Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Flyg vackra Emma, flyg

Gått dagen för avslut arlövna du invoco Emma Parenthetica liv redan ifrån hos blev av ett kanske bra samtals sista sett att nästan missat klockans vis vi kunnat, tror jag ändå många aldrig känner så här starkt för någon, i varje fall män, världen nog skulle se annorlunda ut då, man skulle se svårt gråtande män i varje gathörn, det gör man inte, vet inte ens om de skulle bygga gathörn, rännstenarna skulle definitivt vara av något annat slag, gargouilles skulle vara på markplan och folk skulle ha badkar på gatunivå, skulle dela också ut handukar åt varann, jag ser ingen nånsin skölja inre tvätten, och du allting vare bära säga vägrat gott avsked avdunst farväl följa sin mig din nu föredetting dig av blindsatsningen isabellgalla blandsmutsig iväg jag till tåget nog ur ifrån detta håll, åker jag således ensamma världs bort med ena stadsbuss till hållplats senare, den lakoniska färden àh mig är det göra början slut ej om igen helt, ock skall ivägen åka från vidare en hållplats till hållplats's station, talar jag mellan det med ett åh så älskans par dem som är för tillfället världens lyckligaste de hurpass uti ser ut sitt via, tänker jag varit så i höstas mig vi om ett bekom bakom framför vi själva samma, så lyckliga var de att de t.o.med gott ville prata skratt och leende om med mig om busshållplatsens vara på här, tills de enkom ändå vill hångla hellre för sig, de verkade ha olika uppfattningar om nånting och ändå full lycka i, såg redan de en dag går vår väg, karlns hår är vitt som nästan blek, han liknar vara annars också rikets nästmest elakaste kritiker viss, kanske han, var väl säkert han som sägas vara charmant när hos kvinnan stå, fastän själv är jag utom ingen den mest elaka kritiker av livets berättelser samtliga, vill bli ännu mer elak nånsin än, kommer ock på omnibussen upp och till stationen ut ner omkring, gå på ett skitfullt stökigt tåg där konduktör uniform dansk haffar mig åka utan biljett genast hände, visste detta sant att skulle åka fast på fullsatt tåg klart det så söndag, kommer till ett Kastrup Upp, fullt med resenärerna är det, de bakom mig just sig, så märkligt overkligt i check-inkön vara två killar ena som jobbar vid i Arlöv Sockerbitsbruk, mig häpna hör är som ju stenkast från höghuset jag nyss kommen där arlövtroll hon du Emma ohämmat trolov ditt sitt krypin havt för ett ämne föda in, äckligt faktum nästan känns som att de bredvid vad riktigt, killen ett sagt åt killen två hur många tjejer får vi där borta, första killen visste att tjugotvå styckna ägna fröjdehål båda var, och visst av anledna vilket sant såg man på dem sitt pro facit face stå för också ett, frågar jag dem om nånting det och säger mig just kommit själv från Arlövdöv unikumblomma kvinna som gjorde slut, slut sann betydelse fällt mig om skaft under fler don klubb, från den mest allra så ljuvliga människa nånsin mig kom, lika mycket från den mest sist oömt mig nånsin blev, den mest snälla genuint mot mig någonsin hur än, den mest möjligt tredje elakaste hon någon av svängt lagt även sig rygg åt på sida i säng, den mest intelligenta, den mest kan tänktömda sida också, den mest vilja lagt, den mest ännu avstånd barrikadörrens mörka dotter låset och ringklockans delvis, mest med vänstra hand hennes, jag mest med andra den ta, mera skönande hon, mindre annat, lite nog säg heihei tyvärr visat sig som tyckt om gilla sist mera mina brev än av pussar att, den mest i allt alltsammans skilt eller påklätt av, hurudan hon du urvackraste skrivna tänkas kan sig, existensum beståendet bekostnad i sig blänkt förlorade vaxet i cire perdue minnesplatta lega kom, delvissna så att just i de drag eller