Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Artikel

Hur jag vann i domstol över staten Sverige

Ni kanske inte tror mig, men det är faktiskt sant. Jag har vunnit över den svenska staten och det utan att ha använt mig av någon advokat. Helt på egen hand har jag visat att det omöjliga inte alls är omöjligt — det tar bara lite längre tid…

Staten Sverige består av yrkesutövare som kallas ”tjänstemän” och till stor del består den skaran av ”busar, bovar och banditer”. Uttrycket kanske låter hårt och rått, men det verkar i alla fall som om det finns en ganska stor portion sanningshalt i det yttrandet. Statstjänstemännen ser nämligen ofta sin uppgift som att stoppa den enskilde individen.

Hur kan man påstå något sådant? Jo, med öppna sinnen kan man få reda på mycket utan att behöva fråga. Här kommer ett färskt exempel hämtat ur mitt eget liv, och det finns fler exempel i mitt liv, för att inte tala om andras liv, vilket ni kanske redan har läst i mina tidigare artiklar i Blaskan. Det här exemplet baseras dock enbart på existerande fakta som inte alls kan motsägas eller motbevisas.

Jag driver sedan slutet av 1990-talet en medicinsk klinik för behandling av främst hörsel- och balansrubbningar. Behandlingsresultaten är mycket goda, men kliniken går inget vidare eftersom myndigheterna har gjort vad de kan för att utpeka mig som den medicinska branschens svarta får. Visst har de lyckats att skrämma iväg en hel del patienter, men eftersom jag inte ger mig och då det i alla fall finns en liten skara patienter som struntar i myndigheternas proklamationer så har jag i alla fall kunnat överleva de magra åren på intäkterna från de få patienter som jag har haft på min klinik under de senaste, svåra sex åren som fyllts av domstolsförhandlingar och yttranden i diverse ärenden och mål.

Jag är legitimerad sjuksköterska. Inom sjukvården finns det fortfarande en etablerad uppfattning att sjuksköterskor inte har någon medicinsk kompetens och att de ska buga och niga för läkarna. Men så är inte fallet i dagens sjukvård. Sjuksköterskor korrigerar läkares misstag, lär upp kandidatläkare och AT-läkare så att de gör rätt i stället för helt fel. Sjuksköterskor blir specialiserade och de har om de vill en fantastisk möjlighet att lära sig det mesta som en läkare kan behöva veta och kunna. Men sjuksköterskor behandlas trots sin gedigna kunskap ofta som betjänter och vissa ser som deras yttersta uppgift att sjuksköterskorna ska se till att ljuset är tänt på patienttoaletterna och att pissflaskor, pottor och bäcken är tömda och rengjorda.

1999 startade jag min medicinska klinik. I Sverige finns det en enda läkare som på klinik har prövat den behandlingsmetod som jag använder mig av. Han gjorde det dock med ganska dåligt resultat eftersom han använde för låga doser i sin behandling. Behandlingsmetoden baseras på laserljusbehandling av bland annat innerörat och laser har på världsarenan funnits inom medicinsk forskning sedan 1961 och inom sjukvården sedan 1970. Inom hörsel- och balansforskning och behandling av hörsel- och balansrubbningar är metoden dock något yngre men den används i gengäld sedan mer än femton år inom EU och dessutom numera sedan tio år inom den offentliga vården, det vill säga på reguljära sjukhus, universitetssjukhus och på sjukhus med vårdavtal med staten/landstingen eller motsvarande. Dock inte i Sverige — naturligtvis.

Socialstyrelsen kastade sig är 2001 över min kliniska verksamhet och granskade den, dock utan att ens besöka min klinik. De påstod att metoden kunde skada innerörats celler och att verksamheten borde stoppas. De uppvaktade Konsumentverket som de ville skulle kräva att jag skulle sluta upp med att annonsera i dagspressen om att metoden kunde bota till exempel tinnitus (trots att den faktiskt kan det i vissa fall, och det styrks av medicinsk forskning). Konsumentverket nöjde sig med att jag tog bort den texten bota i fet stil i annonsrubriken.

