Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konsert

The Unholy Alliance

Torsdag 19 November, 2006 Hovet, Stockholm

God of Lamb

Klockan blir 19:15 då det har varit paus i ett tag och första bandet Thine Eyes Bleed har redan spelat klart vilket de flesta missat p.g.a. köandet in till Annexet.

”This Is Pure American Metal” Rakt upp o ner, God of Lamb låter som en blandning av Pantera och Slayer. Brutalt thrashande. Takten håller trumslagaren Chris Adler, John Campbell på bas, Will Adler & Mark Morton spelar sönder sina fingrar på sina gitarrer, och vrålen står Randy Blythe för.

Hjärtat pumpar för fullt på adrenalinkicken GOL ger live. Randy lever sig in i musiken till max, han hoppar omkring i sina baggy pants och frustar och får igång publiken lika bra som en staxmixer fixar en smoothie på nolltid.

Undertecknad har sittplats och ser från sektion A9 allt som sker på ståplatserna framför scenen, ho, —det gungar! Folk moshar och headbangar för fullt.

De 5 amerikanska snubbarna i God of Lamb har tydligen spelat ihop sen 1990-talet men de har inte riktigt kommit fram till kändisskapet som andra deathmetalband har. Tyvärr för de låter äkta.

GOLs texter handlar om ekonomisk snålhet, politik och om politiker.Ämnen som aldrig kommer sina! Tyvärr var det bara 2 låtar som presenterades så det hördes: Black Label & Now You Have Something to Die For (bägge från Cdn Killadelphia från 2005)

God of Lamb fick spela i ca 30 minuter. That’s all folks! Sen kom paus och folk fyllde på sina ölmuggar …

In Flames

Ett av Sveriges mest exporterade metalband från Sveriges andra huvudstad Göteborg.

Dreadsförsedda sångaren (och growlaren) Anders Fridén, basisten Peter Iwers, trummisen Daniel Svensson, gitaristerna Björn Gelotte & Jesper Strömblad har spelat ihop sedan 1990-talet och hunnit prångla ut alster som Lunar Strain, Subbterraenan, The Jester Race, Whoracle, Colony, Clayman, Reroute to Remain, Soundtrack to Your Escape och nu i år släpptes det nionde albumet Come Clarity och däremellan ett par live album.

In Flames har spelat live med Slayer, Metallica, med Iron Maiden, på Ozzfest, ja, med andra ord bland de största thrashmetal band och metalgudar. In Flames ska vi vara stolta över, den energi som Anders Fridén &Co alstrar leder till en euforisk lycka i hederlig metalanda, Anders är speciellt bra vad det gäller att tacka för publikens uppmärksamhet och be om uppmärksamhet till de andra förbanden också icke att förglömma, en bra frontman som svingar sina dreads i takt och skuttar omkring till goa melodiösa death metallåtar som: Graveland,men också till hitar i NUmetal anda som Cloud Connected, Trigger, Reroute to Remain, Resin.

Dock var inte alla orginalmusiker på scenen denna gång, Niklas Engelin från bandet Engel fick fylla i då Jesper behövde lite semester. Dock har Herr Engelin spelat med In Flames live under 1997/98 som fast gitarist och gör det lika stabilt som orginal Jesper.

Scenens utsmycking var tam men det var något som kan beskrivas som fem stycken turkosa neon skyltar som blinkade.

Children of Bodom

Ett av Finlands bästa tyngre heavymetal band som under åren bara går framåt och syns mer o mer live. C.O.B. med ”Wildchild” Alexei Laiho i spetsen sviker inte live de kliver upp på scenen 20:00, Keyboardisten Janne Warman står väl synlig till höger på scenen, inte i skymundan som de allra flesta andra live keybordister inte. Jaska trummar bombastiskt bakom sina vänner Henkka & Roope som spelar i symbios lika tight som siamesiskatvillingar. C.O.B. inleder med Living Dead Beat, Needled 24/7 med sina underbara keyboardslingor och skrik från Alexei Wildchild (taget smeknamn från W.A.S.P-låten Wildchild och om ni inte visste detta är ni inte hårdrockare).

Fortsättningsvis hörde vi Sixpunder, låtarna Bodom After Midnight + Bodom Beach Terror vävdes ihop till ett medley, sen klockrena Living Dead Beat & Are You Dead Yet? (från skivan med samma namn 2005), Everytime I Die, och C.O.B. fick nog hela publiken i uppvärmda Annexet att skrika med i texten ”I Don’t Give a Fuck If Ya Hate Me”! … C.O.B. skulle kunnat ha spelat hela kvällen självagott o väl då de har 7 fullängs cds i bagaget och spelat sen barnsben, nu dock +25 men har kvalité, stil och power som ett gäng fullblodshästar. Underbart med finska band, mindre roligt att Alexei inte ville snacka svenska under spelningen utan valde amerikanska, men han kanske inte kom på att han befann sig i Stockholm. Hur det är ligger till så är Children of Bodom ett av de bästa (fler än 400 band) live band jag sett om. Dom förtjänar att headlina igen.

Slår ett extra slag för att de inte bryr sig om att klassa bandet som en stilgenre Huh!

När de klivit av scenen (denna gång utsmyckad med skyltar i form av bokstäverna COB med lysande lampor) och sagt ”Thank you … enjoy Slayer!” saknade jag dem redan.

Miss Vampyria

Musik

Aerosmith — Devil’s Got a New Disguise

Beat Butchers — Femton år & Bolagsstämman

Consequences — Consequences

CSS — Cansei de Ser Sexy

Damien Rice — 9

Dr. Indies musikmix VII

Faithless — To All New Arrivals & Hans Appelqvist — Naima

Ghostface Killah — More Fish & Mos Def — Tru3 Magic

Ice-T — Gangsta Rap & Fat Joe — Me Myself & I

Incubus — Light Grenades & Linkin Park — Project Revolution

Janet Jackson — 20 Y.O. & George Michael — Twenty Five

Jarvis Cocker — Jarvis

Jay-Z — Kingdom Come, Snoop Dogg — The Blue Carpet Treatment & Mary J. Blige — Mary & Friends

Joanna Newsom — Ys

Joe Bonamassa — You & Me

John Lee Hooker — King of the Boogie

Korta musikrecensioner XXIII

Oasis — Stop the Clocks

Orup — Faktiskt

Scissor Sisters — Ta Dah

Slayer — Christ Illusion (Miss Vampyria)

Strip Music — Hollywood & Wolfman

Svensk Indie 1988–2006: En kärleks historia

The Acacia Strain — The Dead Walk (Miss Vampyria)

The Beatles — Love

The Hidden Cameras — Awoo

The Legends — Facts and Figures & The Plan — Walk for Gold

The Long Blondes — Someone to Drive You Home

The Magic Numbers — Those the Brokes

The Rapture — Pieces of the People We Love

The Who — Endless Wire

Yusuf — An Other Cup (Dr. Da Capo)

Yusuf — An Other Cup (Dr. Indie)