Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Intervju

Weeping Willows

Blaskans Dr Indie möter Weeping Willows sångare Magnus Carlsson för en intervju angående deras nya album Fear and Love Vi träffades på Gunnarssons Konditori vid vid Götgatan i Stockholm i början av februari.

Observera att detta är ett sammandrag av intervjun jag under dagen med Magnus Carlsson.

Först till några fakta

Bandet består av följande medlemmar
Manus Carlsson text och sång
Ola Nyström Gitarr
Stefan Axelsen Bas
Anders Hernestam trummor
Nick Röhlcke gitarr
Mats Hedén Klavaitur
Discografin är följande på fullängdsplattor
Broken Promise Land 1997
Endless night 1999
Into Light 2002
Prencence 2005
Single Again 2005
Fear And Love 2007

Sammandrag av intervjun

Magnus Carlsson var bland dom mest trevligaste människa som jag stött på i olika sammanhang och bjöd på sig själv under stunden vi pratade. Framförallt handlar det om en artist med total integritet. Magnus berättar under intervjun hur han är samma människa men har förändras under åren som artist då bandet har förändrat sin ljudbild och alltid gått vidare som grupp.

Det är just förändringen och att man inte vet vad Weeping Willows ger ut för skivor som är tjusningen enligt Magnus Carlsson.

Det finns verkligen schablonbilder och förutfattade meningar kring Weeping Willows som den ständigt trötta uttjatade låtsas cyniska kritikerkåren alltid måste applicera på Weeping Willows musik och karriär. Det var en intressant tråd att diskutera eftersom jag är minst lika trött på dessa förutfattade idéer.

Vi talade länge om hur Weeping Willows har blivit kallat för coverband eller eviga nostalgiker. Andledningen är att Weeping Willows började som ett coverband som spelade 50-tals hits och 60-tals hits.

Det var även så att deras första skiva Borken Promise Land var inspelad med andemeningen att den skulle vara storslagen, bombastisk melankolisk episk popmusik som man gjorde under Phil Spectors ledningen under den tiden. Det är det som fått alla kritiker tjata om retro och influenser. Men som Magnus Carlsson så riktigt påpekar så handlar det om hur man influeras och förändras av att lyssna på musik.

Bandets olika medlemmar har sina egna influenser och det påverkar musikens riktning. Men jag påpekar att bandet har gått framåt i sin musik och under sina 10 år så är bandet hela tiden på väg åt olika håll. Men en röd tråd finns i musiken hela tiden.

Vi kommer in på att kritiker måste sätta alla i fack och veta vad musiken tillhör för fack. Magnus Carlsson har helt rätt i när han säger att det handlar om att man blir så ängslig för att man inte skall vara hipp eller lyssna på fel musik. Därför måste vissa kritiker lägga Weeping Willows i vissa fack hela tiden. Så tröttsamt det blir måste jag själv säga.

Jag tog även upp det ständiga tjatet kring Morrissey så fort det handlar om Magnus Carlssons liv som artist.

Jag menar att det finns inget av Morrisseys känslor i Weeping Willows musik så som jag uppfattar det. Men det är ändå så att Magnus Carlsson är personligheten Magnus Carlsson och inte en epigon till Morrissey som lata kritiker tjatar febrilt om.

Magnus Carlsson berättar hur det ligger till med denna fråga.

Han växte upp med The Smiths och Morriseys egna skivor. Men eftersom det blev en revivala inom indiekretsar på Morrissey så var han den äldste som fick bli en galjonsfigur för Mozs världsbilder.

Det handlade även om hans frisyr som påminde om Moz som startade upp det hela. Men han menar på att det handlar om att skapa en identitet som mest handlade om 50-talets världar och sin faders gamla 50-talsfrisyr. En hyllning om man så vill. Jag tyckte att Magnus Carlssons frisyr väckte mera tankar kring The Clash.

Men låt oss gå till nya skivan och producenten Andy Bell medverkan.

Magnus berättar här att deras arbetssätt inom gruppen är demokratiskt. Han skriver texter medan övriga gruppmedlemmar kommer också med melodislingor. Så testar man allting för att se vad som fungerar.

Jag frågar om nya skivan är en återkoppling till debutens melankoliska bitterljuva kärleksteman.

Han berättar att den nya skivan är mera avskalad och inspelad live utan pålägg eller välproduktioner. Utan den har mera livekänsla. Skivan är lite som deras debut men ändå annorlunda.

På min fråga hur Andy Bell blev inblandad och vad han tillförde så svarar Magnus Carlsson att han kände Andy Bell sedan länge och dom ville ha en producent som kunde leda arbetet på ett nytt sätt. Han skapade en annan stämning i studion som gjorde att arbetet med skivan kändes befriande. Det blev mera en engelskt produktion, ungefär så svarade Magnus Carlsson på det hela.

Jag undrar vad han får sina texter ifrån. Är dom självupplevda eller fiktion?

Han bottnar sina texter i sitt eget liv eftersom det är det liv han kan relatera sig till. Jag sade att det tog lång tid för mig att lära mig uppskatta första skivans texter men så efter en lång tid så föll allting på plats. Särskilt samlingsplattan gjorde att jag med mina egna erfarenheter förstod vad texterna egentligen betydde. Allting föll på plats så att säga.

Magnus förklarade att han inte tänker söka upp folk som skall förstå hans musik eller gilla Weeping Willows. Utan han gör det han skriver det han skriver så är det inget mer med det. Visserligen kan han själv kritisera sina texter flera år senare. Men då under arbetsprocessen kunde han inte skriva på något annat sätt under den tiden.

Jag menar att det hela handlar väl om att vara i fas med livets utveckling.

Magnus Carlsson berättar om att det finns så mycket ängslighet och rädsla att vara eller våga utmana. Det sakna även ödmjukhet inför förändringar i samhället. Jag håller med om detta. Det är kärleken i samhället som saknas. Den här ängslan gör att kritiker placerar in Weeping Willows i ett fack och där skall man helst vara för tid och evigt.

Jag och Magnus talar om värderingar och talar om musikens betydelse för honom. Han är en passionerad musikälskare precis som jag och det gör Magnus Carlsson ännu större i mina ögon.

Jag avrundar här med att säga att manus Carlsson är en högst personlig artist som enbart är sig själv och ingen schablonbild som kritiker tycks vilja se honom som. Utan både Magnus Weeping Willows är äkta artister som vägrar kompromissa men ändå ödmjuka som människor.

Dr Indie