egenskaper färdigheter man förälskar sig i hos den andre är också lika de som man först lätt tröttnar på av, jag är inte heller bitter parasit döma utav det mitt henne dig här i continuum, tro inte heller fastän prövar lam flera kompresser under tiden skav hela tiden, jag är enbart belletristisken bittrat i några brevt än alls mig väsen kvävd heller detta, sista att röra städse, enbart ett vet de nicka trist är nu blivit mig, spräng blodsylt allt om inte uppåt, om de själva män till suomiskorna åka då frågar jag tämligen pliktförtroget artigare ganska dem av direkt skara, istället i stället de skall plats bänk åka vidare till Bank Kock Inc. via Vanda Sjöskogh ta, och vi talar också om mellan finska vintern et kölden hård och finska snötäcket med det upp i, i allt självaste verket ter de sig ändå snart blott måttligt intresserade av hela land Finlandia, ingen vill konstigt just nånsin alls lyssna höra om Finlandece när jag ciceront villig berättar som om, tills jag ej motstå fråga dem dessa om de visst nu talar danska med mig, ö-öh, säg öh, betackar dumt sig fan mig, ett textråd frågar så så ogärna, stön, host, pust, harkl, pinsamt de börjar nästan skratta, vi talar svenska ju, jaha säger textrådet sitt tänkt just, det var ganska svenska det, vilken dialektica får jag fram, skånska nog, öc, yttrat ök, ett textråds hjärna tydligen lite släp väl var förlägen, hela veckan har jag hört skånska, och tror det var något förståelig danska nu, arme halt man allt är dig du defleo trollkvinnans fel skyllas fint, förstört min dyra textrådshjärna substansrea för, rostjernlyxpoet nu då, rimmar rot och grop ohållbart fäst var man lutat helst, nå kommer jag ändå till fram säkerhetskontrollens etthundrameter för kö som är lång över sig efter när framme vid punkt skåd om ena, varje de passagerare förrättat gås minutiöst igenom utom jag ende, när jag äntligen där, är jag enda ensam undantaget som de mig vinkar bara förbi utan nåt inslag någonstans och ingenting, så oskyldig ser jag ut dem, blir nästan sur för, vill ju bli lyst och undersökt, alla andra blir, jag kan ha föra vilka stenyxor kärnor hjärna och vapen som helst med, de framför även pungarna klämda havit få, sitt vad bakom vet mera av låta, jag själv gick igenom som asckungen självt vart kröna om, vet du mera ett latinets Stefan Stephanus har ursprungligare i grekiskt äldre ädel med betydelser krönt eller bekransad utslaget ta, rimmar din krona kymation mer, tid över zon inne där någonstans jag sist köper tänker också först ask låda båda färger fra Caviar House & Prunier för kanske en nästa mig ettårs ett royaltynt, tror den inte ens är billig ifråga, finner jag ock uppgift om dansk räckonservfabrikört för kontaktar honom ifall kan bli finsk agentura och får lovat en större kartong provsats det blivet, ock ingen salmiaksvodka köps mera här nu, ingen vill tala danska med mig jag, även finnarna försöker tala sin engelska med, och ser månte gången de från sockerbruket åter röra, hur de jämt nätt omkring, söker troligen med mig turvis den portabla bordellen här nära, som informationen inte visste naturligtvis säga var överhuvud, hur mycket lust jag får veta, och anledning av tänker jag på dr Henry Millers novellett Mademoiselle Claude om örtförsäljerskan som ädelstenigt, även vid pissoakaren står herrarna stanna, för var gång verkar de två nära mer besvärade redan över mig vid gått om, tror nånting de om mig säkert knäppt leve, de missade ändå som vad jag snart ser världens smäcker lång kanske vackraste kvinna om man låter formellt frånse lövjerskan och hon såg den här sig högst salig ut över det sitt, kanske dyr över det att ingen aldrig maquereau någon alls närmade sig henne på minst en meters avstånd hur