Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikkrönika

Historien om Steeleye Span — Folkrockbandet #1

Steeleye Span.Basisten Ashley ”Tyger” Hutchings kan nog betitlas som Gudfadern av brittisk folkrock.

Folkrock var från början en amerikansk genre representerad av bl.a. Bob Dylan, Simon and Garfunkel, The Byrds och The Mamas and The Papas

”Tyger” var inte bara en del av det första folkrockalbumet Liege and Lief av Fairport Convention utan var också en av grundarna av Steeleye Span.

Steeleye Span.Det är kanske det största brittiska folkrock bandet genom tiderna.

Plattan Liege and Lief ändrade Ashley’s inriktning och hädanefter ville han inrikta/koncentrera sig på den här typen av folkrock och han lämnade Fairport Convention som inte riktigt var säkra på vilken musikalisk inriktning de skulle följa.

Vid den här tidpunkten träffade Ashley Hutchings, Gay och Terry Woods, som just lämnat gruppen Sweeny’s Men.

Ian Anderson & Maddy Prior.1969 besökte Ashley Keele Folk Festival, där träffade han Tim Hart och Maddy Prior.

Steeleye Span — Hark! The Village Wait.De satte igång att repa i slutet av 1969 och i mars 1970 spelade man in deras första album Hark! The Village Wait.

Namnet Steeleye Span kommer från en gammal folklåt Horkstow Grange.

De två folkmusiksångarna Tim Hart och Martin Carthy (som senare skulle komma att ansluta sig till bandet) satt och diskuterade låten Horkstow Grange som handlar om ett slagsmål mellan Mr. John ”Steeleye” Span och John Bowlin som jobbade åt Mr. John Span.

Medlemmarna i bandet hade en demokratisk omröstning om vad de skulle heta och förslaget Steeleye Span vann.

Det visade sig långt senare att Tim Hart hade lagt två röster.

Den här första sättningen släppte endast ett album och var aldrig ute på turné.

Kort efter att Hark! The Village Wait släppts lämnade Gay och Terry Woods bandet, Tim föreslog då sin gamle vän och gitarrist Martin Carthy som genast anslöt sig till bandet.

Efter att ha övat några månader ansåg bandet att de behövde ha ett till instrument med i bandet och Peter Knight, en klassiskt skolad violinist anlitades.

Sommaren 1970 spelade de på Cambridge Folk Festival, deras första live uppträdande.

I oktober följdes det upp med en turné i England.

Steeleye Span — Please to See the King.De påbörjade inspelningen av deras andra album Please to See the King den släpptes mars 1971 och kom in på sjunde plats på topplistan.

Då var det dags för nästa turné och nu skulle man agera förband åt Jethro Tull.

Steeleye Span — Ten Man Mop.September det året var det dags att krypa in i studion igen för att spela in sitt tredje album, Ten Man Mop.

Efter inspelningarna så var det dags att åka ut på en egen turné.

I slutet på den turnén så bestämde sig Ashley att han skulle lämna bandet för han tyckte att det var för mycket irländsk folkmusik och för lite engelsk dito. I och med att Ashley slutade så bestämde sig Martin Carthy också för att sluta.

De som ersatte Ashley och Martin fick en och annan att höja på ögonbrynen, det var nämligen två herrar som hade mer i rockvärlden att göra.

Gitarristen Bob Johnson och basisten Rick Kemp kom in i bandet och gav inspiration och nytt blod åt bandet och nu skulle Steeleye Span påbörja sin klättring mot popularitet och nya höjder.

De hade fått kontrakt med Chrysalis Records och ägnade sig större delen av januari 1972 åt att spela ihop sig med den nya sättningen.

I slutet av januari stack de ut på turné som följdes upp av en amerikaturné, man skulle agera förband åt Procul Harum.

Steeleye Span — Below the Salt.1972 släpptes Below the Salt och man började även spela in Parcel of Rogues.

1973 anställde de en permanent trummis för att avlasta basisten Rick Kemp som hittills hade skött rytmsektionen helt själv.

Inför nästa Amerikaturné som man skulle kampera ihop med Jethro Tull så anställdes Nigel Pegrum som inte bara var en skicklig trummis han var även skicklig på att spela flöjt och det här var en perfekt kombination för Steeleye Span.

Han var tidigare med i Small Faces, Spice det som senare skulle bli Uriah Heep samt ett art-rock/progband som hette Gnidrolog, musikaliskt ett mycket intressant band, som jag fick kännedom om, via Dr. Lokus.

Nåväl tillbaks till storyn.

Steeleye Span — Now We Are Six.Väl hemkommen från turnén med Jethro Tull, så bar det raka vägen in i studion för att spela in det som skulle komma att bli Now We Are Six.

Man förmodar att de döpte den till det eftersom det var deras sjätte skiva, eller var det för att det nu faktiskt var sex medlemmar i bandet, det är frågan?

Ian Anderson från Jethro Tull kallades in som någon sorts producentkonsult och så spelar David Bowie saxofon i låten To Know Him Is to Love Him.

Steeleye Span — Commoners Crown.1975 spelade de in plattan Commoners Crown det sägs att Peter Sellers spelar ukelele i New York Girls.

Steeleye Span — All Around My Hat.De spelade även in skivan All Around My Hat det året som skulle bli deras absolut bästa skiva både musikmässigt och försäljningsmässigt.

