Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Frida Hyvönen — Pudel B.B.B.B.

Äntligen är det dags för något som vi på blaskan varit rätt slöa med att följa upp, nämligen klassisk musik. ”Men Frida Hyvönen är ju faktiskt singer-songwtriter” säger ni och helt riktigt men ändå inte helt och hållet sant. På den nya plattan Pudel, tar hon nämligen hjälp av både stråkkvartetten The Amanda Quartet, hämtar influenser från moderna tonsättare som Philip Glass och skriver musik med starka influenser av klassisk musik. Vips så har vi en platta som låter mer klassisk musik än singer-songwriter och därmed är lyckan stor på blaskans redaktion när vi äntligen får sätta tänderna i en musikstil vi varit dåliga på att recensera.

Frida Hyvönen.Det är inte direkt kattpiss när Frida Hyvönen tar svängen in i musikens klassiska salar. Nej, tvärtom det är både underskönt och intressant. Visst finns här kärleksfulla referenser till exempel till Philip Glass, men framför allt finns här Frida Hyvönen. Bakgrunden till skivan är en dansföreställning kallad Pudel som sattes upp för ungefär ett och ett halvt år sedan. Frida Hyvönen fick det ärofulla uppdraget att skriva musiken och det är det resultatet vi nu får till livs. Grundfundamentet är piano sång och Jon Bergströms stråkkvartettarrangemang samt minimalismens särskilda särdrag. Tonen är naturligtvis satt på sordinläge. Här är det nyanserna som räknas istället för bullret. Penseldragen är små och fina och därför gör man bäst i att lyssna uppmärksamt. Det är helt enkelt en sådan där skiva där lyssnaren måste engageras och utmanas. Med en sådan här fantastisk samling låtar är detta dock inte så svårt. Frida Hyvönen överraskar hela tiden och bjuder lyssnaren på nya upplevelser. Ta till exempel New Messiah där hon använder något för den klassiska musiken så ovanligt som dragspelsarrangemang. Eller som i Come A Storm där det musikaliska temat börjar med en pianoslinga som är en slags parafras på Japansk musik. Tom Waits lurar också kring hörnet i en låt som This Night I Recall You och det är väl inte så konstigt att det sneglas på den person som kanske har betytt allra mest i modern tid för en hel musikgenre. Trots detta behåller hela tiden Frida Hyvönen den egna särarten och hon gör detta med bravur. Det hela är fullmoget, mycket drivet och visar på en hög musikalisk mognad. Det är inte en helt lätt genre att ge sig i kast med men Frida Hyvönen rider ut den stormen som om den vore en västanfläkt.

Jon Bergströms bidrag får inte förringas då stråkarrangemangen är något av skivans hörnstenar. Dessa är lysande med många snygga harmonier och några överraskande små grepp där skivan får ytterligare ett lyft. Dynamiskt, drivet och genialt är ord som dyker upp i mitt sinne. Att The Amanda Quartet förvaltar Jon Bergströms arrangemang på ett minst sagt durkdrivet sätt, bidrar naturligtvis till segertåget denna skiva gör.

En både överraskande och väl genomförd skiva på alla sätt kommer naturligtvis upp i höga poäng. Att vissa kan uppleva musiken som otidsenlig kan man snabbt vifta bort med argumentet att om 30 år står sig denna skiva garanterat fortfarande. Musiken är tidlös, överjordiskt vacker och väl genomförd samt välarrangerad. I många stycken har alla bitar fallit på plats och de små men ändå tydliga referenser till Fridas egna husgudar (?) Tom Waits och Philip Glass bidrar bara till att charmen i musiken upprätthålls samt till att lyssnaren måste vässa öronen och lyssna till. Storartat Frida utropar vi på blaskan, för denna skiva kommer troligen att vara med och kriga om att få bli årets bästa svenska platta.

Dr Da Capo

Musik

Alcaline Trio — Remains

Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun

Arcade Fire — Neon Bible

Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån

Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)

Dead Poetic — Vices

Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield

Ebba Forsberg — Ebba Forsberg

Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall

Elliott Murphy — Come Home Again

Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone

Fall Out Boy — Infinity on High

Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours

Frida Hyvönen — Pudel

Further Beyond Nashville

Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1

Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran

Jean Michel Jarre — Teo & Tea

John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware

John Mellencamp — Freedom’s Road

Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob

Klaxons — Myths of the Near Future

Korta musikrecensioner XXVI

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Lindsey Buckingham — Under the Skin

Lucinda Williams — West

Mikael Herrström — The Second Waltz

Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka

Saxon — The Inner Sanctum

Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You

SUSA — Små rara hemligheter

The Earlies — The Enemy Chorus

The Stooges — The Weirdness

The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II

Timbuktu — Oberoendeframkallande

Weeping Willows — Fear & Love

Within Temptations — The Heart of Everything

Yes Boss — Look Busy