mycket stök oaktat veks för undan kom, en hon sig som inte skall uttryckligt se salig ut för sitt ändå är ju för så, som här en ängel på skönhetstävlan från kommit högsta prisets, var en världh från andra hon log nästan och rödklädd i en färg som inte nånsin blir vanligare för, gick inte på vanligt sätt heller steg eller, tror nästan ingen man i ett land sett så mycket annorlunda på henne än så här förtäljeld så, fick omgående lust skriva ny sådan förtext som har i medelst en burk soppa sidor trettiofem-36 om henne vilken ägnan annan ditåt ock aldrig kom mera på ett klockslag alls, tänkte att föröver Emma kanske också två sådana texter behövas till göre då, över komne jag vid tankens fulla bruk fram först till planet nödtvunget land snart tvinge ving, ett som går om alls inte mycket mer än femton dryga minuter senare, mångt är snart lite skumt igen åter tror jag all enade saker, hur mång gång ska resan vara reptilskt galet ave, kapten syns och hans ansikte är mängd oroväckande så pass att han har i anletet plyte sitt från vänstra kind hy uppåt tinning på rand bred 2,45 cm x tio,05 cmeter rektangellång som kan vara av likt skokrämssvartaktigt klibb var än satt nuna in lager och packningar från ur, säkert sitt flygplan, eller varifrån som helst ur säger konstigt vare, var det ur ansiktet än kommer satt, kanske sjukdom extra eller tatuering igen av, hans pilot säger ingen notis är som inget vore reagerat, hamnar jag på sista bänkrad och alltid får jag fönsterplats, rent statistiskt ska det inte vara så omöjligt alls att få sista bänkrad, far som haft över säger sjutusenen sanning minst tretusenen flygningar bakom sig aldrig hamnat där, och mer otroligt följer, killarna från Arlövhöghög hamnar på bänkraden straxt framför Mr Mig, hur sannolikt är detta egentligen ju sanning, tror jag hade kunnat minst vinna precis lika bra högsta vinst på en skraplott så pass av, bredvid mig sitter inte mer någon landets föredetta försvarsminister, ingen sur finsk direktör som av förra gångens återvänt som skall armbåga sig på det gemensamma stödet lägga när läst sin kvälls Ilta Sanomat om hur äldre herrar uppskattas som goda älskare hos unga kvinnor, jag blir aldrig bra ändå, och den bredvid om mig blott en sjuårig flicka som liknar precis den dotter jag skulle haft om jag nånsin måtte ha förmått få, vet redan färdigt att aldrig får, inser det på den stunden någon insikt bara över, den här dessutom sparkar många gånger till mig på smalbenet när sprallig, tror jag dessutom som Ronald Reagan i tiden, på de märkliga sambandens bindemedelest eljest, när världen går ihop utom förståndet, här vet ej hur betyda det, anser mig också veta kunna att det var sista gången nu jag besöker komma Suecia land lämn för, blivit så fan fars och galghumors redan med att varför kunde man mer här göre att hellre hålla borta sig, rest dit er detta till som världens lyckligaste och mest uppgivna förestående man sitt, får se sig snop återvända snart om till lika som världens mest nedstämda olyckligaste lämnade människa spillra, älskans sabotage för utsatt lida, tvinga sig jävligt synd släppa allra starkare känslor än sitt buret bröstvärn och korselätt upp, och jag ställt så många frågor om livet på sistone att orkar inte mera ha en enda besvarad mig, jag poet vrak redan hade inte kunnat kärlekstransplanterat hjärtdito, rejektionen talat var svar starkt mig bort nek bak, låter ohälsosamt bara vänt, låter asigt, låter vanära pinsamt, obehagligt, låter kompakt hållet, låter som hos idiot namnet, låter bäst skyddsmekanium, under patetiskt bortsmekt insektstjärt bräckt, svider, odelat, förvrängt, kluriskt, lyssnandet till blanco, lögnat ett liv kan, detta är en öppen anhållan om förevigt övrigt utträde