Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikbok

Legs McNeil och Gillian McCain — Please Kill Me! Den ocensurerade historien om punken

Reverb förlag

Översatt av Dan Andersson

Det här är den ultimata rockboken av de alla på många år och kommer förmodligen i likhet med Neil Strauss bok om Mötley Crüe bli en levande modern klassiker. Den är njutbar men kan väcka upp ögonen på vad punken egentligen är och får dig att börja se rötterna inom musikrörelsen som kallas för punken. För mig är det en bekräftelse på vad jag alltid undersökt hur punkens rötter glider omkring i olika riktningar.

Boken visar hur konst, musik och poesi gled in varandra och att punkens motto alltid, alltid framåt aldrig bakåt fanns med där som en avgörande tema för punken och dess avläggare. Det handlar också om hur punk slog över till new wave, skamusik, synt och gothrocken blev dess avläggare. Vi kan även säga att den alternativa amerikanska rocken liksom engelska indierocken/brittrocken är tydliga markörer för vad punken skapade efter sin stora våg.

The Velvet Underground.Boken börjar precis som den ska med Andy Warhols värld och The Velvet Underground som tydliga nattsvart romantiska New Yorkvärld. För det är så att staden New York är huvudsubjektet i en avantgardistisk konstvärld där homosexuella, knarkare, transvestiter, konstnärsbohemer och utstötta skapade det som blev överbryggan mellan musik och konst. Där gick Andy Warhols Factory omkring i denna värld av kaos och gav The Velvet Underground sitt hem. Det är en störtskön bok som gör att jag skulle vilja vara där allting hände. musiken som chockade och konsten som stjälpte världens dån.

Ramones.Men samtidigt är det en destruktiv värld av knark och död som skakade om scenen ordentligt. Från Velvet Underground så får vi sagan om Iggy and The Stooges, MC5 och New York Dolls som angav punkscenens rötter så att det stänkte om det.

Men det var just när Ramones dunkade gång allting 1975 som punken blev startskottet för vad vi ser som punkscen. Snart följde Blondie, Televisionen, Talking Heads, Dictators, Dead Boys och Patti Smith kan vi följa noga genom bokens sidor.

Som sidoobjekt har vi Jim Morrison och The Doors som också angav tonen för hur den kommande punkscenens skarpa drag genom livsstil och musik.

Jag läser om hänförande scener om hur engelska punken möter den amerikanska scenen. Det är lika mycket Malcolm McLarens genialitet inom design, kläder och som magisk manager åt både New York Dolls och Sex Pistols under åren som omkring 1976-1978. Grupper som The Clash och den engelska scenen som exploderade så att världen väcktes för tid och evigt ur sin trista sömn. Malcolm McLarens tog tag i en tid som blev revolutionär och bråkig men fick min generation att bli del i en musik som fortfarande ekar i min vansinniga verklighet.

Så den här boken både chockar och gör mig ohjälpligt förälskat i punken igen och dessutom blir jag ännu mera intresserad av att gräva mig ned i punkens rötter.

Världens bästa bok med andra ord.