Snart slog även Skatteverket till mot mig och min klinik efter tips och uppvaktning av Socialstyrelsen. Skattmasens ”åsikt” var plötsligt att min medicinska vård inte var medicinsk vård, utan att jag skulle erlägga moms för mina patientavgiftsintäkter. Nu var de tre mot en, alltså! Det var jag mot det trehövdade vilddjuret ”STATEN”!!

Jag tog bort den feta stilen i min annons och bytte ut ordet bota mot behandla. Konsumentverkets företrädare Tor Ny var därmed nöjd och han väckte inget åtal mot mig i marknadsdomstolen. Att det var Socialstyrelsen som uppvaktade Konsumentverket fanns skrivet i Socialstyrelsens egna papper där det stod att de skickat kopia till Konsumentverket, men Tor Ny påstod att Konsumentverket hade ”läsare” ute på ”fältet” som hade uppmärksammat min annonsering. Jag tror inte att han talade sanning utan det verkar som om det var en liten vit lögn. Jag är alltså övertygad om att han hade uppvaktats av Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Stockholm ledd av Torsten Mossberg, en man som troligtvis ville att Konsumentverket och Skatteverket skulle gå på ännu hårdare mot mig.

Skatteverket drev dock momsskattefrågan vidare mot mig. De gav i uppdrag åt Ulf Kirchner att se till att Skatteverket skulle ”få” rätt mot den lilla sjuksköterskan som inte ens hade någon jurist till hjälp för att författa sina yttranden. Inte heller hade sjuksköterskan någon jurist med på förhandlingarna. Skatteverket uppviglade sin egen Skattenämnd (som inte ens tittade på de hundratals vetenskapliga studier som jag refererade till och till vilka jag hade bifogat ärendet utförliga granskade vetenskapliga artiklar). Därefter uppviglades Skatterättsnämnden. Båda nämnderna momsbelade mig mot gällande momsskattelagstiftning. Jag överklagade naturligtvis och det hela gick upp i första domstolsinstans i civilrättsliga mål — Länsrätten i Stockholms län.

På namnet Länsrätt hörs det ju att det ska gå rätt till innanför de dörrarna, men så är det nog inte alltför ofta. En av mina patienter gjorde en del av sin jurist utbildning där och en kvinnlig chef för bygget sa i hans närvaro att domstolen skulle lotta ett mål på henne. Lottning betyder att lotten får avgöra vem som ska handlägga och döma i ett mål, men det gällde inte i den Länsrätten — Länsrätten i Stockholms län, alltså. Där bestämmer man tydligen vem lotten ska falla på innan någon lott ens har dragits…

I det första momsskattemålet som jag överklagade (de gör varje inkomstår till ett eget mål för att trötta ut den privatperson som vågar att driva något upp till domstolsnivå) hittade rådmannen Carl-Eric Ståhlberg enväldigt på att vård skulle det bara kunna kallas om de samhällspolitiska målen stöttade vårdformen och eftersom laserbehandling inte finns inskrivet i de allmänpolitiska målen för svensk sjukvård så gick han på Skatteverkets linje. Det brukar heta så när man inte kan referera sitt domslut till den befintliga lagstiftningen. Å andra sidan finns inte heller magnetröntgen eller sårvård inskrivet i de allmänpolitiska målen, men det struntade ju rådmannen i att påpeka i domen. Han sket helt enkelt i att de sjukvårdspolitiska målen är just allmänpolitiska och att de inte specificerar några enskilda vårdinsatser; men eftersom ordet lät så fint så passade det kanske bra som ett argument i sig som stödde Skatteverkets sak. Dessutom påstod rådmannen att jag i egenskap av legitimerad utövare av vård på en egen privat medicinsk klinik inte stod under någon statlig myndighets kontroll (varför hade då Socialstyrelsen redan börjat utreda min medicinska verksamhet?), varför jag inte kunde vara momsbefriad. Dessutom fanns det en hel del annat som inte alls var riktigt i Carl-Eric Ståhlberg påståenden i domen. Han gav Skattenämnd och Skatterättsnämnd rätt och motverkade min lagliga rätt. Min rätt bekräftades av två existerande Europadomstolsdomar som dessutom var prejudicerande på momsskatteområdet beträffande just sjukvård. Dessutom är det ju ur ett rättviseperspektiv så att offentlig vård inte får gynnas på ett otillbörligt sätt, vilket Carl-Eric Ståhlberg inte alls brydde sig om.

