Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Dr. Indie tar sig titt på Anton Newcombe i The Brian Jonestown Massacre

Anton Newcombe.Hans intervjuer och scenuppträdande har skrämt iväg folk för mindre men så är han ändå en suverän rockartist som anser att gruppnamnet är till för att hylla Brian Jones, även han en udda fågel i rockens manualer. Anton Newscombe verkar allt mera bete sig som om världen var ett cirkusupptåg där han är diktatorn som styr alltet. Men samtidigt gör han med sin grupp så stor rockmusik som jag under 2006 har stiftat bekantskap mer eller mindre. Om du skall se den dokumentär som ger dig ordentlig näsbränna samtidigt som du diggar Anton Newcombes märkliga texter som han skriver och framträder med på scen eller skiva. Jag såg den omtalade dokumentären DIG! om Brian Jonestown Massacre och deras förhållande till The Dandy Warhols. Framförallt är det fascinerande se hur Anton Newscombe och The Dandy Warhols frontgestalt Courtney Taylor förhåller sig till varandra. Den dokumentären har fått samma status som Neil Strauss bok Dirt om Mötley Crües härjningar på rockscenen under 80-talet och tidiga 90-talet.

Brian Jonestown Massacre.Brian Jonestown Massacre gör stundtals konstrock med lite av The Cramps andliga rockskrönor och Anton Newcombe har gjort sitt för att bli ännu en av rockens mest speciella speciella män. Han gör ingenting som blir enkelt och utan komplicerar tillvaron ständigt genom att bete sig inför omvärlden. På sin hemsidan tar han fullständigt avstånd från dokumentären:

So you saw Dig!--the 2004 winner of the Grand Jury Prize at Sundance, just released on DVD by Palm Pictures--and now you think you know it all about Anton Newcombe and the Brian Jonestown Massacre?

Think again. Anton Newcombe is NOT A MOVIE!

Resten av texten om filmen och Anton Newcombe på hemsidans fält — Brian Jonestown Massacre

Med andra ord så är musiken så mycket roligare med galningar eller genier som sprider glädje omkring sig. Link Wray eller Hasil Adkins som Dr. Da Capo uppmärksammade i decembernumrets backspegel. Så Brian Jonestown Massacre kan fortsätta göra underskön rockmusik för oss älskare av god musik.

Musik

Anne Sofie von Otter — I Let the Music Speak

Big Apple Rappin’: The Early Days of Hip-Hop Culture in NYC 1979–1982

Bloc Party — A Weekend in the City & Klaxons — Xan Valleys

Butchering The Beatles: A Headbashing Tribute

Carly Simon — Into White

Chet Baker — Riverside Profiles & Keith Jarrett — The Carneige Hall Concert

Ciara — The Evolution & Brian McKnight — Ten

Dr. Indie tar sig titt på Anton Newcombe i The Brian Jonestown Massacre

Eminem — The Re-Up, Talib Kweli — Kweli Confidential & Bow Wow The Price of Fame

Fontella Bass — The Very Best of Fontella Bass & Loleatta Holloway — The Anthology

Helmet — Monochrome & Deftones — Saturday Night Wrist

Jet — Shine On & The Datsuns — Smoke & Mirrors

Korta musikrecensioner XXIV

Marillion — Smoke

Midge Ure — Move Me +

Moneybrother — Pengabrorsan

Nas — Hip Hop Is Dead

New York Noise Vol. 3

Nicolai Dunger — Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran

Nils Lofgren — Sacred Weapon

Punk: God Save This Box

Punk & Osfug

Sparklehorse — Dreamt for Light Years in the Belly of a Mountain

Stuart Staples — Leaving Songs

Talib Kweli & Madlib — Liberation

The Clash — Clash on Broadway

The Decemberists — The Crane Wife

The Fugees — Besides

The Hold Steady — Boys and Girls in America & Separation Sunday

Towers of London — Blood Sweat & Towers

Woven Hand — Mosaic