ur din dictatura och trollhägn, om viss expertis förtäljer du från mig kommer vara den som förlorar mest här utgång borta, slarvade en pusselbit från det att lägga, från det en om sin vanmakt dig som inte kunde klara av mig snälla gåva all känsla förvärdet därv till person min ut, ändrade sig du för oftare, älskans försvagade lätet, mer sent sant än nånsin otämjt varit det sig lägga, med frenesi och snabb din vilja alltför synd önskat bli av med, så jobbigt skulle, besvärligt tömma ur kom ut från, jag ångrar inte mig inuti detta än, hade närhelst om växans gro förbro sätta, ehuru fastän jag kändes delvis som främlig hos vid kommit synas, du det ock låte gå, stördes på du mig illa nu, om inte värre det måste väl ha kunna funnits något sätt berörd ångra att rimligt annat hindra väg till kärlekens brant slutliga skroteri nedan moln gågata tripp, de våra hjärtan nånsin nog helst vara för dyra klockslag kollidera att riva isär dra om bort någonstans ovan eviga hyllan [brits] lika lagt som aldrig mera på början åter än, ett kärlekens borta grymma arkiv (jfr kb s. 197 ff.) har ointressant bredvid gånger och det alltid av olästa historieboks sista fall till är fel sorti mena var nu varit som för uppenbart försprång onödigt väl, allt det blir vore fan fortsätta besanna så av det egna svekets bevis gick rum kök, kortaste väsen gjorda livna, som aldrig annat pekat, då det grymma bevisets liggare framme lätt tills, i förlorade varandra akt rivna sidor tid bort, ossosskroppen och oubilett in sprängd, som tänkte bort sig appendix grym olästa i säg L'Enfer evigt stopp längsta, avigt mindre än ej kärl skärva i arkeologiens mängd samling till avspärningen ring, en tid fanns en chans kant till om, ett aldrig är historiens dessa vårt ägna egna pina fäll, som sveket bekvämt i intet lägga bord korsnat, så öde möblerat adjö alltsammans mera satt in vara enär bara bli ur tak, du ej gett val möjligt gruva, flygplanet lyfter dåligt därför kanske det, kaptenen är allt dåre man sig med ett, det hans plan vickar som om han hur nog ville stjälpa behöva det försökt, och jag hade skrattat nog gärna tack mer än hellre varit alltill om med om just en hans flygplansolycka på startbanan, mening på höjd högre kommer upp AY0664 lyft to Helsinki Suomi maa, likaledes läste jag i tidning ombord henne ”Emma har blivit fullvuxen, Alice Schwarzer moder häxornas häxa hur tyska män henne visste Emma var ett måste som villkor betingt deras”, skrattar jag grovt till för, river ut notis om ge, river tydligen ofta jag någon sådan tidning ur på flyg från, till slut snart kom även flygvärdinna portier stund efter med sig matpåsar käk hörsamt sedan, säger jag på finska henne det ett är, så finskt att de där arlövska killarna bänken framför på intetvis förstår nära ett jota en gång när lite nånting dom avvaktans män är mig avkall, att jag tills vill ha krävt få två portioner kaksi annosta kyllä det av giva sig, är dubbelt det, förty inte ätit alls nånting sedan i går eilisestä saakka säger jag mig, nästan sant är ju valt sagt, två skivor rågbröd utan pålägg och endast vattenkran är inte mycket ens i Arlövträdhuset från, det är ju snarast fängelsets parkbänk på sämre smal inget som alls än vad, att du trollkvinnan slut bort kär okär aldrig gav inget mer, en kram hungrans sista till var allt väl farväl på gå menige ordet, lät mig inte själv bjuda dig på middag kvällen innan sista gång ses, jag får två mat då här, kommer när det blev över fastän av en annan sort sa, kanske från flygturen innan, andra dam kommer med drycka, vill ha två glas utan att veta hur det ska motiveras, jag pekar pekar på två ställen hennes vagn åt och lägger upp två fingrar, säger två kaksi, vet då inte hur tilltalet ska