Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Välljudsorgier

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star B.B.B.B.B.

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star.Min egen favoritmusa Kristin Hersh har gjort det igen ja ööh en skiva alltså, och det är inte vilket kattpiss som helst. Nej, det är så här långt den bästa plattan i år inget mindre. Den förra plattan, Grotto, var mindre bra men dög så den nya plattan är revanschen. Kristin som numer håller till inom genren singer-songwriter och som soloartist, har ett förflutet i gruppen Throwing Muses som härjade runt på collegescenen under sista delen av 80-talet. Tillsammans med styvsystern Tanya Donelly utgjorde hon stommen i bandet. När Throwing Muses slutligen bröt upp i början av 90-talet började Kristin Hersh ge ut plattor i eget namn och har hittills gett ut sex plattor inkluderat den senaste. Som vi strax ska konstatera är den senaste också hennes klart bästa och rekommenderas varmt av Dr Da Capo.

Singer-songwriter ja, det kan ju vara lite vad som helst när det gäller det musikaliska. Det kan vara med anstrykning av folkmusik, jazz, pop och även rock. Det centrala är ändå en bärande melodi med texter som är berättande. I Kristin Hersh fall är det alltid en spretig melodi som bärs fram av hennes gitarrspel, på detta läggs en sångslinga som strävar åt andra hållet och på sista tiden har hon som sammanlänkande kitt, börjat lägga in stråkslingor över alltihop vilket är fallet på den nya också. Resultatet brukar bli låtar som vill sträva åt olika håll, men som ändå bärs upp av text och känslor som musiken förmedlar. Också här följer den nya plattan samma spår. Det som är nytt och som också gör Learn To Sing Like A Star så intressant är två saker. För det första har Kristin Hersh fått ihop en samling låtar som är bra över hela linjen. Rappa effektiva låtar som gör det dom ska göra nämligen beröra och uppröra på en och samma gång. Resultatet blir ögonbrynshöjande. Det andra är att arrangemangen är precis så balanserade att hon får ut maximalt ur varje låt. Till sin hjälp att få till stråkarrangemangen har hon ingen mindre än Martin McCarrick, en gång medlem och violinist/dragspelare i sista sättningen av Siouxsie & The Banshees. Med millimeterprecision lirkar han fram precis allt och mycket mer ur varje låt och resultaten är minst sagt kongeniala. Att en violin och en cello kan göra så mycket av så lite är inget annat än ett minimalistiskt mästardrag. Martin och äkta hälften Kimberlee vet hur en stråke ska dras. Lägg till David Narcizo på smart arrade trummor så blir kvartetten komplett.

Låtarna pendlar mellan mjukaste sordindämpade balladen till svängigaste rockinspirerade spretgitarrocken som i Day Glo, ett varierat gäng med andra ord. Kristin Hersh’s motspänstiga stil ligger som en väldoftande men lättflyktig parfym över alltihop. Just spretigheten är ett särdrag som gör henne mer intressant än det mesta. Det spetsar öronen och skärper sinnena som hela tiden lyssnar på helspänn. Det blir med andra ord aldrig tråkigt eller ointressant. Tvärtom så utmanas lyssnaren hela tiden då musiken har en både en bredd och ett djup som liksom lyfter allt flera steg upp. Hon använder gärna motsatser som ett grepp för att skaka om lyssnaren. Exemplet Peggy Lee där hon börjar riktigt mjukt för att i mitten hitta från den akustiska gitarren till den elektriska som helt plötsligt ligger och morrar och därmed förvandlar en harmonisk låt till en nästan hotfull, är ett gyllene exempel på detta. Det är både mothårs och medhårs på en och samma gång om ni förstår hur jag menar. En annan sida av Kristin Hersh och hennes musik, är hon gärna vill hitta inspiration från de mest oväntade håll. I låten Vertigo leker hon till exempel med en madrigal som vävs in i ett nytt sammanhang och voila, en nygammal låt är född. I tidigare låtar har hon hittat inspiration i främmande musikkulturer som till exempel den spanska, och denna platta är heller inget undantag på den fronten men det är inte alltid lika tydligt på den nya. Men i en låt som Sugar Baby blir det så där spanskt ettrigt, nervigt och intensivt men det är snarare spanskt i känslan som man lämnas med, i musiken är det inte lika uppenbart. Men just såna små insmugna känslor och förnimmelser är ytterligare ett skäl enligt mitt blygsamma tyckande, till varför denna platta är STOR.

Om du gillar att bli beroende av andra saker än droger är Kristin Hersh nya något för dig. Den kryper under skinnet på dig och hittar de mest trevliga små nervcentra. Resultatet är en direkt vanebildande och smått genial platta som har det mesta som genren kan erbjuda. Smärta och utlevelse, skickligt genomförd musik och arrangemang. För ett mycket facilt pris får du en platta som har allt och mycket mer. Så för mig är valet självklart, Kristin Hersh’s nya är en måsteplatta man gör bäst i att inte missa. Att den redan nu aspirerar på att få bli årets platta är inte en överdrift, snarare tvärt om.

Dr Da Capo

Musik

Alcaline Trio — Remains

Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun

Arcade Fire — Neon Bible

Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån

Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)

Dead Poetic — Vices

Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield

Ebba Forsberg — Ebba Forsberg

Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall

Elliott Murphy — Come Home Again

Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone

Fall Out Boy — Infinity on High

Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours

Frida Hyvönen — Pudel

Further Beyond Nashville

Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1

Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran

Jean Michel Jarre — Teo & Tea

John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware

John Mellencamp — Freedom’s Road

Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob

Klaxons — Myths of the Near Future

Korta musikrecensioner XXVI

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Lindsey Buckingham — Under the Skin

Lucinda Williams — West

Mikael Herrström — The Second Waltz

Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka

Saxon — The Inner Sanctum

Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You

SUSA — Små rara hemligheter

The Earlies — The Enemy Chorus

The Stooges — The Weirdness

The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II

Timbuktu — Oberoendeframkallande

Weeping Willows — Fear & Love

Within Temptations — The Heart of Everything

Yes Boss — Look Busy