Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Brittpop

Oasis — Stop the Clocks

Oasis — Stop the Clocks.Det här är en dubbelcd med Oasis största hitar och sammanfattning om varför dom var 90-talets största band genom tiderna. Men först skall jag backa klockan tillbaka till två tillfällen under 1990-talet. Först är det Hultsfred 1994 då jag besökte den för andra gången i mitt liv. Då var det min underbara väninna Maria och Dr. Indie som skulle dit. Mitt huvudmål denna gång var Blur, Primal Scream, Bob Hund, Prodigy, Motörhead och det nya omtalade bandet Oasis. Dom var ett oprövat band men superstarkt och rejält överjävligt bra var dom på scenen. Det här vad den rockknock jag verkligen då behövde och sedan dess var Oasis mitt band nummer 1 i världen. Nästa bild är Oslo 1996/1997, tror jag att det var. Då såg jag Oasis igen och senare i Stockholm samma år. Två av de bästa konserterna det året vad jag kommer ihåg idag.

Men så nu så skriver vi 2006 och det är december och bandet har precis släppt sin samlingsplatta som sammanfattar deras 90-tal framförallt och med det min kärlek till brittrockens indievärld som blev dåtidens mest sålda och till slut blev brittrocken tyvärr mainstream vilket innebär att musiken försvann iväg och i slutet 1997 så var brittrockens överlägsna känsla och kvalitet borta mer eller mindre. Jag blir nästan lite trött på Oasis låtar stundtals även om jag inte behöver påminna mig om att deras låtar helt enkelt kommer hamna i rockhistoriens krönikor som klassiker. För sanningen var att Noel Gallagher var en suverän låtskrivare och brodern Liam världens coolaste bråkstake och rockstjärna som jag ändå diggade trots hans olika humörsvängningar. Han valsades omkring i pressen som skandalrockaren nummer 1. Idag är det Pete Doherty som vandrar omkring i skandalpressen på samma utstuderade och löjliga sätt. Men vi som älskar rock kan strunta i nöjesjournalistikens gapiga sensationer kring rockstjärnor utan plocka fram Oasis musik istället.

Till slut så får man väl säga att skivan faktiskt är en helt okej karriärsavslut på de riktiga stora tidevarvens Oasis. Det är länge sedan dom var intressanta för min del och förmodligen för resten av världen.

Musik

Aerosmith — Devil’s Got a New Disguise

Beat Butchers — Femton år & Bolagsstämman

Consequences — Consequences

CSS — Cansei de Ser Sexy

Damien Rice — 9

Dr. Indies musikmix VII

Faithless — To All New Arrivals & Hans Appelqvist — Naima

Ghostface Killah — More Fish & Mos Def — Tru3 Magic

Ice-T — Gangsta Rap & Fat Joe — Me Myself & I

Incubus — Light Grenades & Linkin Park — Project Revolution

Janet Jackson — 20 Y.O. & George Michael — Twenty Five

Jarvis Cocker — Jarvis

Jay-Z — Kingdom Come, Snoop Dogg — The Blue Carpet Treatment & Mary J. Blige — Mary & Friends

Joanna Newsom — Ys

Joe Bonamassa — You & Me

John Lee Hooker — King of the Boogie

Korta musikrecensioner XXIII

Oasis — Stop the Clocks

Orup — Faktiskt

Scissor Sisters — Ta Dah

Slayer — Christ Illusion (Miss Vampyria)

Strip Music — Hollywood & Wolfman

Svensk Indie 1988–2006: En kärleks historia

The Acacia Strain — The Dead Walk (Miss Vampyria)

The Beatles — Love

The Hidden Cameras — Awoo

The Legends — Facts and Figures & The Plan — Walk for Gold

The Long Blondes — Someone to Drive You Home

The Magic Numbers — Those the Brokes

The Rapture — Pieces of the People We Love

The Who — Endless Wire

Yusuf — An Other Cup (Dr. Da Capo)

Yusuf — An Other Cup (Dr. Indie)