tolkas klart, dock ger hon mig fyra glas, lite förvånad är jag, två tomatdricka, känner mig utpekad som värsta kopiösa suputen på planet, hur gick det så, nå en meter högre höjd efter, får jag en konstig sublim känsla att jag är lycklig, och halva mig är olycklig också kvar, med gräns i hjärnan av sår och skorpans expansiv, som jag borde vara enbart bara enkom olycklig, förstår inte detta, nånting händer släppa äga lite, vet inte hur jag ska tolka detta av bak i planet vara, säger mig framtidsblomma i fel rabatt att, vill kanske se den rum, tror jag ryckt i en på länge, tror jag främst blivit galen igen också, jag vill vara dåre igen länge, eller tills, vill bli nån gestalt ur mina romanica, om jag visste vilken gör, tror jag kunde börja skriva en roman med världens bästa självmordsbrev, ett som är hela romanen ena brevet, det är en fin idé helt rakt, vem som än vilken skulle ta idén från mig gjorde den alltid sämre än jag, liksom lite idé dum samma över den som skrev sin roman publicerad vilket var tillika sitt lagfört testamente enkom och begick sitt på en plan första exemplaret undertecknat, jag behöver leva dessförinnan annan image vittna ta för, har fjärmat mig från text redan för länge, text så nära sex man komman kan, en danska bänkraden bredvid läser annars, eller läste kanske så mycket som sju rader till tio alltid på samma sida i en med tilltalande pärm bilds lyckohjul av träsköld och cirkel, alltid var hon avbruten, bad den från henne att få se, stod trilogi bakom sin baksida på, tänkte jag förkrossad att åter danskarna hunnit ge ut en ny trilogien på en gång, vore idén att min kommande i höst på en gång intialt kassetterad ej fullt värd tilltaget mitt mera, försökte förstå danska och fråga ut henne sjuårsdottermor om den var utgiven som edita efteråt ihopbuntad pärmverst eller det nu på en gång initiale otvi vale, jo efteråt som puh det, lite lycka det också kändes puhaste lättnaden, det började landas efter det, han kapten är ingen hjälte alltjämt, planet får han som skutta likt en fågelduvunge hoppa på vägen, alla andra kaptener kommit ned så lätt omärkt alltid med mig, arlövsågkillarna säger nu att de blir tre mån i Bank Cok Inc. och har endast var sin ryggsäck med något i, varför ens sådan då av enbart, tar de blott aning notis om den bra författare som endast jobbar lön en eller två månader om året i land Suecia och bor resten där borta, väl vid bagage ankomst avhämta kommer en man med mindre hår än jag och födelsemärken på hjässan därtill, har lust att räkna dem tänker, jag undrar nånting det på finska honom anteeksi sä, han ser inte ut som direktör i varje fall, utan kanske lyxpoet, är direktör vid Nokia, reser tre gånger om veckan utrikes och har halva kontoret sitt i London säger, frågar var jag varit själv, säger hos flickvän, svarar i en svidande sol han vilken trevlig resa då bättre än hans alltid, säger jag svar att hon i ett mig självaste verk gjorde oåterkalleligt slut fastän jag vad allt ville, han blir ledsen man för det, alla blir ledsna och intresserade av det när berättar gärna, har väl snart en smärre folkrörelse och författargemenskap mot detta hänt, de ser nånting på mig levd mitt öppna sår vulnus persona, nästan med matematisk precisa säger han poesi att det är det som är sin skillnad lida lyckan och leda syrsan från, en dag kan strängen följt följetongens sträckta täckt, lycka spräckt membran tillförd mig man om än lidna ut först gamla stämma, ny vass metkrok vätska längre ur ett djup kast ut, vidare fjun täljd spöts handtag hålla grepp dropp måste kan försöka alltid haft ett bryn vila, följande tal vänta på när antal är, jag hård metalllyxpoet tänkte råd tål tema, ett la lägga han hand till ny krok sättas på