Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Politisk artikel

Liberalernas största lögn — Den fria marknadsekonomin

Lögnen går ut på att vi konsumenter, för det är så vi kallas inom affärslivets kretsar, ibland får vi andra benämningar. Men i huvudsak påstås det att vi bestämmer priset och på varorna i samhället. Vi har vår fria vilja och marknadsekonomin påstås vara den som fångar in vår betalningsvilja. Fel i sak och fel i fakta. Bostäder. Så kommer det bli över hela fältet.Den speglar ingenting förutom att vi inte bestämmer priset ett dugg. För vad vi gör är att vi väljer mellan vad som redan finns i priser som är förutbestämda av industrin och producenter. Det är vad dom bedömer som skäligt pris som utgör marknaden eftersom dom är marknaden. Vad vi gör är att försöka finna det billigaste i marknaden. För om vi konsumenter verkligen skulle styra marknaden och den spegla vad vi vill ha för priser så skulle den knappast stämma överens med marknaden. För vi konsumenter skulle inte vilja betala någonting alls eller alternativs med så låga priser att ingen producent skulle godta det. Men vi kan styra genom att försöka finna den med lägsta förutbestämda priset så att marknadens producenter möjligtvis är tvungna följa efter en ström så oftast går emot producenternas egna intressen.

Vad menar jag med att producenter inte vill sänka priser egentligen men känner sig tvungna.

Det skall jag utveckla nu med följande argumentering:

Svensk näringslivet med dess organisationer Timbro är för att privatisera och skapa en miljö för deras synsätt. Men dom hamnar i motsägelse eftersom deras teorier blir felaktiga.

Först vill man från deras håll påskina marknadsekonomins välsignelser genom att hävda att priset oftast blir lägre med konkurrens. Okej låt oss testa detta:

Näringslivet vill sälja så mycket som möjligt för vinstens skull och ha priser som möjliggör detta. Men vi konsumenter vill ha andra priser. Näringslivet måste korrigera detta genom att försöka reducera priset till vad dom anser vara skäligt pris så att dom inte förlorar pengar på varan. En krock således. Men det är priset dom får betala för att få vara fria.

Nästa krock kommer då vi måste ha pengar för att kunna köpa varor. Okej vi arbetar och vill ha så mycket i lön som möjligt. Men näringslivet vill ha så små löner som möjligt men ändå kunna få konsumenter att köpa. Det blir ett problem. För medan näringslivet måste vara förnuftiga och förstå utan pengar ingen konsumtion. Men samtidigt kan deras organisationer Timbro tycka att man skall privatisera och inte bry sig vad folk tycker utan köra ideologiskt vidare på ideal som krockar med andra människors tankevärldar ute i samhället.

Låt oss ta löner till exempel ju mera lön vi får så kan vi handla mera vilket gynnar näringslivet i långa loppet. Medan Timbro förespråkar mindre i lönekuvertet. Man kan från Timbro höra att man skall minska skatten för då behöver inte näringslivet höja lönen enligt teorin utan vi kan sänka lönerna enligt samma teori. Eftersom vi ändå har mera pengar över efter skattesänkningen Men problemet blir då näringslivets Timbro menar att marknadsekonomi och kapitalism ger högre löner så vill samma organisationer sänka våra löner enligt samma ekonomiska system. Så vad vill dom? Höja våra löner och status eller sänka en del människors status och höja andras levnadsomständigheter. Ett dilemma för Timbros ideologer att förklara varför vissa skall ha mera i lön än andra. Och också förklara varför direktörer och chefer kan få 100 % lönelyft medan vi andra bör ha mindre eller reducerad lön. Vem gynnar det är frågan jag vill ha svar på.

Ett annat exempel är att man talar om konsumentmakt. Men den får inte hota ideologers synsätt. För om människor tillexempel av miljöskäl väljer andra produkter så tvingas näringslivet följa trenden att ändra sina produkter utan större problem.

När vi nu talar om klimatpåverkan så blir alla liberaler, Timbro och borgliga tidningar upprörda och talar om alarmism. Tänk om konsumenter tvingar näringslivet i andra tankebannor som förändras deras tillverkningsprocedurer och man kan till med gå i vinst på grund av nya produkter . Då blir det ett problem om man går i vinst på miljöfrågor som Timbro och borgliga liberaler är emot. Vad gör näringslivet då. Lyssnar på konsumenters nya rutiner eller Timbros ideologer. Det motsträviga försvinner om det går att göra vinst. Då faller liberalers egna ideal.

Så marknadsekonomin är ett konstruerad lapptäcke som bygger på tyckande och premisser som är abstrakta ideologiska skrivbordsunderlägg.

Låt oss ta bostadsmarknaden som är ett viktigt socialt grundelement inom välfärdsstatens åtaganden. Dom kommunala bostadsföretagen skall med en reglerad hyressättning sätta normen i sociala normer för hela marknaden. Men när den börjar följa den privata marknadens lyxsaneringar och ockerhyra då tappar den sin sociala inriktning och börjar bete sig som övriga marknadens aktörer. Då blir det snett. Särskilt relevant blir det att ha en social reglerad hyressättning då den skall motverka den fria hyresregleringen.

Fri hyressättning innebär att den fria marknaden återigen tar tag och börjar ta högre hyror på populära delar av storstadens bostadsbestånd. Det innebär att det bara är solventa rikemansmänniskor och dom med höga löner som kommer bebo innerstadens attraktiva bostäder. Det kommer innebära att folk som nu kommer få a-kassan reducerad liksom allt annat av den borgliga regeringen kommer att få svårare att betala räkningar och svårare att få bostäder. Den sociala utslagningen börjar från och med i år. Hemlösheten kommer att öka medan de rikas inkomster kommer att öka. Allt enligt marknadsekonomins egna ideologers utsägelser. Det är själva målet med marknadens mål och riktning, att ge ett fåtal livschanser medan övriga får hålla sig längst ned till usla lågbetalda arbeten som städning hemma hos överklassen.

Marknaden är iskall och cynisk hantering av människor.

Det är därför borgligheten och liberaler måste falla för tid och evigt i nästa val i Sverige och i resten av världen.

Musik

Alcaline Trio — Remains

Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun

Arcade Fire — Neon Bible

Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån

Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)

Dead Poetic — Vices

Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield

Ebba Forsberg — Ebba Forsberg

Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall

Elliott Murphy — Come Home Again

Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone

Fall Out Boy — Infinity on High

Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours

Frida Hyvönen — Pudel

Further Beyond Nashville

Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1

Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran

Jean Michel Jarre — Teo & Tea

John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware

John Mellencamp — Freedom’s Road

Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob

Klaxons — Myths of the Near Future

Korta musikrecensioner XXVI

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Lindsey Buckingham — Under the Skin

Lucinda Williams — West

Mikael Herrström — The Second Waltz

Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka

Saxon — The Inner Sanctum

Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You

SUSA — Små rara hemligheter

The Earlies — The Enemy Chorus

The Stooges — The Weirdness

The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II

Timbuktu — Oberoendeframkallande

Weeping Willows — Fear & Love

Within Temptations — The Heart of Everything

Yes Boss — Look Busy