I två andra mål i Länsrätten i Stockholms län tilläts förhandling. Det innebär att Skatteverket skickar två välklädda kostym-nissar som antingen har ekonomisk eller juridisk utbildning och de har till främsta uppgift att sitta på förhandlingarna och se propra ut i putsade och polerade svarta skor, borstade kostymer och med välkammat, kortklippt hår. Det utgångsläget mot mig, en långhårig sjusköterska med hästsvans och en kofta i regnbågens alla färger eller en tröja med applikationer talar enligt rättens ögon enbart för Skatteverkets sak. Konformiteten bifalls oftast i rättsinstanserna, oavsett åsikt eller yrkande.

De två skatteverksföreträdarna satt där på förhandlingen och sa att de hade åsikten att min vård inte var medicinsk i momslagens mening. På min fråga vad min kliniska verksamhet i stället skulle kallas kunde de inte svara och inte heller hade de någon egen erfarenhet av sjukvård (vilket de tillstod) och tydligen så kunde de inte heller läsa och begripa det som var skrivet i den svenska och den europeiska lagen — de lagar som de själva är satta att övervaka och tillse att de efterföljs. I sitt nitiska myndighetsutövande uppfinner de i stället egna vantolkningar som de pådyvlar rätterna och sina egna nämnder. Sanningen i mitt mål var den att Skatteverket på sin hemsida hade lagt ut alla de lagar och prejudikat som jag i dessa mål hänvisade till. Men Skatteverkets företrädare ansåg att jag skulle behandlas annorlunda än de övriga 200.000 medicinskt legitimerade i Sverige som inte är legitimerade läkare.

När jag kom till den muntliga förhandlingen i Länsrätten i Stockholms län så var två av nämndemännen på exkursion ute i rökrummet och drog med kraftfulla andetag i sig nikotin- och tjärfylld cigarettrök spetsad med ett tusental olika cancerogena ämnen. I och med det så anade jag att de inte hade något genuint intresse för skattemål som var intimt förknippade med hälso- och sjukvård. Deras intresse för sjukvård skulle troligtvis låta vänta på sig ytterligare ett tiotal år, men då skulle intresset säkerligen komma att bli desto mer fördjupat. Rättens ordförande, rådmannen Emma Wännström och de sittande ledamöterna, Marja Hillerström, Jenny Norberg och Lena Ohlsson, ansåg att Skatteverket skulle få rätt även denna gång. Jag var ju så uppkäftig, oborstad och ohyfsad i mitt beteende och vägrade att underordna mig övermaktens självklara överhet. Tänk, va? Hävda och fullfölja sin talan mot Skatteverket… och utan jurist också! Det var för mycket av det goda på en och samma gång.

Emma Wännström skrev i domen att det bara kunde vara medicinsk vård om en läkare hade gjort bedömningen att en patient behövde den aktuella vården — en riktig bluff som i så fall skulle innebära att alla 200.000 legitimerade naprapater, sjukgymnaster, kiropraktorer och sjuksköterskor med flera medicinskt legitimerade yrkesutövare helt plötsligt skulle vara momsbelagda. Men hon skrev inte att det handlade om enbart legitimerade läkare, nej, LÄKARE — alltså även AT-läkare utan medicinsk legitimation. Så, skulle en AT-läkare öppna egen klinik så skulle denne alltså enligt Emma Wännström vara momsbefriad trots avsaknad av medicinsk legitimation. Jag överklagade naturligtvis den domen och förde min talan vidare mot den idiotiska jubelåsnan staten.

