Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Retro

Atlanta Rhythm Section — Partly Plugged & Eufala

Atlanta Rhythm Section.I Georgia byggdes det en studio som fick namnet Studio One, nej det är ingen reggaestudio i Kingston, även om det låter så. Men där spelades det in skivor och två grupper slogs samman till en studiogrupp. Buddy Buie bildade bandet Atlanta Rhythm Section som är 70/80-talets lugnare svar på The Allman Brothers rockmusik. Dom spelade in flera skivor på 70-talet som blev fina snygga album som hade en stämpel av skön lugn rock för vuxna. So into You är deras mest magiska ögonblick jag vet i deras karriär. Jag lyssnar på två skivor som jag införskaffade från Ginza vilket var mina finaste ögonblick på flera månader.

Jag vill hävda att deras musik kan jämföras med Eagles korsad med Jackson Brown och lite klassisk västkustrock som var populär under en viss tid. Det är låtar som är mainstream men ändå så trevliga att ta del av eftersom deras musik passar människor med behov av stora sånger. Skivan Are You Ready från 1980 innehåller bland annat deras stora hit So into You. Det var den första platta som jag lyssnade på med Atlanta Rhythm Section — jag har för mig att det var Kjell Alinges Eldorado som introducerade mig till deras musik. Och det var en verklig överraskning att återigen lyssna på deras musik efter flera års tystnad från min sida.

Buddy Buie är bandets manager och producent som alltid var i bandets närhet. Men flera av gruppens medlemmar droppade och dök upp igen av och på under åren men ARS återkom 1999 med skivan Eufala som är en snygg välbevarad skiva med gruppens omisskännliga ljudbilder som är lugna ackord, fina lättsamma arrangemang och ibland kan en liten elak gitarrslinga ta över känslan av soundet. Ronnie Hammond lämnade gruppen i slutet av 90-talet och trumslagaren R. J. Vealey avled i hjärtattack. Men ARS fortsätter att kämpa för att skapa lite mera skönhet i världen.

Det är för mycket trevligt att få uppleva ARS som dom lät under sin tids guldår då deras mjuka rock föll ut så väl.

Musik

Anne Sofie von Otter — I Let the Music Speak

Big Apple Rappin’: The Early Days of Hip-Hop Culture in NYC 1979–1982

Bloc Party — A Weekend in the City & Klaxons — Xan Valleys

Butchering The Beatles: A Headbashing Tribute

Carly Simon — Into White

Chet Baker — Riverside Profiles & Keith Jarrett — The Carneige Hall Concert

Ciara — The Evolution & Brian McKnight — Ten

Dr. Indie tar sig titt på Anton Newcombe i The Brian Jonestown Massacre

Eminem — The Re-Up, Talib Kweli — Kweli Confidential & Bow Wow The Price of Fame

Fontella Bass — The Very Best of Fontella Bass & Loleatta Holloway — The Anthology

Helmet — Monochrome & Deftones — Saturday Night Wrist

Jet — Shine On & The Datsuns — Smoke & Mirrors

Korta musikrecensioner XXIV

Marillion — Smoke

Midge Ure — Move Me +

Moneybrother — Pengabrorsan

Nas — Hip Hop Is Dead

New York Noise Vol. 3

Nicolai Dunger — Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran

Nils Lofgren — Sacred Weapon

Punk: God Save This Box

Punk & Osfug

Sparklehorse — Dreamt for Light Years in the Belly of a Mountain

Stuart Staples — Leaving Songs

Talib Kweli & Madlib — Liberation

The Clash — Clash on Broadway

The Decemberists — The Crane Wife

The Fugees — Besides

The Hold Steady — Boys and Girls in America & Separation Sunday

Towers of London — Blood Sweat & Towers

Woven Hand — Mosaic