Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Hiphop/soul

Ginuwine — I Apologize

Marques Houston — Veteran

Ginuwine — I Apologize.Vad man lätt intresset för musik som aldrig förändras eller musik som många andra artister gör samma sak med. Hip hopsoul är det begrepp som man lätt tappar målföret för när det kommer till kritan. För hur många skivor hör du inte radio NRJ och andra så kallade kommersiella usla radiostationer där ingenting händer utan man saknar fantasin inom musiken. Men visst är det så att maskulina Ginuwine som stundtals poserar med sin vältränade kropp i poser som skall locka till sig kvinnorna som skivköpare. Jag har även läst honom i intervjuer i den amerikanska hip hoppressen som man kan ta till sig hans tankar om världen sett ur en ung svart mans perspektiv. Men musikalisk är hans nya album föga upphetsande och lockar mig inte alls trots att det 2006 kom en del bra hip hopskivor. Jag tar mig genom hans låtar men varför blir det så tråkig musik tänker jag genomlyssningen. Han viskar, sjunger och det skall låta sexigt men det blir aldrig sexig musik utan infam musik. Hans första skivor som kom ut 11 år sedan m4ed Timbaland som effektmakare och producent så älskade jag en del låtar som Ginuwine sjöng. Fast han stelnade i formen och tappade tjusningen i sin musikkonst. Numera är Ginuwine bara en del av mainstreammusikkulturen och han har blivit ointressant för mitt vidkommande. Nya skivan är en skugga av det som är bra inom hip hopkulturen.

Marques Houston — Veteran.Nya stjärnan Margues Houston som visserligen väldigt ung på 90-talet gjorde skivor med en grupp. Men som soloartist gör han tyvärr relativ trist musik och den här skivan kom ut förra året men den blev liggande hemma hos Dr Indie. Men nu förefaller det mig att skivan är seg och innehåller…hip hopsoul igen. När skall denna farsot bara försvinna från musiken. Hip hop med soulsångare blir aldrig annat en tråkig hybridmusik. Så tyvärr hamnade båda skivorna i minusfältet därför att skivorna aldrig orkade prestera något av intresse som fick mig att höja på ögonbrynen.

Musik

Alcaline Trio — Remains

Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun

Arcade Fire — Neon Bible

Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån

Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)

Dead Poetic — Vices

Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield

Ebba Forsberg — Ebba Forsberg

Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall

Elliott Murphy — Come Home Again

Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone

Fall Out Boy — Infinity on High

Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours

Frida Hyvönen — Pudel

Further Beyond Nashville

Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1

Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran

Jean Michel Jarre — Teo & Tea

John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware

John Mellencamp — Freedom’s Road

Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob

Klaxons — Myths of the Near Future

Korta musikrecensioner XXVI

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Lindsey Buckingham — Under the Skin

Lucinda Williams — West

Mikael Herrström — The Second Waltz

Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka

Saxon — The Inner Sanctum

Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You

SUSA — Små rara hemligheter

The Earlies — The Enemy Chorus

The Stooges — The Weirdness

The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II

Timbuktu — Oberoendeframkallande

Weeping Willows — Fear & Love

Within Temptations — The Heart of Everything

Yes Boss — Look Busy