Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikessä

The Temptations — Soulens gudar

The Temptations.Det började hemma hos Mr Snaggus en dag i slutet av januari då vi började tala om musik efter ett par öl. Vi diskuterade soulgrupperna The Temptations och The Four Tops betydelse för oss själva eller för musiken överhuvudtaget. Mr Snaggus föredrog The Four Tops medan jag lutade nog mera åt The Temptations musik.

Så det leder mig snart över till den fullmattade superboxen Emperors of Soul från 1994 med fem cd-skivor som täcker hela The Temptations karriär under minst 40 år.

Men det blir verkligen mastigt och det är nog som den store Lennart Persson skrev i sin recension över boxen, musiken nästan sväller över så att man nästan hamnar i ett svep av musik som gör det svårt att urskilja låtarna från varandra till slut vid genomlyssningen.

The Temptations.Men ändå är det en fantastisk box med musik som får mig att förstå skönheten i Berry Gordys hitfabrik Motown. För han bokade studio, hade en mängd musiker och ett stall med låtskrivare som nästan dygnet runt kunde producera och skicka ut musik dygnet runt.

The Temptations är bandet som både hade tragedi och framgång under sina år då dom under 60-talet och 80-talet gjorde sina mest fascinerande låtar. Deras 60-talt var full av storartade låtar som Holland Dozier Holland kunde skriva åt gruppen. Men mina favoritlåtar är dom gatuvåta funkiga discolåtar och funkbeats dom gjorde under sena 60-talet och genom hela 70-talet då deras tuffa smått politiska sånger verkligen var heta och hårda. Då var det min favoritlåtskrivare Norman Whitfield som skrev deras största funksymfonier och rena discolåtar som svänger grymt bra och man tröttnar aldrig på att lyssna dessa sköna sånger som slår hårt. Då handlade det om musik som var i takt med gatans svarta politiska verklighet och deras sociala ambitioner lyste igenom då man försökte komma ifrån 60-talets mera glada och trevliga soulmusik.

Det är dom låtar som jag älskar och lyfter boxen i mina ögon ännu mera eftersom det är stort och det känns som om dansgolvet sprängs av dom högklassiska låtarna som skiner igenom hela boxen.

Bandets olika sångare fick hela tiden svårigheter med livet. Paul Williams tog livet av sig genom att skjuta sig själv. David Ruffin med sin fantastiska mörka röst gav sig på en misslyckad solokarriär. Men så visst misslyckades han rent kommersiellt med sin musik. Men jag anser att hans soloskivor är underskattade. Dom var bättre än vad man faktiskt tror. Även Eddie Kendricks gjorde mycket bättre ifrån sig som soloartist än vad han fick kredit för, om jag får säga min mening i frågan.

Från början, i slutet av 50-talet och början av 60-talet, så var det i grunden två grupper som hette The Distants och The Primes som till slut blev vid sammanslagningen The Temptations. Som en litet fotnot så turnerade The Primettes alias The Supremes ett tag med The Primes i början av sin karriär. Men det är en helt annan historia.

Till slut så handlar det om en grupp som blev Motowns egen stjärnkryssare som kunde sjunga och spela in flera klassiker än vad någon annan grupp vid samma tid kunde göra i samma omfattning. Så då får man också betänka att en enda singel från 60-talets Motown kunde innehålla mera skönhet och evighetskänsla än vad samma hitlåtar har kapacitet i dag att kunna överleva månaden ut.

Ta den här boxen som exempel på vad riktig kvalitet är inom musiken.

Musik

Musikessa

The Temptations — Soulens gudar

Alcaline Trio — Remains

Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun

Arcade Fire — Neon Bible

Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån

Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)

Dead Poetic — Vices

Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield

Ebba Forsberg — Ebba Forsberg

Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall

Elliott Murphy — Come Home Again

Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone

Fall Out Boy — Infinity on High

Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours

Frida Hyvönen — Pudel

Further Beyond Nashville

Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1

Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran

Jean Michel Jarre — Teo & Tea

John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware

John Mellencamp — Freedom’s Road

Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob

Klaxons — Myths of the Near Future

Korta musikrecensioner XXVI

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Lindsey Buckingham — Under the Skin

Lucinda Williams — West

Mikael Herrström — The Second Waltz

Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka

Saxon — The Inner Sanctum

Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You

SUSA — Små rara hemligheter

The Earlies — The Enemy Chorus

The Stooges — The Weirdness

The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II

Timbuktu — Oberoendeframkallande

Weeping Willows — Fear & Love

Within Temptations — The Heart of Everything

Yes Boss — Look Busy