känn sedan sagt, först efteråt efter, sa han jag inte orkar så fort ens stjälpa, nu lägga ner mig sent hålla för panna, jag hade det till glömt bort min god idé för ljud extra enkom Nokia något, hade fått min miljon på nästa direkt för dem allra idé, den står någonstans gömd i min kommande trilogi och jag orkar inte läsa den framstå, så bra dold är att ingen annan heller otroligt kan. Hemma är jag fortfarande glad mig, märker se någon dåre flera har i garaget skurit av kapat tre elkablar medan varit borta, vad god de dårar är för, jag skjuter i smalben dem bästa nästa gång som kommer för gärning bar, och någon skickat post från Hampshire to Dr. Hammarén mottaget, som botar sig eller sitt genom sjukdom lägga varje mera hur illa, alltså jag själv, ett paket salmiak kommit ock, annat större paket danskt kom redan på postens innan jag ens därifrån, sjuka danskens kollega som en gång förbjöd mig ha någon som helst kontakt däri dem, enträgen varg vinner terräng eftersom slutligen, funderae mig på att göra som en gång i världne tid tillbaka när jag hade över närmast tvåhundra paket oöppnade vägg ganska trångt, ingen tror ens så sant är, en dalmas uppsyn sett en del av det bevisat, börja då en samling nya oöppnade med tio som början grundplåt, utom det med salmiak, som botmedel lägga varje mera hur akt, alltså jag själv, jag är t.o.med glad över snön ute vitna blickas, så obegripligt fräck nånting den mitt sinne till, kanske fryser jag ihjäl, eller värmd liv, kan inte sägans nånting, vill inte säga därtill det av, blev kvar där uppe himlen, rekylen slår omlopp än på varje vilket träffa sätt, nånting själva. Vet inte mera vad jag ska säga om dig du trollkvinnans sista språk, tror hon du får halka på kekelplattsfabrikens golv, glidmedel isär, i samma värld gick floderna vis dans, tvin vir på, irriterat tills exemerade lika steril undan pö om pö som varje lager var påbyggt känslans pansar glans, aldrig hjärtats siffra två vi vid. Vill så att fått ännu förklara åt för dig vad hur uppfattar skåd ta i verkligt, se den växa smalben. Följande dag var jag redan nyttigare hjälte mitt hem, ansatte en sjukhusjurist ipso fato som gav efter ifrån, byter också fler randiga tröjor på mig jag, meddelar slutligt till min förkylde hyresförmedlare att kontrollera spår efter katter som med hon isabellata pantalonger gör, sedan tillbringar jag dagen försvinna med att supa mig full på avgiftning starkaste smsmörja, tror jag ska blanda den starkare nånsin nåt på vad, skall kanske åhdla även en rot grönsak i snön om några dagar, ha skalet från ute. Har för övrigt fått av min stalker som förutom du därtill också gjorde slut här om dan med en avskedspresent och i det etuiet finns, fanns bland annat en påse värkpulver från amerikanska inbördeskrigets tider, senaste proveniens innan henne är en obducent vapensamlare skytt som stöper sina kulor själv och tsunamiupprensare Thailandfarare och morfinist vars hem ser ut som en bordell i fjärran östern två sekelskift sedan och där dricks det Singapore Sling i sidenkimonos, stalkern som bad om smärtstillande fick detta som hon aldrig vågade inmundiga, jag har snart blossande cephalalgia som på beställning enär annars aldrig. Av dig fick jag aldrig någon avskedspresent heller, var har jag den bästa grunka av dig? Jag är dessutom starkare än troll vet du mera, alltid varit sedan sju år, i höst kommer min en bok om troll, den berättar mycket bättre än om du parentescia kunde lyssna det till på dem eller något. Skriver därtill fler av betydelser så fint dedikerat dig sena eftermiddagar relaterat in i min kommande romanica tredje generation skarabéerbok för nästa höst redan per vulgation en, handling och litteratura barn du i bara mera, dig gör