Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Intervju

Mitrania

Vi på Blaskan fortsätter oss att intressera oss för fantasy och sciencefictionlitteraturen i vår webbtidskrift. Det är därför vi bevakar vad som rör sig inom de svenska subkulturella lagren.

Mitrania som är en tidskrift som funnits en del år kommer ut fyra gånger per år. Dom har givit dessa litterära genrer som finkulturen inte brytt sig om att skriva om. Men Mitrania gör det. Det är därför som vi efter vår science fictionspecial med Nova och bokförlaget Onsdag nu intervjuar även redaktionen bakom Mitrania.

Här har du kära läsare Mitranias hemsida — Mitrania — Tidskrift för Fantasy och Science Fiction

Över till intervjun


Fråga
Vi har i vår tidskrift många gånger återkommit till science fictionlitteraturens bärkraft och dess förmåga att ställa frågor som man inte förväntar sig att någon undrar över. Fantasylitteraturen däremot har sina givna regler för hur dom skall förhålla sig till temat. Jag undrar hur ni upplever science fiction kontra fantasylitteraturen som litterärt begrepp?
Svar
Lilian Wiberg: "Kontra" pekar just på att man vill få fram de motsättningar som finns: vetenskap mot tomtar och troll? Jag hör inte till dem som tror att det är ett sjuhelsikes stort krondike mellan de två fantastikgenrerna sf och fantasy. I båda skapar författaren en fiktiv värld — den ena genren tar stöd av gammal eller ny vetenskap och dess spekulativa effekter på samhället, i den andra måste författaren skapa en trovärdig värld från scratch och befolka den med varelser som fungerar logiskt. Vad som är mest avancerat avgörs av författarens kunnande och ambitioner. Författare som C.S. Lewis, Jack Vance, Poul Anderson, Marion Zimmer Bradley och många fler har skrivit verk i båda genrerna. Science fantasy är en spännande undergenre där man kan placera verk som t ex Den mörka materian av Philip Pullman och en del fantasyromaner i en nära framtidsmiljö. Sedan finns det väl fantasy som kan läsas som ren eskapism, men ofta finns t ex samhällskritiken även där utan att man därför behöver kategorisera verken som sf-liknande.
Robert Andersson: Genrerna har väl det gemensamt att de riktar sig till personer som har ett öppet sinne och tycker om att sväva iväg och upptäcka annorlunda saker i litterär form. Störst genomslag har kanske SF-genren haft via framtidsvisioner. Ett annat inte fullt så inflytelserikt fält är väl underhållningen, där SF spelar en stor roll. Kanske inte i nutidslitteraturen, men äldre litterära verk har influerat tv-serier, dataspel och annat.
Fantasygenren tror jag mer sätter människan i centrum. Den handlar ofta om känslor, om människor i miljöer och i situationer som aldrig skulle kunna uppstå i nutid eller i framtid. Fantasy är också ofta mer social och miljöbaserad. I fantasy kan man sätta in en nutidsmänniska i en helt främmande miljö och i ett annat sammanhang och se vad som sker. På så sätt kan även detta ge svar på en frågeställning om hur vi fungerar som människor.
Fråga
När jag upptäckte er tidskrift för några år sedan så blev jag förundrad över stilblandningen i tidskriften mellan genrer och noveller. När vi på Blaskan intervjuade John-Henri Holmberg (se länk) Intervju med John-Henri Holmberg på den återuppväckta Nova så undrade vi hur intresset för ämnet science fiction var i Sverige. Det blev en viss tvekan om intresset blivit så mycket större. Från Mitranias horisont så måste jag ställa samma fråga om hur er tidskrift har mottagits i Sverige bland läsarna?
Svar
LW: Mottagandet överträffade i alla fall våra förväntningar. Vi har en stadig skara av prenumeranter, privatpersoner såväl som bibliotek. Vi försöker publicera i första hand svenskt material av nya och även etablerade författare eftersom det är det vi vill föra ut till läsarna. Vi försöker även uppmuntra till skrivande i de fantastiska genrerna genom vår årliga novelltävling.
R.A: Jag tror också att Mitrania vinner i längden. Ett enda nummer kanske kan verka svagt, men har man många så ger de en ganska bred tidsbild av genrerna trots allt. Dessutom är den opretentiös och förmodligen ganska enkel att ta till sig. De som inte tycker om den, tror jag förväntar sig något mer akademiskt och mer i frontlinjen så att säga. Men Mitrania var från början ett experiment och är väl det fortfarande.
Fråga
