Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Towers of London — Blood Sweat & Towers B.B.B.B.

Rocka Röven efter jul

Towers of London — Blood Sweat & Towers.Trött på sladdriga bilringar efter alltför stort frossande i julskinka? Lite less på den där tomma känslan bara julhysteri kan skapa? Dags att pogodansa runt granen istället med andra ord. Skivan som kan försätta till och med snipiga skolfröknar i en hysterisk julextas heter Blood Sweat And Towers och gruppen som producerat underverket heter Towers Of London. Lägg namnet på minnet för att missa den här debutplattan räknas som inget mindre än kriminellt. Oförfalskad rock när den är som bäst, inget fusk med konstgjorda tillsatser och inga fräcka publikeftergifter med skamlösa medhårsmentaliteter här inte. Istället möts du stundtals av en så punkig nyrock att Johnny Rotten rodnar av avund.

Precis som namnet på gruppen antyder kommer dom från London-regionen. Gruppen har funnits sedan 2004 men det är först nu som man debuterar (ska man vara riktigt exakt så kom plattan faktiskt i somras). Som äkta rockband har karriären kantats av skandaler. Donny Tourette — ledsångare blev till exempel åtalad sedan han rivit halva scenen på Cambridge Polytechnic under en spelning. Hittills har bandet annars gjort sig kända för mycket intensiva och täta konserter där rocken har flödat likt mjöd i valhall. Nu kan man alltså lägga en skiva till meritförteckningen och vilken skiva det är sedan. Den går på knock-out med en gång med värstingverket I'm A Rat, en låt som planar ut den mest stoiske till ett solklart vertikalläge. Flyglarmsintro och totalkaos är några av kännemärkena förutom att det är klassisk utmärkt rock i punktradition. Air Guitar fortsätter i samma anda om än bättre för här plockas det hemliga oi-punkvapnet fram i form av backup-kör och ett Saddam-grymt ös som inte stoppar för något. Kill The Pop Scene visar upp en annan sida av gruppen där punkgunget får ge vika för betong-sulor. Vilken låt, vilken titel jag är förstummad. Beaujolais är tillbaka i punkbrötet och inte mig emot, om låtar kan låta så här bra med så enkla medel får det årets stora pogodansar-pris. Dags att varva ned med en bluegrass-version av Fuck It Up. Cool, fläskläppsgungig och årets kallaste låt är född. Fullt utrustad med banjo och alltl, kan man begära mer???? Låten Good Time visar upp ytterligare en sida av gruppen där musiken är sådär djungeltät utan att vara desperat eller apförbannad. Istället är den mungiporna-upp-stämningsfull full med referenser till 70 och 80-tals förlagor. On A Noose är tillbaka i hey-ho-punken med rätt att vara bäst nu och för evigt. Version två av Fuck It Up har inget med bluegrass att göra utan är istället ett bevis på hur variationsrik denna grupp kan vara med mycket små medel. Samma låt men två diametralt olika sound inriktningar och sim sala bin så har man skapat ett exempel på två låtar för priset av en. Version är dessutom förbannat bra, tre fyra ackord och lite schysta inlägg från trummor och bas och lyckan är gjord. Den är inget annat än fantastisk. Seen It All är inte heller den untantagen från ragnarökrockens yttersta elitskick.

Sammanfattningsvis kommer man ordentligt långt med rakbladsvassa gitarrmattor och okvädesord. Herregud, skulle Maud Olofsson ha tillgång till Towers Of London som energikälla för att säkerställa energibehovet för landet skulle vi inte behöva vare sig bärseback eller vattensafts-energi eller vad det nu heter. Framtiden skulle vara säkrad och alla skulle vara glada och lyckliga. Lycklig blir man dock ändå, det räcker med att lyssna på Blood Sweat & Towers så inser man att Towers Of London är ett glödhett band som likt Rocky Balboa alltid reser sig på nio och ger igen för gammal ost. De här grabbarna vet helt enkelt inte hur man slutar rocka fett mycket, det tycks ligga i deras gener.

Det finns all anledning för er därute att kräva att tomten kommer på återbesök och den här gången ska det banne mig ligga en Towers Of London platta i säcken eller också anmäler ni fettblobben till konsumentombudsmannen. Det finns också anledning att kräva att vid överlämnandet av skivan ska denna mytologiska bluffmakare dansa pogodans runt granen till tonerna av Air Guitar. Kräv inget mindre och helgen kommer se riktigt lycklig ut, vi lovar.

Dr. Da Capo

Musik

Anne Sofie von Otter — I Let the Music Speak

Big Apple Rappin’: The Early Days of Hip-Hop Culture in NYC 1979–1982

Bloc Party — A Weekend in the City & Klaxons — Xan Valleys

Butchering The Beatles: A Headbashing Tribute

Carly Simon — Into White

Chet Baker — Riverside Profiles & Keith Jarrett — The Carneige Hall Concert

Ciara — The Evolution & Brian McKnight — Ten

Dr. Indie tar sig titt på Anton Newcombe i The Brian Jonestown Massacre

Eminem — The Re-Up, Talib Kweli — Kweli Confidential & Bow Wow The Price of Fame

Fontella Bass — The Very Best of Fontella Bass & Loleatta Holloway — The Anthology

Helmet — Monochrome & Deftones — Saturday Night Wrist

Jet — Shine On & The Datsuns — Smoke & Mirrors

Korta musikrecensioner XXIV

Marillion — Smoke

Midge Ure — Move Me +

Moneybrother — Pengabrorsan

Nas — Hip Hop Is Dead

New York Noise Vol. 3

Nicolai Dunger — Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran

Nils Lofgren — Sacred Weapon

Punk: God Save This Box

Punk & Osfug

Sparklehorse — Dreamt for Light Years in the Belly of a Mountain

Stuart Staples — Leaving Songs

Talib Kweli & Madlib — Liberation

The Clash — Clash on Broadway

The Decemberists — The Crane Wife

The Fugees — Besides

The Hold Steady — Boys and Girls in America & Separation Sunday

Towers of London — Blood Sweat & Towers

Woven Hand — Mosaic