Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Korta musikrecensioner XXIV

Electric Wizard — Let Us Prey

Electric Wizard — Let Us Prey.Skönheten drar med sig lyssnaren på långsamma metalliska landskap som bygger upp bilder som långsamt sätter sig i sinnena. Electric Wizards skiva Let Us Prey är en nyutgåva från en skiva som kom ut 2002. Men det spelar ingen roll när skivan kom ut för musiken är fortfarande bland det bästa metall som kommit ut på väldigt länge under dom senaste 5 åren. Jag får svenska Khoma i skallen när jag hör gruppens elektriska alternativa metall slå sönder tystnaden med ödsliga slag för döden och livet. Det är isande vacker metall som visar hur fantastisk metallen kan vara när rätta stämningen infinner sig. En hårdrocksplatta som görs alltför sällan.

Jimi Hendrix — Burning Desire

Jimi Hendrix — Burning Desire.Det finns så mycket musik av och från Jimi Hendrix att lyssna på att man häpnar över hur mycket fantastisk musik som finns att kasta ut över gapande älskare av god musik. Den här skivan är blixtrande och har en stor magisk känsla av själ med hjärtat med i musiken hela tiden på då den flödar av berusande kärlek. En bra satsning på stor musik från en stor människa.

Benny Benassi — Best of Benny Benassi

Om man som Benny Benassi har tillfört den electrostämning som råder inom housemusiken sedan tidiga 2000-talet så har man skapat bra roligt utflippat house. Carl Cox eller Roger Sanchez har länge varit beundrare av Italiens främsta houseproducent. Jag vill nog påstå att Benny Benassi för Italodiscon in på nya stigar sedan den stilen bröt sönder dansmusiken på 80-talet. Den här samlingen är bara för häftig för att låta bli att lyssna på. Det är läcker dansmusik för framtidens rymdfärder.

Madonna — I’m Going to Tell You a Secret

Madonna — I’m Going to Tell You a Secret.Jag antar att en del läsare säkert uppmärksammande att svenska televisionen sände en korrigerad version av Madonnas senaste turné. Den var i min mening superbra förutom några svackor där hennes religiösa budskap blev för tydliga och en del instrumentella dansnummer som inte tillför då mycket av Madonnas religiösa katolska känslor redan finns inbyggd i hennes andra klassiska låtar. Men i det stora var konserten suverän med discon som bärande byggstenar i musiken. Dom svagheterna finns även så uppenbara på liveskivan då det krävs det visuella för att förstå vad som sker med musiken. Jag vill ändå rekommendera Madonnas skiva därför att Madonna ändå är vår tids största ikon.

Melody Club — Scream

Melody Club — Scream.Jag är verkligen svag för detta småländska band som är kompisar med The Ark och dom gör rockdisco som luktar trivsamt 70-tal. Även det nya albumet är fin snygg välspelad och låter lite som Scissors Sisters nya vurm för Elton John fina 70-tal. Det är bra låtar att dansa till och smått roliga texter från det band som så gärna lyssnar och verkligen njuter av i stora mått. Så lägg gärna märke till den succé detta band faktiskt förtjänar i vår trångsynta värld där fulhet och dumhet frodas alltför mycket då behöver vi lite vacker musik som underhåller oss så att livet blir roligare 2007. Så det så.

The Blood Brothers — Young Machetes

The Blood Brothers — Young Machetes.Om du korsar The Mars Volta med Tv On The Radio så får du hardcore/punkarna i The Blood Brothers som har fått en liten större framgång 2006 med sitt album som släpptes i oktober. Det är splittrad och ångestladdad indierock som även skulle kunna vara ett hårdare Bloc Party. Men det är lysande rock från ett av de mera spännande tyngre banden som närmar sig punkmetalen men det är hela tiden på rätt sida om stråket där det sköna möter det uppenbara solida rocken. Jag skulle även kunna tänka mig The Blood Brothers kunna bli nästa stora sensation som skulle kunna hamna på en smärre indiefestival. Ett av de där inköpen som kommer utmana dig som musikälskare. Eftersom musiken är svårforcerad i första omgången när du lyssnar på bandet. Den är inte så självklar rock utan det kommer att ta tid att upptäcka/uppleva. Som det tog för mig när det gällde The Mars Voltas skivor.

