Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Tidskrifter

Denimzine Magazine / Punk Rock Garage

Ondskan #3

Det påstås stundtals att svensk musikkritik är så dåligt och så börjar man redan namndroppa allting som skall vara bättre. Terry Ericksson påpekade hur dumt det står till med kritiken i svenska pressen. Men vad menar man egentligen? Ser man på min forna favoritsajt, The Cricket som Terry driver så blir den alltmera ointressant eftersom den inte uppdateras så ofta nuförtiden. Den verkar vara på väg utför eftersom recensionerna kommer alltmera sällan och den verkar stå stilla. Jag har i alla fall tappat intresset för den för det sker ingenting intressant på The Cricket. Så istället vänder jag mig till svenska tidningsfloran och upplever att där händer det saker och ting.

Först dom två unga slynglarna på tidskriften Denimzine som fortfarande brinner för rockmusiken och låter punkkängorna studsa omkring i ren lycka. Senaste höst/vinternumret är på 84 sidor och formligen sprutar ut av ren energi genom att det kände, erkända och okända blixtrar och tidningen får nytt liv igen. Bara det att New York Dolls, underliga Brian Jonestown Massacre, Sonny Vincent eller The Datsuns gör det läsvärd. Det finns även korta högspänningsladdade recensioner i en tidskrift som vi på Blaskanredaktionen älskar att läsa och bläddra i. En drömtidning vid sidan av Sonic.

Men även den underliga musikmagasinet Ondskan med klara kulturella drömmar har blivit en märklig upplevelse där man läser sådant man inte förväntar sig att få uppleva inom musikkulturen. Framförallt att den vågar ge ut i världen och skriva om det bortglömda. I det här numret skickas redaktionen ut i Europa för att finna den gömda musikkulturen. Björn Berglunds reportage från Wien går via Adolf Loos arkitektur och de idéer som ligger bakom den speciella nimbus som omger Wiens mix av det postmoderna och gamla jugendideal. Han landar till slut i musiken. Konstkritikern Tor Billing hamnar i Paris där underbara Colleen håller till och spelar in sin musik. Ondskan liknar ingenting som jag läst inom musikvärlden, Intressant och med lite finkulturell finess.

Två av mina favorittidskrifter för tillfället.

Musik

Anne Sofie von Otter — I Let the Music Speak

Big Apple Rappin’: The Early Days of Hip-Hop Culture in NYC 1979–1982

Bloc Party — A Weekend in the City & Klaxons — Xan Valleys

Butchering The Beatles: A Headbashing Tribute

Carly Simon — Into White

Chet Baker — Riverside Profiles & Keith Jarrett — The Carneige Hall Concert

Ciara — The Evolution & Brian McKnight — Ten

Dr. Indie tar sig titt på Anton Newcombe i The Brian Jonestown Massacre

Eminem — The Re-Up, Talib Kweli — Kweli Confidential & Bow Wow The Price of Fame

Fontella Bass — The Very Best of Fontella Bass & Loleatta Holloway — The Anthology

Helmet — Monochrome & Deftones — Saturday Night Wrist

Jet — Shine On & The Datsuns — Smoke & Mirrors

Korta musikrecensioner XXIV

Marillion — Smoke

Midge Ure — Move Me +

Moneybrother — Pengabrorsan

Nas — Hip Hop Is Dead

New York Noise Vol. 3

Nicolai Dunger — Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran

Nils Lofgren — Sacred Weapon

Punk: God Save This Box

Punk & Osfug

Sparklehorse — Dreamt for Light Years in the Belly of a Mountain

Stuart Staples — Leaving Songs

Talib Kweli & Madlib — Liberation

The Clash — Clash on Broadway

The Decemberists — The Crane Wife

The Fugees — Besides

The Hold Steady — Boys and Girls in America & Separation Sunday

Towers of London — Blood Sweat & Towers

Woven Hand — Mosaic