Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Politik

Hur djupt bugar Europa?

Missförstå mig rätt, jag är en hängiven vän till Europa-tanken och en varm EU-fantast. EU, är enligt mitt förmenande, det bästa som hänt detta land på det politiska planet på hur länge som helst. Desto mer svider det då i mitt skinn när jag ser vad som hände i Europa veckan före och under Lahtis-mötet. Efter avslutat möte med special-inbjuden president Putin från Ryssland, kan man tycka att det borde varit öppet mål. Att offentligt kritisera Putin för de inskränkningar i mänskliga fri och rättigheter som alltmer präglar dagens Ryssland är, som jag ser det, ett måste. Att vidare ställa krav på en långtgående plan från Putins sida, att säkerställa en positiv utveckling på en rad områden i Ryssland. Istället ersätts kritiken av en ljum vind av listigt inlindade floskler som kan uppfattas som en carte blanche för en fortsatt politik i samma anda — skamligt Europas ledare.

Här har vi ett land som systematiskt kränker de flesta av de grundregler vi vördar så högt: *Pressfrihet* — glöm den i Putins Ryssland, en press alltmer samlad under el presidentes vördsamma våld är inte en fri press. När man dessutom vågar tysta en av de sista oberoende rösterna som vågar utmana etablissemanget som Anna Politkovskaja gjorde, så är det _inte_ ett tecken på ett välmåendee samhälle vad gäller yttrandefrihet, *Religionsfrihet* — När man instiftar en lag som de facto omöjliggör ett fritt liv utanför rysk-ortodoxa kyrkan har man inte religionsfrihet, Friheten att få arbeta och bo var man vill — När man massutvisar Georgier från Ryssland enbart på grund av att de är Georgier och därmed fördjupar en konflikt med staten Georgien är inte heller tecken på ett fritt samhälle, *Mänskliga fri och rättigheter — *Ja, inte är ryska arméns framfart i Tjetjenien och de övergrepp som begås där i statens namn, något skolexempel på hur man skapar mänskliga fri och rättigheter direkt. När dessutom rapporteringen om övergreppen är i det närmaste obefintlig har man lämnat öppet fält för dessa mörka krafter. Den enda som hade ryggrad nog att ändå rapportera om vidrigheterna, Anna Politkovskaja, mördades utanför sitt hem och allt tyder på att det var för hennes oförtrutna rapportering. Skulle dessaa tecken vara indikationer på ett land som lever upp till grundläggande demokratiska värderingar? Jag tror knappast det.

Vladimr Putin — Europa-tankens fiende nummer ett?Vad gör då EU kan man fråga sig? Jo man låter sig villigt splittras av Putisns listiga taktik att använda olja- och gasberoendet som ett vapen mot de enskilda länderna. Nu löper samma länderna gatlopp för att få pussa en omämnbar kroppsdel på denna semidemokratiske diktator för att säkra olje- och gasflödet. I synnerhet Tyskland tycks tycka att detta upplägg är att föredra framför att kritisera. När ska Tysklands historik av oheliga allianser sluta är det enda jag frågar mig. Då Europa borde stå enat, står man alltså i stället splittrat. Då Europa borde agera kraftfullt, agerar man tvärtom lamt. Då Europa borde vidta kraftfulla åtgärder för att sända rätt signal till Kreml, väljer man tyvärr att sända många enskilda signaler. Bravo Europas ledare, så billigt sålde man ut sina egna ideal, så enkelt var det för Putin och hans anhang att tysta även denna kritik och så enkelt visade samme Putin att maktpolitik lönar sig. Kvar på historiens skräphög lämnades så de krafter som kämpar för riktig demokrati i Ryssland och de krafter som försöker dokumentera och kritisera samhället för det som händer i Tjetjenien, något som för övrigt skulle kunna hända i Georgien härnäst. Bravo också för att splittringen mellan Europas stater är så stark och så tydlig att det får oönskade effekter. Det nästan löjeväckande bråket Frankrike startat med Turkiet för några veckor sedan är ju ett såååå viktigt bråk när man jämför med andra slag man borde utkämpa. Ett bråk som för övrigt enligt mig inte alls handlar om någon utrotning av armenier som man försöker påskina, utan i stället är ett bråk som bottnar i islamafobi och rädsla som griper hela den franska makteliten efter valnederlaget om EU:s nya konstitution.