Jello Biafra with The Melvins — Sieg Howdy!

Jello Biafra with The Melvins — Sieg Howdy!Jag vet att skivan kom ut för två sedna men det är först nu jag införskaffar mig den och det är Dead Kennedyhjälten Jello Biafras stora triumf då han kompas av Seattlebandet som The Melvins. The Melvins som var bandet som influerade Nirvana bland annat. Deras stenhårda hardcore/punk som fyller tomrummet stort och behagligt bakom min favoritagitator bredvid Henry Rollins attacker. Skivan är underskön och har gnistrande stentuff rock i den högre skolan för diggare av punkkänslor. En av mina absoluta favoritskivor för tillfället.

Rock Star Supernova — Rock Star Supernova

Tommy Lees nya projekt Rock Star Supernova med en rad med musiker från diverse mindre band skall vara ett superhet hådrocksakt. Men det blir bara samma tomma själ utan något rejält underlag för bra musik. Jag lyssnar mest på en skiva som blivit rock för MTV och dess unga generationer. Men den kommer knappast överleva bruset utan bli en del av bruset som vi snabbt kommer glömma bort utan att minnas om det var bra musik eller tomt pladder. Så glöm denna grupp för det finns så mycket bättre musik att bry sig om.

The Cheeks — Raw Countryside

The Cheeks — Raw Countryside.Aha änu en skiva som har legat på redaktionen som jag först nu lyssnar på med nöje. Lite indierocklunkande tongångar med kommersiell bas skulle jag kunna sammanfatta det hela med. För denna trio gör utsökt rock som kanske inte kommer väcka någon sensation men ur 2006 års bortglömda skivhögar gillar jag den kraftfullast vill jag påpeka. Vad man saknar är just sådana små pärlor som väcker upp livsandarna och får min musiklust att väckas ur julandans matos. The Cheeks är för tillfället lustfull rock med andra stora ord.

Suzana Da Camara — Suzana Da Camara

Suzana Da Camara — Suzana Da Camara.Aha jazzig pop som låter i stilen som Norah Jones eller Diana Krall eller manliga såpbubblor som Michael Buble. Det är skön snygga jazztoner som lättsam glider omkring från 2006 års jazzpophimmel. Musiken skrämmer knappast iväg någon utan bygger upp musiken istället med vibrerande toner. En så skimrande skiva kan man inte låta bli att tycka om. Dessutom är det en ypperlig vacker kvinna som sjunger sig genom livets skeenden, det räcker långt det med så sköna röst och finstämd melodisk jazzpop.

Taylor Hicks — Taylor Hicks

Taylor Hicks — Taylor Hicks.Vad världen troligtvis inte behöver är en slickat välpolerad ny version av 80-talets Paul Young under 2000-talet. Men jag misstänker starkt att det är vad det handlar om i det här fallet. Taylor Hicks ser bra ut och lockar säkert unga kvinnor till sig. Men hans vulgära släpiga skräpversion av Paul Youngs cover på Marvin Gayes klassiker från 60-talet behöver vi inte alls höra upprepas igen för den låten var bra när den kom. Det var nu inget fel på Paul Youngs låtar på 80-talet. Men Taylor Hicks är för mesig för att vara bra eller orkar knappt göra melodier som fungerar i vilket fall som helst.

