Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Förresten nationalsång

Inget helst helt nytt och ingen novitet härifrån under takbalk och filttak, brevskrivare borde vara bra på att skriva om ingenting, få liv i ingenting, goda författare sägs få textens flyt även ur den inskränkta och trista vardagen de kan skildra redan matbordets attiraljer till stor grej medryckt, men förträdesvis fransmän kan, ryssarna blir redan si som så här. Uttalar ofta om ryska belletrister jag fastän aldrig Aldrig läser dem nånsin. Idag är jag förnärmad, jag skulle vilja bli anlitad av en svensk eller någon svinisk var än statsmakt för att skriva en ny nationalsångh, vore inspirerad då av, eller fastän av nån fåntrattsregering i brittiska samvåldet duger fatsän jag inte kan ängelska, jag skulle skriva världens roligaste nästan galnaste och fullt obegripligaste sjuka nationalsångh och ändå vara trist den om ett folks män och kvinnors tolk som hemsöks av ånga och överlevs i egen plåga och saltsvampsburkslukt, de sjunger sin sång i den och detta om en köttväxtpenis som å sin tur hörs sjunga själv låt vart lottdragningens nånting i tur nästa gnuggnjutköttgörning åh ā så slutar sången i konstigt ljud bara och ljudet skulle med tiden förstöra kitt, potemkinkulissputs och samt öka på vaxet + ytterligare minska på telefonväxlarna. Sedan skulle jag få massor av pengar för första sången gången förstås, aldrig mer skriva trycksvärtans (mot bättre vetande sagt) och jag skulle köpa åt Emma en vacker skog med två ekar i och hus bredvid diket [ån, eller bäcken] där, samt en tvärträtvärbro har, som jag skulle gör om till en stenbro, läsa dikt där. Där skulle historien både börja och ta slut senare, efter ett liv. Förresten kunde en min lyxpoetsroman kunna bära titeln tvärträtvärbron, som kanske är sådan där slags swing bridge som amerikaner tycker så bättre om än andra, och deras brobyggnadsingenjörer är knäppa, en emigrantisk Hammarén dito dit åtminstone, men borde än faktiskt faktum redan få den svenkst till titel bära på min in edita skalbaggsbok. Förresten borde en bok kunna ha två parallella titlar som den ISBN efter. Förresten undrar jag idag om jag håller på att förlora förståndet, det har jag också gjort förut, alltså undrat om jag gör, men idag kan det ju verkligen å andra sidan hända om det nu inte hänt redan tidigare. Åtminstone är vädret i dag underbart. Dessutom tror jag jag är full nu, tror jag blir av banan, börjat mig det att märkte märka igår misstanke här härom. Förresten bodre min nationalsängh vara obligatorisk musica i en massa telefonväxlar, åtmin. alla jag ringer till och som jag genast hatar och betalar för för att hamna tvunget höra på andras kärlkessånger till någon jag inte känner. Förresten är det ännu konstigare att inte ens ett svenskt simpelt dansband baserat på blä ännu kontaktat mig lyxpoet för att få en jättefin låt skriven åt sig. Förresten är allting konstigt eller kanske kliché också. Förresten är ingenting konstigt sen heller. Förresten vore det jättepinsmat konstigt åh det får var osagt. Förresten vet jag sen heller inte mer idag än detta, räcker kanske. Förresten konstigt att jag inte får pippa fastän kär (filosofiskt retoriskt; nej inte retoriskt). Det är inte förresten att jag är jättekär, vet inte om olycligt förtvivlat sådan. Förresten skulle det här brevet handla om vad som gör mig glad, men blir en annan gång tydligen tydligt, annan gång skrivet, och annan gång sång gladare, eller om jag får vara kär alltjämt, eller att skriva en nationalåh. Tror förresten inte att förresten inte är förresten.

Stefan Hammarén

textråd, lyxpoet