annars blir ni aldrig människa igen.” Titlarna går ju heller inte av för hackor: Terror utan slut, Förbannelsen, Krypande fasa, Skräckens klor, I den ondes makt huga, huga.

Säga vad man vill om Kalla kårar, men jag skulle aldrig vilja/kunna avstå från den. Man kan väl i och för sig fundera över vad det är som gör att man läser skräckberättelser, men jag skippar nog psykoanalysen och låter mig förtrollas av dem.

Ikläd dig en pläd och kura ihop dig i fåtöljen och känn de kalla kårarna nedför ryggraden…

Musik

Amy Grant — Time Again: Amy Grant Live All Access

Atlantic R&B 1955–1957 Volym 3

Basement Jaxx — Crazy Itch Radio

Beck — The Information

Bob Dylan — Modern Times

Bob Marley — The Ultimate Collection, The Best of Bob Marley & Colour Collection

Dionysus — Fairytales and Reality

Dixie Chicks — Taking the Long Way

Eddie Wheeler — Humble Plea

Elton John — The Captain and the Kid

En liten notering om The Rolling Stones

Evanescence — The Open Door & Black Label Society — Shot to Hell

Fibes, Oh Fibes! — Still Fresh & Emotional

Punkfunkens urfäder — Gang of Four och The Pop Group

Grandaddy — Just like the Family Cat

Hip Hop Best: The Collection

Justin Timberlake — Future Sex, Love Sounds & Beyonce — B’Day

Kasabian — Empire

Klaxons nya låtar på nätet & Junior Boys — So This Is Goodbye

Korta musikrecensioner XXI

Los Lobos — The Town and the City

Mando Diao — Ode to Ochrasy

Marit Bergman — I Think It’s a Rainbow

Nelly Furtado — Loose

OHM — Star Fall

Pete Rock — Underground Classics

Peter Nordwall Ensemble — Kanon

REM — And I Feel Fine: The Best of the I.R.S. Years 1982–1987

Scott Stappt — The Great Divide

The Killers — Sam’s Town & Barenaked Ladies — Barenaked Ladies Are Me

The Lemonheads — The Lemonheads

The Mars Volta — Amputechture

Theatre of Tragedy — Storm

Ultravox — Systems of Romance & Level 42 — Retroglide

Veruca Salt — IV

Wilson Pickett — In Philadelphia

Wolfmother — Wolfmother

Yellowcard — Lights and Sounds

Yo La Tengo — I Am Not Afraid of You and I Will Beat Your Ass