Monrose — Temptation

Monrose — Temptation.Jag vet inte om det finns för tjejgrupper manliga fans som beter sig som pojkgruppernas tjejfans med denna dyrkan som bara tonårshjärtan kan få till det. Men vilket fall som helst är Monrosetre unga vackra flickor som jag som man naturligtvis inte kan låta bli att uppskatta. Dom gör visserligen kommersiell mainstreampop av det vardagliga slaget. Men det är högeffektiv musik som slår an en sträng även hos mig vilket inte är så vanligt när det gäller denna sorts popmusik. Fast det är bruksvara och varustämplad som gäller för några veckor framöver. Längre hållbarhet har inte dessa band oftast i dessa snabba musikutflykter där gårdagens mainstream snabbt blir passé utan att tonåringarna bryr sig.

Billy Idol — Happy Holidays

Billy Idol.Hur kan den gamle hjälten från punkbandet Generation X och mannen som sjöng under 80-talet White Wedding plötsligt börja sjunga klassiska julsånger? Särskilt då i smetiga versioner som är bortom Billy Idols vanliga tyngre musikstil. Billy Idol — Happy Holidays.Billy Idol skall knappast hamna i det där otyget med att släppa simpla versioner av redan uttjatade julsånger. Jag undrar bara vad som får artister att vilja göra julplattor. Så glöm denna trista eländiga julskiva och lyssna istället på hans bästsäljare Rebel Yell då får du dig en dos bra new waverock.

Midnight Oil — Flat Chat

Peter Garrett.Få grupper från Australien kunde vara lika politiska som Peter Garrett när han bildade Midnight Oil. Det handlade om valar, Greenpeace, urinnevånare och oljeutsläpp. Det var genom hitar som Beds Are Burning eller titellåten Blue Sky Mining som vi fick veta om bandets kommande storhet under 80-talet. Men det var genom i stort sett ett par skivor såsom Diesel and Dust från 1987 och Blue Sky Mining 1990 som jag följde med Midnight Oils band men sedan blev deras politiska rock lika tråkig som Sting eller Sire Bob Geldoff blev till slut. Midnight Oil släpper alltså nytt material i skymundan men jag har inte sett några recensioner på albumet Flat Chat För det kan jag på eller annat sätt förstå för det är ett segt och träaktigt rockalbum som jag verkligen måste tillstå att bandet har gjort sitt sedan länge. Så detta album lägger jag till handlingarna för tid och evigt.

Musik

Anne Sofie von Otter — I Let the Music Speak

Big Apple Rappin’: The Early Days of Hip-Hop Culture in NYC 1979–1982

Bloc Party — A Weekend in the City & Klaxons — Xan Valleys

Butchering The Beatles: A Headbashing Tribute

Carly Simon — Into White

Chet Baker — Riverside Profiles & Keith Jarrett — The Carneige Hall Concert

Ciara — The Evolution & Brian McKnight — Ten

Dr. Indie tar sig titt på Anton Newcombe i The Brian Jonestown Massacre

Eminem — The Re-Up, Talib Kweli — Kweli Confidential & Bow Wow The Price of Fame

Fontella Bass — The Very Best of Fontella Bass & Loleatta Holloway — The Anthology

Helmet — Monochrome & Deftones — Saturday Night Wrist

Jet — Shine On & The Datsuns — Smoke & Mirrors

Korta musikrecensioner XXIV

Marillion — Smoke

Midge Ure — Move Me +

Moneybrother — Pengabrorsan

Nas — Hip Hop Is Dead

New York Noise Vol. 3

Nicolai Dunger — Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran

Nils Lofgren — Sacred Weapon

Punk: God Save This Box

Punk & Osfug

Sparklehorse — Dreamt for Light Years in the Belly of a Mountain

Stuart Staples — Leaving Songs

Talib Kweli & Madlib — Liberation

The Clash — Clash on Broadway

The Decemberists — The Crane Wife

The Fugees — Besides

The Hold Steady — Boys and Girls in America & Separation Sunday

Towers of London — Blood Sweat & Towers

Woven Hand — Mosaic