Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konsert

White Lion

Klubben Stockholm 14 november

Kvällens spelning började med svenska förbandet Gemini Five. De började spela kl 20 i en halvfull lokal. De kallar sin musik för ultra-heavy cool rock ’n’ roll. Så det så. De som sett L.A. Guns live eller Mötley Crüe ser nog likheter med Gemini Five. Svenskar till trots ser de väldigt ”amerikanska” ut, uppenbart att de hämtat inspiration i både musik och klädstil/image från glam&hårdrock eran, 1980-talet om jag så säger. Inget fel i det men vissa i publiken behöver nog mer alkohol för att de ska röja framför scenen. En låt som de gjorde skönt cool cover på är låten You Spin Me Right Round (Like a Record) och allsång i refrängen blev det bland de vackra tjejerna i främre raderna på lilla Klubben. En OK show, lite snålt med tid bara, en halvtimme fick Gemini Five spela. Plus i kanten var att sångaren Tin Star hade umgåtts med White Lion backstage och delade med sig av sin känsla av dem: ”Mike Tramp är jättetrevlig!” Sitter vid denna stund och lyssnar på deras gratismaterial från deras hemsida, den rekommenderas starkt! Videos finns med att inmundiga

+ + GEMINI FIVE + + Welcome to the Official website

Jag var på White Lions Mane Attraction konsert i Stockholm 1991 blott 15 år gammal, fick chansen att träffa orginalbandet direkt då de klev av sin turnébuss bakom Globen. Pratade med Mike Tramp då och fick autografer av hela gruppen, men nu … nu 2006 blev det dags återigen för den übertrevliga vokalisten Mike Tramp (urpsrungligen från Danmark) med en ny ensemble medlemmar från olika världsdelar att plåstra ihop ett ”nytt” White Lion. Deras spelning började strax efter kl 21 (fy för långa pauser!) med Lights and Thunder (ifrån just sista skivan Mane Attraction) i dryga tio minuter! Underbart, folket tryckte på och lokalen var nästan full. Därefter följde: Little Fighter, El Salvador (och här började allsången som aldrig slutade!!!), Broken Heart, Fight to Survive, Lonely Nights (och jag började gråta i inlevelsens smärtande minut, så många gånger jag tröstlyssnat på denna låt under ensamma stunder) Hungry, ’Til Death Do Us Part, All I Need (massa romantik i luften och tändare som sken) It’s Over, All the Fallen Men, If My Mind Is Evil, Tell Me. Alla dessa hårdrocksklassiker revs av i ett snabbare tempo än det från skivorna Fight to Survive (1984), Big Game (1987), Pride (1989), Mane Attraction (1991) och ibland missade Mike Tramp sina textrader med det funkade iaf utomordentligt för publiken fyllde i rätt texter och skrålade med i full fart! Jag har aldrig hört så många på lilla Klubben sjunga med HELA VÄGEN IGENOM.

Efter en ”breather” paus på en minut och med publiken ständigt skrikande efter mer kom de in igen och Mike presenterade sina nyfunna lejonflock: från Australien kom gitaristen: Jamie Law (kvällen till ära iförd svarta sammetstrikåeer), basisten Claus kom från Köpenhamn, från ”Deutchland über alles” kom keyboardspelaren Henning Wanner, trummisen Troy Patrick Farrell från L.A. … och själv är ju Mike Tramp ursprungligen från Danmark med men han snackade inte danska iaf trots att vi ville det! Sen vreds klockan återigen tillbaka till 1980-talet och Mike skrek ut låten:Wait! Smäktande vackra melankoliska Lady of the Valley följdes av ’Til Death Us Do Part, och gråten var åter igen nära när våran sorgliga Road to Valhalla & supermega-hiten klassiker-balladen When the Children Cry kom. Fy vad bra det lät! Fy vilka bra medlemmar Mike skaffat. Fy vad 15 år kan gå fort.

Miss Vampyria ger 4 bett av 5 (bara för Mike glömde texten ibland).

Musik

Albert Hammond Jr. — Yours to Keep

Amon Amarth — With Oden on Your Side & Vader — The Art of War

Anti-Flag — For Blood and Empire, Cumshot Hookers — Heartbreakers, New Found Glory — Coming Home & Alien Ant Farm — Busted & Up in the Attic

Atomic Swing — The Broken Habanas

Badly Drawn Boy — Born in the U.K.

Bo Kaspers orkester — Hund

Bob Seger — Face the Promise

Cajsa Stina Åkerström — Kärleken finns överallt

Cassie — Cassie, The Game — Doctor’s Advocate, Kelly Price — This Is Who I Am & Lady Sovereign — Public Warning

Diana Ross — I Love You & The Definitive Collection

Dr. Indies musikmix VI

Grattis Musikbyrån som fyllt 10 år

J.J. Cale & Eric Clapton — The Road to Escondido

Jerry Lee Lewis — Last Man Standing (Dr. Indie)

Jerry Lee Lewis — Last Man Standing (Mr. Snaggus)

Johnny Cash — American V: A Hundred Highways

Koop — Koop Islands

Korta musikrecensioner XXII

Lacuna Coil — Karmacode

Lisa Miskovsky — Changes & The Kooks — Inside In/Inside Out

M. Ward — Post-War

Meat Loaf — Bat out of Hell III: The Monster Is Loose, My Chemical Romance — The Black Parade & The Who — Endless Wire

Midnight Cryin’ Time: Teen Angst Classics from the Rock ’n’ Roll Era

Moby — Go: The Very Best of Moby

Monica Borrfors — På ren svenska

Willie Nelson — Songbird, Billy Ray Cyrus — Wanna Be Your Joe & Jill Johnson — The Woman I’ve Become

Nisse Hellberg — Snackbar Blues

Patty Griffin — Impossible Dream & Sarah McLachlan — Wintersong

Paul Stanley — Live to Win

Prince — 3121

Promoe — White Man’s Burden

Rihanna — A Girl like Me, Etta James — All the Way, John Legend — Once Again & Live at the House of Blues & Natalie Cole — Leavin’

Robbie Williams — Rudebox

Rod Stewart — Still The Same: Great Rock Classics of Our Time

Sleepy Brown — Mr. Brown & Monica — The Makings of Me

Stereolab — Serene Velocity: A Stereolab Anthology

Tony Bennett — Duets: An American Classic