Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Yusuf — An Other Cup B.B.B.

Underbarnets återkomst

Yusuf — An Other Cup.Steven Demetri Georgiou är tillbaka med sin första platta på nästan 30 år. Mer känd för världen är han dock under namnet Cat Stevens, ett namn han använt sedan debuten i slutet på 60-talet. Mötet med gud i slutet på 70-talet gjorde att han fick andra intressen än musiken och han vigde sitt liv åt religionen islam istället. Med detta kom ytterligare ett namnbyte till Yusuf Islam, eller kort och gott Yusuf som han kallar sig som artist numer. Ett val av namn som inte varit helt riskfritt, till exempel skulle han under namnet Yusuf Islam flyga från London för tre år sedan vilket slutade planet han flög med omdirigerades och genomsöktes då underrättelsetjänsten hade en lista med överrubriken ”terrorister” med precis samma namn på. Historien slutade med att Yusuf Islam är förbjuden att återvända till USA. Andra har mer subtila sätt att använda sin elakhet på genom att via så kallade seriösa recensoner passa på och tala om hur mycket musiken suger för att den på sina ställen innehåller religiösa texter. På Blaskan är vi dock lite mer vidsynta vare sig det gäller religion eller åsikter, så därför hälsar vi Yusuf välkommen tillbaka.

Cat Stevens.Som under sin Cat Stevens-period, präglas låtarna av en lättsam melodiös musik som det bärande elementet. Cat Stevens/Yusuf har alltid haft och har ännu en fingertoppskänsla för melodi som går utanpå det vanliga. Det som möter oss på An Other Cup är delvis ett gammalt kärt återseende av låtar och stämningar man lätt känner igen från förr. Missförstå det hela rätt dock, detta är inte en återblickande platta utan en ny från en artist med ett nytt namn som vill göra ny musik för en ny tid. Trots detta känns vissa grepp igen från förr. Dessutom är en av låtarna lånad från den tiden då Yusuf startade sin karriär, låten Don’t Let Me Be Misunderstood är ju skriven under just 60-talets sista hälft. Musiken och texterna är traditionellt singer/songwriter-betonade i vissa sånger med inslag av folkmusik, i andra låtar finns starkt släktskap till Marc Cohn, eller om det är tvärtom. I vissa låtar som Midday lyfter låten sig själv i håret av ren glädje över att få bli smyckad med sådan melodi-glädje. Glädjefnattet ligger nära när man fullständigt överrumplas av en mur av skaparglädje. Å andra sidan blir man lätt apförbannad när en låt som Heaven ganska snabbt blir utsliten därför att den saknar precis det som de andra låtarna har, nämligne glädjeöverskott och melodiprakt. Därmed har jag snuddat vid det enda problemet jag kan se med denna skiva, nämligen att den är lite ojämn. Fenomenet ojämnhet dyker nämligen upp lite här och var på en annars utmärkt platta. Ta en annan låt som The Beloved som når upp till himlen och tillbaka och jämför den med One Day at the Time och det blir klasskillnad. Den första av dessa är en låt som spelar i en egen division, den är helt enkelt bland det bästa jag hört i år. Den följer folkmusikspåret när den redan i inledningen anslår en lätt klassisk irländsk/engelsk ådra men efter någon halvminut kliver så Yossou N’Dou in på scenen och genast läggs elementet nordafrikanskt till det som kommer ut är bortanför ljuv musik. När refrängen som är så där smärtsamt lättsam börjar utmejslas ytterligare en dimension av denna vidunderliga låt. Yossou N’Dou och den övriga ensemblen är i sitt essä, när Yossou börjar sjunga stannar helt enkelt tiden. Jag struntar fullständigt i att The Beloved är en hyperreligiös låt och jag struntar helt i att någon vill vinna mina sympatier för en sak för låten är så bra att bra inte beskriver den. I Think I See the Light är också den i en helt egen klass, lättjazzig klassiska Cat Stevens-vändningar med plötsliga förändringar i musiken. Svängigt dödskill i kistan som kan få vem som helst att kikna.

Yusuf.Dags att sammanfatta. En mycket bra platta som kunde bli bättre om vissa låtar hade behandlats annorlunda. Lägsta och högsta nivån är inte himmelsvid, men ändå är detta alster ojämt. Jag hade lätt utdelat en fyra för denna platta om det inte var för detta faktum. Nu får den istället nöja sig med en trea, vilket inte är kattpiss det heller. Tvärtom är det en trea att stoltsera med för har man lyckats klämma in låtar som The Beloved, Midday, I Think I See the Light kan man spänna upp sig lite extra. Cat Stevens/Yusuf är helt klart inne på rätt spår det gäller bara att putsa bort skönhetsfläckarna och jag är övertygad om han snabbt kommer att vara tillbaka i musikens finrum igen — tro inget annat.

Dr. Da Capo

Musik

Aerosmith — Devil’s Got a New Disguise

Beat Butchers — Femton år & Bolagsstämman

Consequences — Consequences

CSS — Cansei de Ser Sexy

Damien Rice — 9

Dr. Indies musikmix VII

Faithless — To All New Arrivals & Hans Appelqvist — Naima

Ghostface Killah — More Fish & Mos Def — Tru3 Magic

Ice-T — Gangsta Rap & Fat Joe — Me Myself & I

Incubus — Light Grenades & Linkin Park — Project Revolution

Janet Jackson — 20 Y.O. & George Michael — Twenty Five

Jarvis Cocker — Jarvis

Jay-Z — Kingdom Come, Snoop Dogg — The Blue Carpet Treatment & Mary J. Blige — Mary & Friends

Joanna Newsom — Ys

Joe Bonamassa — You & Me

John Lee Hooker — King of the Boogie

Korta musikrecensioner XXIII

Oasis — Stop the Clocks

Orup — Faktiskt

Scissor Sisters — Ta Dah

Slayer — Christ Illusion (Miss Vampyria)

Strip Music — Hollywood & Wolfman

Svensk Indie 1988–2006: En kärleks historia

The Acacia Strain — The Dead Walk (Miss Vampyria)

The Beatles — Love

The Hidden Cameras — Awoo

The Legends — Facts and Figures & The Plan — Walk for Gold

The Long Blondes — Someone to Drive You Home

The Magic Numbers — Those the Brokes

The Rapture — Pieces of the People We Love

The Who — Endless Wire

Yusuf — An Other Cup (Dr. Da Capo)

Yusuf — An Other Cup (Dr. Indie)