Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Retro XXIV

Lou Reed — Animal Serenade 2004

Lou Reed — Animal Serenade.Liveplattor brukar bli väldigt tråkiga eller mest intressanta för dom som var med på själva konserten. Men det kan finnas dom som är bra eller bara ordinära. Men att lyssna på Lou Reeds senaste skiva som är inspelad live 2004 är som att höra mina favoriter med den gamle hjälten men tillspetsat med något som håller energin tillbaka. Därför laddas inte konserten med den sedvanliga magi som brukar vara det vi vanligtvis blir erbjuden av Lou Reed. Den här konserten från 2004 kom efter hans arbete med hyllningen och tolkningen av Poes The Raven. Det sköna är att den gudomliga Antony från The Johnsons sjunger med i bakgrunden på Lou Reeds intellektuella New Yorkpoetiska mardrömmar. Konserten blir lite tråkig i längden.

Lill Lindfors & Jacques Werup — Gör mig lite levande 2004

Lill Lindfors & Jacques Werup.Lill Lindfors skönhet och erfarna röst fungerar bra i jazz eller när samban plockas fram ur det glömda skåpen. Texterna är från Jacques Werups poetiska sinnelag. Men det är inte poesins gåtfulla utan det är relationerna mellan man och kvinna som hamnar i centrum. Det är roligt att höra Werup sjunga in sina visor tillsammans med Lill eftersom han inte är en sångare utan en läsare i min värld. Men hans manliga röst fungerar bra i relation till Lills väna kvinnliga röst. Dom båda förenar allting till ett grund element av bra sång.

Tom Verlaine — Warm and Cool 2005

Tom Verlaine.Förra året så släppte Tom Verlaine två skivor som båda handlar om en ny sida som han vill framodla. Det är inte hans grupp Televisionen som finns i denna konstellation utan det är Tom Verlaine på egen hand med musik som gör mig fundersam. Jag lyssnar på en skiva med instrumentallåtar som man kan undra varför han spelar in dessa låtar. För dom betyder ingenting i min musikvärld. En legend från New Yorks punkvärld under sena 70-talet som tog sitt artistnamn efter franske symbolistpoeten Paul Verlaine gör låtar som mest ekar Mr Snaggusfavoriterna The Shadows i musiken till viss del. Men det här tillför ingenting utan är mest ett projekt för att utforska sin egen värld.

Jimmy Rogers — Blues, Blues, Blues 1999

Jimmy Rogers.Han började som en del i Muddy Waters bluesband och fick vara en av grundläggarna bakom elgitarrens inbjudan i chicagobluesen under sena 40-talet. Som medlem gjorde han sina lärospår och blev en självklar gestalt för elektriska bluesen. Han avled 1997 under inspelningen med den här skivan då hela rockeliten med bluesen står bakom skivan. Mick Jagger/Keith Richards, Clapton, Robert Plant, Taj Mahal eller Lowell Fulson till exempel sjunger med på skivan. Det blev ett mästerstycke från Jimmy Rogers under producenten John Koenigs ledning.

Pete Seeger — A Link in the Chain 1996

Pete Seeger — A Link in the Chain.Här finns allt av vikt när det gäller den numera 87 åriga Pete Seegers folkmusik som fördelas på två cd-skivor väl koncentrerad och serverad som dom var. Med idel klassiker så blev Pete Seeger tillsammans Woody Guthrie dom mest upphöjda inom den amerikanska protestmusikens arbetararv som ingick i den amerikanska arbetarrörelsen. Pete Seeger skrev många av den amerikanska vänsterns mest bemärkta sånger som nu också ingår i den amerikanska americanatraditionen. Så den här skivan är bara ett måste helt enkelt.

Looptroop — Modern Day City Symphony 2000

Looptroop — Modern Day City Symphony.Promoe är som vanligt killen som vandrar mellan reggae och hip hop och som medlem i Sveriges främsta hip hopakt med en klar vänsterpolitisk uppfattning som ligger stundtals nära min egen vänsteråsikt. Deras musik på debutplattan är en klassisk amerikanskt influerad skiva men ändå har tonläget blivit typiskt för deras musikaliska framtoning. Looptroop som hör hemma i Västerås, Stockholm och Göteborg. Gruppen har fått en klassisk status i Sverige inom hip hoppen. Jag älskar den här skivan som vågar ta debatt om samhället och ge fräck kritik mot företeelser dom ogillar. Svensk rap är oftast mera samhällskritisk om man jämför med dagens amerikanska rapscen. Looptroop till folket.

