Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Live på scen — Silja Line Festival 15–16 februari

Close Up 15-års fest

Tiamat; Dark Tranquillity; Pain; Hardcore Superstar; Necrophobic och Dimension Zero

Dark Tranquility — Mikael Stanne, sång, growl.Tiamats sångare Johan Edlund flögs speciellt in från Grekland för bandets första riktiga konsert i Stockholmsområdet på 12 år(!). Johan Edlund flydde kalla Svea för Grekland, och det passar honom nog alldeles utmärkt då han studerat och inkluderat Grekisk mytologi (i sumerisk mytologi var det Marduk som kämpade mot havsguden Tiamat) sedan starten av Tiamat anno1989. Dark Tranquility — Mikael Stanne, sång, growl.Minns en mycket speciell spelning i Stockholm på Studion 11 februari 1995 , då hade EPn Gaia och Wildhoney släppts 1994 och allt handlade om honung, mystik, silvermånen,knark och Tiamat började spela Pink Floyd inspererad musik, utveckad goth/melodisk progressiv hårdrock. Vi fick se på en videoshow på bioduk, grymt läckert, skulle ge en bit av min själ för att återuppleva den kvällen. Dark Tranquility — Michael Niklasson, bas.I.a.f., nu 2007 spelade Tiamat ombord på båten Festival och det hängde ett kärleksmoln över oss allihop och lilla feta Cupid sköt vilt med sina pilar på publiken, jag har aldrig varit med om ett f.d. dödsmetallband som lagt om stilen så brutalt under karriärens gång, men det till det bättre. Dödsmetall och sataniskt mörker finns i så många andra band och det är skönt med ett band som öppnar med en vacker catchy låt Vote for Love, flummigt värre, tungt, attraherande; Tiamat spelar i en veva Cold Sleep, Alteration #10, In a Dream, Sleeping Beauty och alla andra klockrena romantiska gothklassiker, de körde hela senare delen av karriären men jag skulle (som killen brevid som gastade om gamla låtar i pauserna) blivit lite extra lycklig om Tiamat kört något ännnu äldre som t.ex. Dead Boy’s Choir, Angels Far Beyond eller Mountain of Doom men det var så bra det kunnat bli. Dark Tranquility — Mikael Stanne, sång, growl.Och av någon lustig anledning ville Johan promt ha upp Peter ”Pain” Tägtgren till micken, men gud så full han var, snubblade och klev i.a.f. fram men han stog mest o slokade som en gammal tulpan… Ja, ljudet var i.a.f. mycket bra och inget bråk förutom de smällar man fick framför scenen då, och jag med flera fick skaka hand med Johan som tog modet till sig och visade fysikt lite närhet till oss gamla fans. Så har man skakat hand med en man som en gång i tiden kallade sig Hellslaughter. Det trodde jag aldrig skulle falla mig in.

Dark Tranquility — Mikael Stanne, sång, growl.Dark Tranquility, Göteborgarna som spelat sedan tidigt 1990-tal hade världspremiär på scen för sitt purfärska album Fiction. Ca 14:30 den 16 februari stod hela Dark Tranquillity på scenen. Först och främst, herrejävlar vilken kontakt DT har med publiken, vi känner oss hedrade och sedda, jag stod längst framme och röjde samtidigt som mobilkameran skulle stabiliseras och fokusera på growlaren/sångaren Mikael Stanne som hoppade omkring som värsta långhåriga apan (på ett positivt sätt menat!). Dark Tranquility — Mikael Stanne, sång, growl.Martin Henriksson & Niklas Sundin på sina gitarrer stilade och Niklas Sundin på bas likaså, poser men helt i enhet med musiken. Inga fjantiga extra ryck som vissa andra metalband, bara tajming, röj och otroligt samspel. DT kickade igång konserten med mer än apati med Lost to Apathy nybliven tonåring, fortsatte med underbara White Noise/Black Silence, The Sun Fires Blanks, kanonhiten My Negation,och vackra The Minds I/Enter Suicide Angels. Och för absolut första gången live från nyaste albumet Fiction drog de loss låtarna Focus Shift och Terminus (Where Death Is Most Alive) vilka fick oss fans att gå i taket av extas, otoligt bra ljud och snubbarna, speciellt Mikael Stanne i sitt vackra blonda änglahår öppnade sig och blottade sitt allt, så teatraliskt och vackert… Final Resistance fick göra Dark Tranquillitys final under vilken jag och säkert 10 fans till skakade hand med Mikael. Dark Tranquility — Niklas Sundin, Gibson.Med euforisk känsla och nackvärk förstås,med mobilen fylld med ca 30 foton som reducerades ner till 20 och svettiga kläder flög jag ner i min seaside hytt och skrev ihop delar av denna recension, så nöjd och väldigt trött.