Tim Hart fick en snilleblixt och föreslog Mike Batt som producent, alla andra i bandet fick sig ett gott skratt, Batt var känd för The Wombles en barnsaga på skiva, men Tim Hart hade hört skivan och han var övertygad om att han skulle bli en perfekt producent för ändamålet.

Mike Batt fick förtroendet och gav bandet fria händer och han spelade in skivan och lade på lite ljud där det behövdes.

Singeln All Around My Hat hamnade raskt på topplistorna och de fick uppträda i programmet Top of the Pops igen.

Steeleye Span — Rocket Cottage.Nästa album The Rocket Cottage producerades återigen av Mike Batt, men nu hamnade man inte lika högt på topplistorna.

Här finns London en låt som hade lika stor hitpotential som All Around My Hat, men det räckte inte för att nå samma nivå som All Around My Hat.

1976 spelade de på Roskildefestivalen eftersom de var med på topplistorna.

Publiken söp sig präktigt fulla och Maddy beslöt att skippa dansen genom publikhavet.

De största banden vid den här tiden satsade på allt större shower, och skaffade sig gigantiska ljusriggar och PA system.

Det hektiska livet med ständiga turnéer tröt på tålamodet, befann de sig inte i replokalen så var det studion som gällde. Hursomhelst så blev det bråk och Bob Johnson och Peter Knight lämnade bandet för att jobba på egna projekt.

Nu saknade man två medlemmar och man beslöt att ta in John Kirkpatrick och Martin Carthy (igen) för att fylla deras platser.

Ett rykte säger att Martin Carthy vägrade spela någon låt från skivan All Around My Hat.

Steeleye Span — Storme Force Ten.Deras nästa skiva Storm Force Ten (släpptes 1977) en skiva som fick sitt namn efter alla stormiga händelser för att få ihop plattan, bandet var oense och man letade efter minsta lilla orsak att upphöra arbetet och splittra bandet, resultatet av det speglar sig i skivan som inte blev så lyckad.

Nästa skiva Live at Last blev deras sista skiva, men deras första livealbum. (Släpptes 1979 efter att de hade splittrat bandet.)

Steeleye Span — Horkstow Grange.Ett annat orosmoln var ju det att punkrocken fick allt större framgångar, intresset för folkrockmusik dalade kraftigt så Steeleye Span splittrades 1978.

I februari 1978 gav de sig ut på sin sista turné, Maddy uttryckte det hela så här: ”after march Steeleye is no longer a working unit”.

Bandet var splittrat, upplöst, fanns ej mer…

Tim och Maddy satsade på sina solokarriärer, Maddy spelade in sitt första soloalbum tillsammans med Jethro Tull. Nigel Pegrum och Rick Kemp startade en skivstudio Plant Life Records.

1980 enades bandet och man beslöt att ge Steeleye Span en sista chans, man spelade halvhjärtat in Sails of Silver en platta som inte rönte några större framgångar.

Man beslöt att inte splittra bandet en gång till, men bandet fick ligga i malpåse under en period.

1986 spelade Peter Knight in ett album Back in Line med Vince Cross på synthesizer under namnet Steeleye Span.

1989 ersattes Rick Kemp av Tim Harries, Nigel Pegrum beslöt att hoppa av efter arbetet med Tempted and Tried 1989.

Steeleye Span — Bloody Men.1995 träffades alla medlemmar som spelat i bandet, det var bara Terry Woods som inte dök upp. Bandet träffades för att spela en återföreningskonsert för att fira 25 år.

1996 spelade de in skivan Time.

Sedan dess har de släppt ett antal skivor, men med olika sättningar.

Sedan 2002 har Maddy Prior, Peter Knight och Rick Kemp varit kärnan i Steeleye Span.

De släppte ett album så sent som i november 2006 Bloody Men heter den.

Här är Steeleye Span’s diskografi

Musik

Musikkrönika

Historien om Steeleye Span — Folkrockbandet #1

Anne Sofie von Otter — I Let the Music Speak

Big Apple Rappin’: The Early Days of Hip-Hop Culture in NYC 1979–1982

Bloc Party — A Weekend in the City & Klaxons — Xan Valleys

Butchering The Beatles: A Headbashing Tribute

Carly Simon — Into White

Chet Baker — Riverside Profiles & Keith Jarrett — The Carneige Hall Concert

Ciara — The Evolution & Brian McKnight — Ten

Dr. Indie tar sig titt på Anton Newcombe i The Brian Jonestown Massacre

Eminem — The Re-Up, Talib Kweli — Kweli Confidential & Bow Wow The Price of Fame

Fontella Bass — The Very Best of Fontella Bass & Loleatta Holloway — The Anthology

Helmet — Monochrome & Deftones — Saturday Night Wrist

Jet — Shine On & The Datsuns — Smoke & Mirrors

Korta musikrecensioner XXIV

Marillion — Smoke

Midge Ure — Move Me +

Moneybrother — Pengabrorsan

Nas — Hip Hop Is Dead

New York Noise Vol. 3

Nicolai Dunger — Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran

Nils Lofgren — Sacred Weapon

Punk: God Save This Box

Punk & Osfug

Sparklehorse — Dreamt for Light Years in the Belly of a Mountain

Stuart Staples — Leaving Songs

Talib Kweli & Madlib — Liberation

The Clash — Clash on Broadway

The Decemberists — The Crane Wife

The Fugees — Besides

The Hold Steady — Boys and Girls in America & Separation Sunday

Towers of London — Blood Sweat & Towers

Woven Hand — Mosaic