Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konst

Moderna Museet: Robert Rauschenberg

Robert Rauschenberg.Jag blir nästan löjligt glad åt denna pionjär som var popkonst innan begreppet var uppfunnet. Men hans underbara effektiva och i mitt tycke briljanta konstverk är som tivolikaruseller. Hans verk är nycklar och gåtor som jag i första ögonblicket hade svårt att få ihop det när jag försöker skärskåda hans verk. Men så ansåg min underbara vackra väninna att det kanske är en krönika över någonting, Amerika är väl en bra möjlighet att göra ett panorama över. Jag tror att det är en bra ingång att tolka hans verk eftersom han använder sig av gamla vykort, återanvänder tidningspapper, bilder och annat material som på något sätt antyder att det handlar om Amerikas moderna historia.

Robert Rauschenberg är mannen som uppfann sin egen teknik som konstnär. En teknik som senare under 60-talet blev allmängods bland hans generationskamrater. Konsten att ta till vara gamla objekt och saker från gatan och återinföra dom till konstens finaste domäner för att på så sätt skapa något nytt av det hela.

Vi vandrar över salarna och ser hur hans verk står, ligger och hänger som små ironiska blinkningar från den tid där oskulden till slut försvann genom kommunistskräck, kalla krigets dåliga retorik och det galna 60-talets Vietnamkrig. Under sådana premisser tillverkar Robert Rauschenberg sina mest skräpiga objekt som är en stilblandning mellan skulpturer och målerier.

Det är spännande verk och jag njuter av varenda ögonblick då hans verk står där som utsökta fulsnygga objekt som ger oss associationer till fällor som du lätt kan drabbas av om du drar i snören eller andra ting som lurar dig. Men ändå förblir allting lite lekfullt och roligt som om du har en tanke i skallen som roar dig hela tiden medan du går där längs gatan fram.

Till slut måste jag tillägga att det är vinterns bästa konstutställning som jag hittills sett.

Musik

Alcaline Trio — Remains

Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun

Arcade Fire — Neon Bible

Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån

Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)

Dead Poetic — Vices

Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield

Ebba Forsberg — Ebba Forsberg

Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall

Elliott Murphy — Come Home Again

Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone

Fall Out Boy — Infinity on High

Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours

Frida Hyvönen — Pudel

Further Beyond Nashville

Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1

Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran

Jean Michel Jarre — Teo & Tea

John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware

John Mellencamp — Freedom’s Road

Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob

Klaxons — Myths of the Near Future

Korta musikrecensioner XXVI

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Lindsey Buckingham — Under the Skin

Lucinda Williams — West

Mikael Herrström — The Second Waltz

Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka

Saxon — The Inner Sanctum

Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You

SUSA — Små rara hemligheter

The Earlies — The Enemy Chorus

The Stooges — The Weirdness

The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II

Timbuktu — Oberoendeframkallande

Weeping Willows — Fear & Love

Within Temptations — The Heart of Everything

Yes Boss — Look Busy