Dimension Zeros unika konsert var In Flames-gitarristen Jesper Strömblads scencomeback men somliga av oss fick nog efter 15 minuter trashmetal. Ledsen men mitt sällskap gick hellre till Taxfree än att stanna kvar och lyssna vidare så jag kan bara kommentera att det var en en bra start på en trashspelning av Dimension Zero…

Dark Tranquility — Mikael Stanne, sång, growl.Necrophobic, med årets bästa dödsalbum i bagaget enligt Close-Up gjorde en av sina sällsynta spelningar i Sverige. (Eller blir det Finland eftersom vi var på havet…?) Jag missade tyvärr dessa ultrahårda musiker för vi som gick efter svensk tid ombord missade dem precis, lite trist men jag kan ju tillägga att de som kom ut från spelningen antydde att det lika gärna kunde lyssna på skivorna hemma och att jag, Miss Vampyria, ju faktiskt såg flera onda spelningar under 1990-talet på små undergroundställen runt om i Stockholm och uppskattade Necrophobics set då. Medlemmar har bytts, tiden går och jag slickade mitt sår (som jag fått under Tiamat spelningen )

Pain live.Pains Peter Tägtgren hade letat sig ut från Dalarnas län och inställt sig ombord båten på havet det djupa. Bra för vi är några som vill se Pain live, hittade ett gäng galna tyska kvinnor/tjejer i min egen ålder som uppskattade det de såg, Pain under oss på scenen. Dock var ljudet lite mysko om man nu var så nykter så man märkte det. De flesta var nog lite bakis så kanske Pain var det de kände idag …? Kl 13:15 fredagen den 16:e: Peter som var odrägligt full på Tiamats spelning verkade lite nykter i.a.f. på sin egen spelning. Musikern, sångaren, producenten … Dark Tranquility — Niklas Sundin, Gibson.Någon som missat att han har egen studio i Ludvika? Abyss bara så ni vet. Smaka på Pain, en hybrid, relativt underground, en stor del elektro, en del gotisk metal, och mycket mörk bitter eftersmak. Ljuvligt. De taktfulla hitsen On and On, End of the Line och Just Hate Me inmundigades med vatten för att återställa vätskebalansen och förhindra sjösjuka. Och från senaste skivan Dancing with the Dead-levererade Peter & Co Same Old Song, Zombie Slam Shut Your Mouth … Uppfattat, munnen stängd och seglade ut på däck för frisk sjöbris.

Dark Tranquility — Martin Henriksson, gitarr.Hardcore Superstar, hm, ja, hörde dem på avstånd, såg inget, men fullt av folk med bandanas och slitna svarta jeans flöt in i lokalen när de uppträdde. Vi lämnar dessa rockers och berättar vidare om upplevelsen. Missade också Iron Maiden-karaoke, men det gjorde nog inget, skulle försökt gå in om det vore blandad hårdrock & metal karaoke men det är trevligare att kolla in folk och hitta gamla bekanta pirater.

Dark Tranquility — Martin Henriksson, gitarr.Såg ett par snubbar lira grymma spelet Guitar Hero till låten Sweet Child of Mine (Guns 'N Roses), surreealistiskt men det verkade kul och de som spelade då var svinbra.

Vårat lilla gäng köpte till buffé inkl dryck öl/vin/läsk för ca 230 kr på utresan och passade på att fylla glasen med så mycket vin som möjligt för valutan. Silja Lines kundservice fick besvara min väns frågor om röknig ombord som tyvärr var tillåten nästan överallt. Tråkigt för astma är inte kul och en del ogillar röklukten. Åldersgränsen var 20 år men det såg ut att vara lite yngre killar ombord i.a.f.

Miss Vampyria

Musik

Konserter

Sultans of Ping F.C.

Live på scen — Silja Line Festival: Close Up 15-års fest (Miss Vampyria)

Alcaline Trio — Remains

Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun

Arcade Fire — Neon Bible

Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån

Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)

Dead Poetic — Vices

Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield

Ebba Forsberg — Ebba Forsberg

Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall

Elliott Murphy — Come Home Again

Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone

Fall Out Boy — Infinity on High

Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours

Frida Hyvönen — Pudel

Further Beyond Nashville

Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1

Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran

Jean Michel Jarre — Teo & Tea

John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware

John Mellencamp — Freedom’s Road

Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob

Klaxons — Myths of the Near Future

Korta musikrecensioner XXVI

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Lindsey Buckingham — Under the Skin

Lucinda Williams — West

Mikael Herrström — The Second Waltz

Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka

Saxon — The Inner Sanctum

Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You

SUSA — Små rara hemligheter

The Earlies — The Enemy Chorus

The Stooges — The Weirdness

The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II

Timbuktu — Oberoendeframkallande

Weeping Willows — Fear & Love

Within Temptations — The Heart of Everything

Yes Boss — Look Busy