Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Politisk artikel

Demokrati och mördade journalister

Det var en gång två länder, låt oss kalla dem Turkiet och Ryssland så har de ett namn för enkelhetens skull. Båda länderna var gamla diktaturer. men hade nu blivit demokratier. I båda länderna strävade man efter att närma sig de andra demokratiska länderna, eftersom de båda länderna tyckte att dessa var deras kompisar. En dag uppstod dock ett problem i ett av länderna, jag ska inte säga vilket så har jag inte pekat finger, en av ledarna började bete sig som om han inte hade något ansvar. Han trodde helt enkelt att demokrati var ett begrepp som skulle anpassas till honom och hans gelikar.

I båda länderna fanns journalister, det brukar finnas sådana där det finns en fri press och det fanns det i båda länderna. I ett av länderna började en journalist uppmärksamma ledarnas maktmissbruk och deras krigföring mot den egna befolkningen i ett litet hörn av landet som hette Tjetjenien. I Turkiet fanns en journalist som råkade vara Armenier och som hade fått sina förfäder slaktade som gödkalvar. Han ville nu han ha en ursäkt för detta beteendet gentemot det egna folket från staten, för att avsluta ett kapitel i landets historia. Som tack för sina oändliga fräckheter fick båda journalisterna varsitt skott i pannan, för det var så man hade hanterat problemet i alla tider. Problemet var bara att så behandlade man inte problemet längre, man hade ju demokrati och då skulle man ju ta hand om olika åsikter på ett nytt sätt nämligen genom att argumentera och väcka debatt. Så de båda ländernas befolkning blev ganska arga och ganska rädda. De ville ju inte att de krafterna som nu slagit till och som ville gå tillbaka till det gamla, skulle segra. Alla ville se dessa mördare inför rätta i båda länderna.

Tänk vilken tur, alla medborgare i båda länderna ville det rätta och i en demokrati ska ju de styrande göra som folket vill.

Vi kan alltstå konstatera att i båda länderna ville folk att mördarna skulle infångas och ställas inför rätta vilket tyder på att de tycker det inträffade var allvarligt. Därmed tänkte folk som man ska i en demokrati. I båda länderna tyckte folk också att angreppet var ett angrepp på deras frihet och deras demokrati, vilket det också var alltså rätt igen. I båda länderna fanns fotografier från bevakningskameror på de personerna som misstänktes för dåden. Polisen i båda länderna började därmed sitt arbete att hitta de skyldiga. I det ena landet, Turkiet, dröjde det inte längre än två dygn så var missdådaren fast. I Ryssland däremot har man sökt nu i över sex månader utan något som helst resultat. Det finns till och med de som menar att polisen i det sista landet inte vill hitta förrövaren, eftersom denna har agerat på regimens order. Därför skulle man också ha beordrat polisen att genomföra en udersökning som inte leder någonstans så kanske folk tror att de anstränger sig. Vidare menar dessa människor att gärningsmannen/gärningsmännen redan hjälpts till nya identiteter och nya vistelseorter så att regimen kan gömma undan huliganerna. Andra menar att den misstänkte kanske rent av jobbar för säkerhetstjänsten, alltså för regimen, och att i de leden tar man hand om de egna. I synnerhet som den högste ledaren, presidenten, har klara kopplingar bakåt i tiden till just säkerhetsapparaten. Vi på blaskan vill inte spekulera för mycket kring detta då Ryssland har en lag som säger att om landet utsätts för missaktning eller säkerhetsrisk kan dess säkerhetstjänst slå till var som helst i världen, men en sak kan vi däremot skriva — tänk så olika det kan vara.

Det vi också kan skriva är att det är illa när man har en kultur som tillåter sådana här händelser, men om motkrafterna finns kan man tydligen uträtta underverk mycket snabbt. Det kräver dock att alla från högsta statsledningen till den enskilde medborgaren vill åt samma håll, nämligen att ställa de personerna inför rätta som utför den här typen av handlingar. I Turkiet ville man detta, man visade att man har valt demokrati framför barbari. I Rysslands fall däremot traskar man på i invanda fotspår. Det är därför mycket märkligt ur detta ljus, att se hur EU kryper inför fötterna på Putin och hans anhang men tycker att man har råd att mobba ut Turkiet. Nej, dags för nytänkande Barosso och det nu. Turkiet in Ryssland ut, allt annat vore att vända världen upp och ner.

Dr. Da Capo