Steeleye Span — They Called Her Babylon 2004

Steeleye Span brukar Dr Rock gärna nämna när vi talar om folkrock, för dom tillhör vid sidan av Fairport Convention den yttersta eliten inom folkrocken. Dom har även en sångerska som matchar Fairport Conventions klassiska Sandy Denny, nämligen Maddy Prior som har en av Englands bästa pipor. På den här ganska sena skivan från 2004 så har dom gått åt ett rockigare innehåll och fått till det relativt bra lå¨tar på skivan. Men det är den här förändringen åt rockmusik gör att de lämnar lite av folkmusiken bakom sig vilket är synd. För bra folkrock bör ha balansen mellan den folkliga attityden och låta rockmusiken förena sig med känslan av att leva med folkets historiska musikaliska intryck. Men i sin helhet är skivan helt okej.

Weather Report — This Is Jazz

Weather Report.Det var en sällsynt magisk jazzkonstellation som uppträdde under 70 och 80-talen med jazzig funkig soulmättat jazz. Den här skivan visar varför gruppen under sina aktiva år verkligen gav jazzen ett modern ansikte. Joe Zawinul bildade bandet och snart slöt den mångsidiga Wayne Shorter upp i bandet, Dom lyckades förenade olika musikaliska idéer och element i jazzen vilket blev många bra lyckade album. Den här skivan är en samling från deras olika album. En bra varierad samling som inbjuder oss lyssnare med delikata uppvisningar i den högre musikaliska skolan. Jag diggar plattan fullständigt.

Musik

Albert Hammond Jr. — Yours to Keep

Amon Amarth — With Oden on Your Side & Vader — The Art of War

Anti-Flag — For Blood and Empire, Cumshot Hookers — Heartbreakers, New Found Glory — Coming Home & Alien Ant Farm — Busted & Up in the Attic

Atomic Swing — The Broken Habanas

Badly Drawn Boy — Born in the U.K.

Bo Kaspers orkester — Hund

Bob Seger — Face the Promise

Cajsa Stina Åkerström — Kärleken finns överallt

Cassie — Cassie, The Game — Doctor’s Advocate, Kelly Price — This Is Who I Am & Lady Sovereign — Public Warning

Diana Ross — I Love You & The Definitive Collection

Dr. Indies musikmix VI

Grattis Musikbyrån som fyllt 10 år

J.J. Cale & Eric Clapton — The Road to Escondido

Jerry Lee Lewis — Last Man Standing (Dr. Indie)

Jerry Lee Lewis — Last Man Standing (Mr. Snaggus)

Johnny Cash — American V: A Hundred Highways

Koop — Koop Islands

Korta musikrecensioner XXII

Lacuna Coil — Karmacode

Lisa Miskovsky — Changes & The Kooks — Inside In/Inside Out

M. Ward — Post-War

Meat Loaf — Bat out of Hell III: The Monster Is Loose, My Chemical Romance — The Black Parade & The Who — Endless Wire

Midnight Cryin’ Time: Teen Angst Classics from the Rock ’n’ Roll Era

Moby — Go: The Very Best of Moby

Monica Borrfors — På ren svenska

Willie Nelson — Songbird, Billy Ray Cyrus — Wanna Be Your Joe & Jill Johnson — The Woman I’ve Become

Nisse Hellberg — Snackbar Blues

Patty Griffin — Impossible Dream & Sarah McLachlan — Wintersong

Paul Stanley — Live to Win

Prince — 3121

Promoe — White Man’s Burden

Rihanna — A Girl like Me, Etta James — All the Way, John Legend — Once Again & Live at the House of Blues & Natalie Cole — Leavin’

Robbie Williams — Rudebox

Rod Stewart — Still The Same: Great Rock Classics of Our Time

Sleepy Brown — Mr. Brown & Monica — The Makings of Me

Stereolab — Serene Velocity: A Stereolab Anthology

Tony Bennett — Duets: An American Classic