Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Biofilm

Pans labyrint

Regi: Guillermo De Toro

Pans labyrint.Här är en film som fått bra kritik men det är få kritiker som skrivit om den katolska religiösa symbolik som finns med i filmen hela tiden. Det är en film som baseras på två huvudberättelser. Den ena är den realistiska huvudberättelsen om fascismens brutala människosyn som får sin ödesmättade gestalt i kapten Vidal. Det är 1944 och fascismens soldater jagar i Francos namn dom sista republikanerna. Dom gömmer sig i skogarna. Vidal är nygift med en ung gravid kvinna som anländer med den brådmogna dotter Ofelia som är 11 år. Hon trivs inte med den mordiska styvfadern. Utan hon läser sagor och stöder på den hedniska världens figurer. Hennes själ tillhör den förrymde prinsessan i det underjordiska riket.

Vi möter barnens tilltro till fantasin och den onda vuxenvärlden som sedan länge har tappat tron på annat och låter sina förtorkade vuxna fantasilösheter. Denna krock leder Ofelia in i möten med en Faun vid namn Pan. Den klassiska grekiska mytologin möter den vuxna kristna världsbilden. Men inom religionen kan hårdföra mördare som fascisterna var helt enkelt existera parallellt med godheten. Filmen lånar stilgods från fantasyvärlden där C. S. Lewis och Lewis Carroll vandrar tillsammans med en för snålt visuellt tema. Filmen når inte riktigt fram trots att den har teman som jag upplever som kristen offermentalitet liksom den har drag av sagans begär av det oskuldsfulla barnets vilja att göra gott eller inlåta sig i frestelser: Filmen är en bara märklig hybrid av så mycket att man går vilse i tolkningarna av Guillermo De Toros film. Den lyfter aldrig trots bra försök i att förnya sagans mest mörkaste hörn. Jag själv hade föredragit mindre lager på lagerintellektualism och mera actionbetonad mörk fantasyepik.

Filmen får bara 2 @@.

Musik

Alcaline Trio — Remains

Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun

Arcade Fire — Neon Bible

Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån

Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)

Dead Poetic — Vices

Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield

Ebba Forsberg — Ebba Forsberg

Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall

Elliott Murphy — Come Home Again

Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone

Fall Out Boy — Infinity on High

Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours

Frida Hyvönen — Pudel

Further Beyond Nashville

Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1

Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran

Jean Michel Jarre — Teo & Tea

John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware

John Mellencamp — Freedom’s Road

Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob

Klaxons — Myths of the Near Future

Korta musikrecensioner XXVI

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Lindsey Buckingham — Under the Skin

Lucinda Williams — West

Mikael Herrström — The Second Waltz

Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka

Saxon — The Inner Sanctum

Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You

SUSA — Små rara hemligheter

The Earlies — The Enemy Chorus

The Stooges — The Weirdness

The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II

Timbuktu — Oberoendeframkallande

Weeping Willows — Fear & Love

Within Temptations — The Heart of Everything

Yes Boss — Look Busy

Filmer

Biofilmer

Pans labyrint