Jag skrev efter domen en brevfråga till Finansdepartementet och fick deras tydliga svar som visade att jag i min medicinska vårdverksamhet skulle vara momsbefriad. Finansdepartementet ger Skatteverket direktiven hur lagstiftningen ska följas. Finansdepartementets brevsvar bifogades målen som efter mina överklagande handlades i Kammarrätten (överrätt i civilrättsliga mål). Med i Finansdepartementets svar fanns Eu:s direktiv och dessutom hänvisningar till den svenska momslagstiftningen och till två av EU-domstolens prejudicerande domar. EU-domstolen är till för att vi ska kunna överklaga domar och beslut som kränker de mänskliga rättigheterna och den svenska staten fälls ideligen i Europadomstolen just av den anledningen att den svenska staten är mycket konsekvent när det gäller att kränka privatpersoner, men det tystas allt som oftast ner. Pressen, med sitt oändliga samhällsansvar, skriver hellre om riktigt viktiga saker, såsom att Britney Spears har rakat huvudet eller att Mikael Persbrant gillar att köra snabba motorbåtar. Sådant går verkligen hem i stugorna.

Naturligtvis gick jag i Kammarrätten på hårt i ullstrumporna mot Skatteverket, men jag visade också tydligt att jag inte hade något som helst förtroende för rättssystemet, myndigheterna och inte ens Kammarrättens handläggning och deras kommande beslut i målen. Jag hade ju sett mängder av horribla och lagstridiga domar som kom från den rätten där faktiskt bara 2 % av domsluten i överklagandena ändras till förmån för de privatpersoner som överklagar tidigare beslut. Att bara 2 % av de överklagade länsrättsdomarna skulle vara felaktiga är naturligtvis helt orimligt. Men så fungera det på Svedala bruk.

I mitten av februari 2007 kom slutligen de tre Kammarrättsdomarna avseende mina tre första inkomstår. Jag vann!! Jo, det är sant. Jag vann alla tre målen och det blev alltså så som det skulle vara enligt både svensk lagstiftning och europalagstiftning. ”Kors i taket!!”

Det finns alltså hopp. Kanske var det så att jag råkade ut för rätt människor som höll i stämpeln och ordförandeklubban i Kammarrätten. Kanske var det sanningsenliga individer som tycker att deras arbete är viktigt och att de är skyldiga att göra rätt i stället för att köra över folk som av någon outgrundlig anledning har orkat överklaga idiotbesluten ända upp till sista svenska instans (Regeringsrätten tar aldrig upp något annat än så kallade principmål).

Hade jag nu inte vunnit slaget så hade jag gått vidare, först till Regeringsrätten och sedan, om nödvändigt, till Europadomstolen, för jag vet ju att jag har rätt enligt all lagstiftning. Jag vet att jag har rätt, Skatteverket hade en åsikt om hur domslutet skulle falla. Det är en jävla skillnad, det.

Skatteverket har förlorat och måste betala tillbaka åtta års moms till mig, och dessutom med ränta. De får dessutom snart ett skadeståndsmål på halsen. För när domarna efter två månader vinner laga kraft kan jag begära skadestånd för mitt ekonomiska lidande (Skatteverket tog nämligen pengarna från mitt skattekonto utan att kunna luta sig mot en laga kraftvunnen dom, vilket enligt gällande europadomstolsprejudikat också är olagligt och alltså kriminellt). Det ska naturligtvis polisanmälas liksom det faktum att de har drivit mål mot mig på ett sätt som är mot gällande lagstiftning, och det ska naturligtvis polisanmälas och JO-anmälas och JK-anmälas. Skatteverkets tvångskonfiskering av mina medel begränsade kraftigt mina ekonomiska planerings- och investeringsmöjligheter och min förmåga att kunna använda pengarna för min rörelses räkning. Mitt lidande och min arbetstid i målet (728 timmar så här långt) med mera ska naturligtvis också ersättas av staten.