För mig är slutsatsen självklar, detta är ett flagrant exempel på att Europa behöver ett EU som än mer talar med en röst och för detta behövs än mer samarbete och kanske till och med någon form av federation. Ska vi någonsin kunna bli starka nog att försvara det vi tror på och inte låta oss styras av andras maktambitioner, kan inte den nuvarnande ordningen fortsätta. Lahtis-mötet är bara ytterligare ett illavarslande tecken på att den nuvarande samarbetsformen inte längre fungerar. Snöda nationella intressen får alltför lätt företräde framför ideal. Splittring lönar sig helt enkelt mer i det långa loppet än enighet, för belöningen på vissa områden är betydligt större än de magra skördar sådana löjligheter som ideal ger. Vidare får det delvis splittrade Europa återigen se hur stormakterna kör över oss, bara för att vi inte kan förstå en universell tanke — vi är Europeer och vi har ett gemensamt intresse. Låt oss börja förstå detta och agera utifrån det innan det är för sent.

Dr Da Capo

Musik

Albert Hammond Jr. — Yours to Keep

Amon Amarth — With Oden on Your Side & Vader — The Art of War

Anti-Flag — For Blood and Empire, Cumshot Hookers — Heartbreakers, New Found Glory — Coming Home & Alien Ant Farm — Busted & Up in the Attic

Atomic Swing — The Broken Habanas

Badly Drawn Boy — Born in the U.K.

Bo Kaspers orkester — Hund

Bob Seger — Face the Promise

Cajsa Stina Åkerström — Kärleken finns överallt

Cassie — Cassie, The Game — Doctor’s Advocate, Kelly Price — This Is Who I Am & Lady Sovereign — Public Warning

Diana Ross — I Love You & The Definitive Collection

Dr. Indies musikmix VI

Grattis Musikbyrån som fyllt 10 år

J.J. Cale & Eric Clapton — The Road to Escondido

Jerry Lee Lewis — Last Man Standing (Dr. Indie)

Jerry Lee Lewis — Last Man Standing (Mr. Snaggus)

Johnny Cash — American V: A Hundred Highways

Koop — Koop Islands

Korta musikrecensioner XXII

Lacuna Coil — Karmacode

Lisa Miskovsky — Changes & The Kooks — Inside In/Inside Out

M. Ward — Post-War

Meat Loaf — Bat out of Hell III: The Monster Is Loose, My Chemical Romance — The Black Parade & The Who — Endless Wire

Midnight Cryin’ Time: Teen Angst Classics from the Rock ’n’ Roll Era

Moby — Go: The Very Best of Moby

Monica Borrfors — På ren svenska

Willie Nelson — Songbird, Billy Ray Cyrus — Wanna Be Your Joe & Jill Johnson — The Woman I’ve Become

Nisse Hellberg — Snackbar Blues

Patty Griffin — Impossible Dream & Sarah McLachlan — Wintersong

Paul Stanley — Live to Win

Prince — 3121

Promoe — White Man’s Burden

Rihanna — A Girl like Me, Etta James — All the Way, John Legend — Once Again & Live at the House of Blues & Natalie Cole — Leavin’

Robbie Williams — Rudebox

Rod Stewart — Still The Same: Great Rock Classics of Our Time

Sleepy Brown — Mr. Brown & Monica — The Makings of Me

Stereolab — Serene Velocity: A Stereolab Anthology

Tony Bennett — Duets: An American Classic