Fantasylitteraturen har haft ett starkt grepp under många år i Sverige och den verkar inte mattas av. Men hur är det med dess kvalitet då så många bokserier kommer ut då bokförlagen satsar på nya översättningar. Min fråga blir helt enkelt om fantasylitteraturen tappat den litterära kraften eller hur upplever Mitraniaredaktionen dagens fantasyutgivning?
Svar
R.A: Den renodlade fantasygenren kanske inte har samma kraft som tidigare, men hybriderna, och den inspiration som fantasy gett "borderlinefantastik", tror jag fortfarande är betydande. Förr eller senare efterfrågar folk också variation, och det verkar som om genren håller på att bli mer komplex på grund av det. Men de populära serierna är nödvändiga trots allt, liksom space opera var viktig för sf-genren.
LW: Den litterära kraften finner man inte hos de stora förlagen som ger ut evighetsserier. Då får man söka hos mindre, specialiserade förlag som t ex Wela och Onsdag.
Fråga
Er tidskrift lever väldigt mycket på en mix av ämnen. Så därför blev jag nyfiken på om ni har en redaktionell policy när det gäller innehållet. Hur är er utgivningsfilosofi?
Svar
LW: Något för alla smaker, med tonvikt på svensk fantastik är väl det vi håller oss till mest.
R.A: Vi tänker oss att personer som läser fantasy, sf eller skräck är intresserade av de teman och ämnen som ofta bygger upp dessa berättelser. Därför tar vi upp dessa teman. Det har varit t ex labyrinter, alver, sagofolk, kolonisation av andra planeter, utomjordiska samhällen, feministisk fantasy. Allt det jag ger exempel på följer samma röda tråd. Vi brukar visserligen intervjua författare istället för att skriva långa biografier om dem, men vi har också börjat skriva artiklar om författare trots allt.
Fråga
De angloamerikanska författarna har ju dominerat sf och fantasy genom åren och de lär väl fortfarande dominera, men dyker det upp författare från Latinamerika, Asien, Afrika och de forna östeuropeiska staterna eller försvinner de i mängden av författare från USA och Västeuropa? Om de finns och får chansen att publiceras, skiljer sig deras berättelser från västs synsätt, eller blir de av nödtvång liknande?
Svar
LW: I Latinamerika finns författare som skriver s k magisk realism, närbesläktat med fantasy, t ex Isabel Allende och García Marquez, vilka blivit uppskattade utanför våra snäva kretsar. Samit Basu är en indisk fantasyförfattare vars Simoquins Profetior getts ut på svenska av Ordbilder förlag. Ersatz har gett ut den första boken i en serie av ryssen Nick Perumov, vilken numera är bosatt i USA och har influerats något av västerländsk skrivkultur. För att nämna några andra än amerikaner och engelsmän, vilka senare var de som kan sägas ha uppfunnit genren. Eventuellt kommer Ersatz att ge sig på mer genuint ryska författare, men det återstår att se. Problemet är att även om vi efterlyser fantasy från andra kulturer än den anglo-amerikanska, är föret trögt i portgången för de förlag som vågar hörsamma kraven på fantasy från andra hörn på jorden. Det måste också vara svårt att få bra översättare. Olika sinnelag, tycke och smak samt kultur över huvud taget gör att all litteratur inte passar överallt på jorden. (Vissa hyllade och prisbelönta amerikanska böcker går inte heller hem i Sverige, fast vi är så anglifierade.)
R.A: Den anglosaxiska dominansen beror nog på ett stort språkområde, och på att USA är världens största marknad. Om amerikanska eller engelska författare nu verkligen håller högre klass (vilket jag inte är helt säker på) så kan det ju också förklaras med att konkurrensen är större på en stor marknad än på en liten. Men SF är SF oavsett vilket synsätt man än har. Jag har läst SF-berättelser från forna sovjetunionen och tycker inte de är särskilt olika amerikanska sådana. Möjligen bortsett från att de är mer resonerande och allvarliga. Det gäller även svensk SF. Men USA är ett ungt land, och vi i "gamla världen" har nog upplevt många fler motgångar och trauman. Vi kanske inte har samma framstegsoptimism som amerikanarna. Den som skriver SF blir nog mer eller mindre tvungen att följa ett visst mönster. Bl a att exploatera de fält som andra författare undvikit. Om man försöker vinkla det till att hela genren skulle följa ett politiskt eller kulturellt synsätt tror jag bara att man lurar sig själv. Den är fortfarande en produkt av den tekniska utvecklingen, och det är en blind kraft som inte låter sig styras av politik eller kultur.

Vi tackar för svaren på frågorna.

Se recension av Mitrania #3 2006