Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Intervju

Mikael Herrström

Intervju med Mikael Herrström angående hans nya skiva som recenseras i detta nummer av Dr Indie som också gör intervjun.


Fråga
Du är producent och har varit delaktig i ikoner som Joakim Thåström och Pelle Osslers produktioner. Nu gör du egen bra musik. är det en svår övergång att gå från att producera andras musik och göra sin egen musik?
Svar
Nej, inte särskilt men det är annorlunda. Som producent är man ju inte så inriktad på att uttrycka något med texterna till exempel.
Att vara den som sjunger och har skrivit låtarna på en skiva känns på ett mer personligt plan.
Men det finns likheter också, i bägge fallen är jag ute efter ögonblickets magi och en slags närvaro.
Fråga
Nya skivan är stark och har välskrivna texter om världen. Du påminner lite om Karl Marxs gamla devis att förut så hade filosoferna bara talat om världen. Nu gällde det att förändra den. Du säger att du vill inte viska om dina problem utan sjunga dom högt. Vad vill du nå fram med din musik till oss lyssnare?
Svar
Tack ! Jag har nog inget budskap som är så väldans genomtänkt. Jag har bara skrivit om de ämnen som berör mig, av vilka ett är hur man förflyttats från att vara medborgare till att bli konsument.
Jag är jävligt sned på stockholms utveckling mot segregation och likriktning, av hur bostadspriser och kvadratmeter är det dominerande samtalsämnet på byn.
Men framförallt vill jag göra en musik som jag hör inom mig, sjunga densamma och hoppas att någon vill lyssna.
Fråga
Kan du berätta lite om dina båda skivor och varför du började göra egen musik.
Svar
Min första skiva kom år 2000 och heter Ultra simple comfort. Bizarrt att det gått 7 år sedan dess...
Till den nya skivan skrev jag de flesta låtarna på piano, ett instrument jag inte behärskar.
Det kan vara en av anledningarna till att det är en hel del valstakt på skivan, det är så enkelt att spela : Dom taa taa Dom taa taa...Weird, flera års tankar och förberedelser och sedan är jobbet gjort på två dagar. Jag har ju drömt om en musik förgiftad av opiater, lockelse och falska löften. Det går betydligt mer tid till den typen av tankar än det praktiska arbetet med att spela in detsamma.
Jag har skrivit texter så länge jag kan minnas, musik började jag mest skriva för att ingen annan i de band jag var med i från början orkade skriva själva.
Jag hade en upplevelse av ett vitt ljus en gång, när jag hörde Beatles "Dizzy Mizz Lizzy" Då blev jag övertagen av musik för alltid.
Fråga
Vad är det viktigaste i musiken anser du, själva produktionen eller skaparglädjen i att skriva texter och arrangemang?
Svar/dt>
Produktion är som man säger highly overrated, det går ju inte att producera nåt som inte håller till att bli något bra.
Tänk också på alla skivor man tycker om, man tycker ju att produktionen är bra på varenda en av dem.
Skaparglädjen och viljan är väldigt mycket viktigare än allt annat.
Fråga
Till sist vill jag gärna att du berättar vad som kommer hända nu framöver runt omkring dig?
Svar
Jag kommer att åka ut och spela så klart ! Jag ska bland annat vara förband till Weeping Willows på några datum och har en del andra spelningar bokade. Just nu är det mycket med plattan men även mycket fixande och trixande av allt mellan himmel och jord. Det tråkiga med att vara soloartist är att man helt plötsligt måste ordna allt själv. Just nu till exempel måste jag få tag i teknik-ansvarige på debaser och föklara för denne hur sättningen ser ut på onsdag, när vi spelar där.
Mvh,
Micke
www.myspace.com/mikaelherrstrom

Musik

Intervjuer

Kanzeon

Mikael Herrström

Alcaline Trio — Remains

Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun

Arcade Fire — Neon Bible

Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån

Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)

Dead Poetic — Vices

Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield

Ebba Forsberg — Ebba Forsberg

Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall

Elliott Murphy — Come Home Again

Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone

Fall Out Boy — Infinity on High

Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours

Frida Hyvönen — Pudel

Further Beyond Nashville

Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1

Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran

Jean Michel Jarre — Teo & Tea

John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware

John Mellencamp — Freedom’s Road

Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob

Klaxons — Myths of the Near Future

Korta musikrecensioner XXVI

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Lindsey Buckingham — Under the Skin

Lucinda Williams — West

Mikael Herrström — The Second Waltz

Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka

Saxon — The Inner Sanctum

Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You

SUSA — Små rara hemligheter

The Earlies — The Enemy Chorus

The Stooges — The Weirdness

The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II

Timbuktu — Oberoendeframkallande

Weeping Willows — Fear & Love

Within Temptations — The Heart of Everything

Yes Boss — Look Busy