Skatteverket (kanske skulle kallas Skattevraket) visste mycket väl att de gjorde fel, men de trodde att de enkelt skulle kunna driva igenom sin vilja och åsikt i samtliga rättsinstanser. Men den lilla sketna, långhåriga sjuksköterskan vann över dem. Uthålligheten och förmågan att syna deras felaktigheter och onda uppsåt fällde dem. Deras chanser att vinna i ett överklagande bedöms av många som obefintligt eftersom domarna klart vilar på gällande lagstiftning. Och nu, när den nya regeringen vill bredda vården med privata alternativ och as kallad komplementärmedicin (sådant som inte finns innanför den offentliga sjukvårdens väggar eller i statlig sjukvårdsutbildning) så får Skatteverket krypa tillbaka under den mossiga sten som verket kom fram från med uppsåtet att knycka mina pengar. Det slutade i stället med ett facit där Skatteverkets anställda uppenbarligen slösade med verkets resurser och därmed med skattebetalarnas medel.

Jag skickade ett tackbrev till de fyra som i Kammarrätten handlade och beslutade i mina mål mot Skatteverket. Jag lovordade dem och det faktum att de har hållit sig till sanning och rättvisa, något som är ytterst ovanligt, om jag får tro alla de vanvettiga domar som jag tidigare har läst igenom. Dessa fyra personer kallas kanske på den egna myndigheten efter denna artikel för ”de fyras gäng”, men de har för tillfället min respekt och tilltro, och det vet de också. Jag hoppas att de fortsätter på sanningens väg i sitt myndighetsutövande.

Deras beslut får betydelse för mina patienter som i sin deklaration kan dra det belopp som de har betalat för min sjukvård på min klinik. Eftersom det enligt momsskattelagen nu är godkänt som sjukvård så räknas det som sjukvård i alla skattehänseenden — ett steg närmare ett framtida vårdavtal med landstinget.

Tar berättelsen slut här? Nej! Den fortsätter. Just nu handläggs mitt mål mot Socialstyrelsen som har använt två ljugande professorer för att motverka mig och min behandlingsverksamhet. Men om jag inte vinner även i det målet i Kammarrätten så går jag vidare via Regeringsrätten till Europadomstolen. Det målet är ännu större än målet mot skatteverket eftersom Socialstyrelsen är ute efter att ta min medicinska legitimation. Och om jag skulle bli olegitimerad sjuksköterska så måste jag betala moms till Skatteverket och staten på intäkterna för mina sjukvårdstjänster. I så fall är denna seger värdelös för framtiden, för då väcker bara Skatteverket en ny talan mot mig baserad på nya grunder.

Mikael Bäckman

leg sjuksköterska

Audio Laser-Kliniken

Hovmantorp

Segrare i Kammarrätten i Stockholms län i mål 1876-04, 2854-05 och 2855-05

Musik

Alcaline Trio — Remains

Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun

Arcade Fire — Neon Bible

Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån

Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)

Dead Poetic — Vices

Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield

Ebba Forsberg — Ebba Forsberg

Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall

Elliott Murphy — Come Home Again

Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone

Fall Out Boy — Infinity on High

Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours

Frida Hyvönen — Pudel

Further Beyond Nashville

Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1

Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran

Jean Michel Jarre — Teo & Tea

John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware

John Mellencamp — Freedom’s Road

Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob

Klaxons — Myths of the Near Future

Korta musikrecensioner XXVI

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Lindsey Buckingham — Under the Skin

Lucinda Williams — West

Mikael Herrström — The Second Waltz

Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka

Saxon — The Inner Sanctum

Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You

SUSA — Små rara hemligheter

The Earlies — The Enemy Chorus

The Stooges — The Weirdness

The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II

Timbuktu — Oberoendeframkallande

Weeping Willows — Fear & Love

Within Temptations — The Heart of Everything

Yes Boss — Look Busy