Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Dikter/Poesi

Göran Sonnevi — Oceanen

Bonniers 2005

Göran Sonnevi.Göran Sonnevi fångar in den politiska dimensionen i sina senaste dikter. Han blir en klassisk poet som tar in hela tidens omgång och kommenterar det hela men han ställer frågorna fast söker inte efter svaren då hans poetiska uppdrag att formulera våra tankar i tidens språkdräkt. Det är så många diktare har varit dom stora ideal som vill skildra tidens larm men ställer sig utanför tidens ram för att kunna skrika ut sin vrede eller sorg då människans förgör sin egen tillvaro. Poeten står nästan alltid vi offren, de värnlösas sida. Det är poesins moral som får sin egen röst via dom som vet. Poeten som orakel dog nog ut med Berlinmurens fall då poetens röst ersätts av den äckliga ekonomins maktfullkomliga materialism. Utan Göran Sonnevi skriver en bildad men högst mänsklig poesi där döden och döda vänner rör sig påtagligt runt hans dikter. Stundtals är det som om jag läser hans privata noteringar om vad som sker i hans poetiska liv. Poeten och människan Sonnevi rör sig som två personligheter men blir delar i varandras väsen. Poesins själ kryper fram då poetens smärta och förtvivlan blir till slut betraktelser på avstånd från larmet. Han sitter i Gotland eller befinner sig någon annanstans på jorden där han lätt kan uppleva världens tidsdånande tankespel. Göran Sonnevi speglar sig i krigets retorik för att bli varse av dumheterna som tar över världens politiska system.

Hans poesi är inte abstrakt poesi utan det är bilder av kött och ben som tar form i hans sublima poesi som känns som om dom verkligen behövs ordentligt i dagens dystra tider då begrepp som terrorism och hat finns som ledande begrepp. Göran Sonnevi blir då den politiska poeten medan han ändå doppar sin verklighet i skönheten. Det är då spegeln går sönder och blodets bilder från Sonnevis poem uppenbarar sig med samtidens trasiga sår. Men det kantiga och såren läks då kärleken och sexualiteten blommar ut vackert utsmyckat i hans poesi. Det blir inga romantiska föreställningar utan blåblodiga realistiska ögonblicksbilder från Göran Sonnevis tidsflöden och nära samtid.

Till slut vill jag hävda att det är ett modernt samtida mästerverk som i många fall leder mig till Göran palms reportageböcker och prosapoem då han reser genom ett vinter-Sverige och ser och ger läsaren bilder från vårt folkhem. Göran Sonnevi ser folkhemmets förfall och tanke försvinna bakom moderaternas drömvärld. Det här är det främsta diktverket som kommit ut på många år i Sveriges litterära moderna Sverige.

Musik

Anne Sofie von Otter — I Let the Music Speak

Big Apple Rappin’: The Early Days of Hip-Hop Culture in NYC 1979–1982

Bloc Party — A Weekend in the City & Klaxons — Xan Valleys

Butchering The Beatles: A Headbashing Tribute

Carly Simon — Into White

Chet Baker — Riverside Profiles & Keith Jarrett — The Carneige Hall Concert

Ciara — The Evolution & Brian McKnight — Ten

Dr. Indie tar sig titt på Anton Newcombe i The Brian Jonestown Massacre

Eminem — The Re-Up, Talib Kweli — Kweli Confidential & Bow Wow The Price of Fame

Fontella Bass — The Very Best of Fontella Bass & Loleatta Holloway — The Anthology

Helmet — Monochrome & Deftones — Saturday Night Wrist

Jet — Shine On & The Datsuns — Smoke & Mirrors

Korta musikrecensioner XXIV

Marillion — Smoke

Midge Ure — Move Me +

Moneybrother — Pengabrorsan

Nas — Hip Hop Is Dead

New York Noise Vol. 3

Nicolai Dunger — Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran

Nils Lofgren — Sacred Weapon

Punk: God Save This Box

Punk & Osfug

Sparklehorse — Dreamt for Light Years in the Belly of a Mountain

Stuart Staples — Leaving Songs

Talib Kweli & Madlib — Liberation

The Clash — Clash on Broadway

The Decemberists — The Crane Wife

The Fugees — Besides

The Hold Steady — Boys and Girls in America & Separation Sunday

Towers of London — Blood Sweat & Towers

Woven Hand — Mosaic