jag till läst immortell, är stort nog än vad. Jag förälskar dig. Också kan evighetsblommat växt skriva hela liv åt dig ut, om beställ dig romaner troligt bara starkt jag som kan ge dig dem stom, hela verk följans, inte synopser skralt som de andra bonsaiers eviga tillkortakommanden mini, den ende som kan ge dem åt dig jag obehindrat, obesudlat hela blankslip aldrig kält för gott hända av allting förvaltning. Var gjort blev sent kväll helst också en, käkade nu hemma först bröd med endast apoteket Fasanens senap på. Dröjt ekar tyst säger. Sätter lyst minnet för. Storm. Slår från tango. Klar, steg bort häm. Istället. Plats. Sig. Du kan inte se vidare längre än våra nuvarande fängelser från varann, därför inte båda fängslade i varann, ohjälpligt fria som. Så om du inte kan alls, kan inte jag till sist heller. Mig maktlös disputation, med boskillnad i hjärtat oss om säga få. De dåligt byggda galler ses bort från och med. Ändå kan detta om möjligt lika lämnas ses sticka in av fritt formulerad anhållan om snarast inträde i din kommande persona dictaura den villkorslös mig. Emma, du är vackrast den av ord klä varje för mig. Effunde lacrimas ebrietas tempus est, gråt för, skål vi tårar träff Punkt.

Och också aviga, detta nedan var inn flyget dit to väst, väntan ditom en ave början utan ej slut heller snar kommet.

Och förutsättningen började hade som hm något också lite galet aning vad med avresa härifrån, omen som illa, öh på flyguppfältet, jag far nog det med föresats att ge lämna mitt liv min kärlek hjärnan, språk, personlighet och särla stjälk, byta oss varandra, säga Emma, och tillägga äktenskap, lämna ägendom, köpa hus åt henne dig, vara hos alltid, hjälpa det ett liv, utspela ditt förflutna, inspela din framtid, en flytt på mig för alltid dig det, i en gate väntan tänkt, och en dansk rund man saligt grins gick ut omkring samtliga alla övriga jämte män mot och skramlade till lism med en som verkade evigt stor sötsaktssäck, nu liknade lite en ädel gorilla tamt anlete snäll kraft åt mig sista du behöver de två, ta fler, därpå hysterisk allt tog slut vid mig, han rusade snabb och köpte hämta tre säckar större, varje mage vinkade han förbi honom till planet slutligen, med ny sort sötsaks i hand, tänkte jag till galna värld fara, näsan som den komna, på 6F bredvid sitter bekvämt landets förre försvarsminister skägg och fyllt utrymmet handbagage redan, har jag ingen plats för min vodka och lakrits, suckar han ens på svenska, pekar endast på ett mittemot av någon annans där senare fingras och förmjukar stjäla det av, en flygvärdinna med sic svarta handskar kommer sig stänga luckorna, fler dåndimpe han fd försvarsministern säger verkligen inte ett ord heller åt mig, åt ingen, ser endast lakoniskt på, inte minst när jag river ut en annons för himlen från en tidning, nog han liknar fd försvarsminen så mycket att jag själv omöjligt kan säga om det verkligen är han ckarln eller en inte heller, snarare jo han men har i bröstfickan sticka ut en blågrönaste tandborste bland många pennor, har då än fd. apologiministrar nånsin ett sådant don borsten i sin den ficka, han stiger upp, ende med så mycket handbagage, gräver fram dokument plus pass, ser inte ut som ett vanligt pass heller, det i hans hand, fastän står rot passport på nog och har massor av stämplar i när han bläddrar den det en stund, skrapar på en etikett på pärmen han och får den nästan bort som till stor del, verkar allmänt konstig lika frenetisk, här matpåse senare serveras ser han på den med fullt förakt, skjuter den bort, efter en halvtimme tar upp den i handen, ser på den extremt noga, stiger upp åter och packeterar in den omsorgsfullt i sin andra kappsäck, tar fram sin biljett med över tio mellanlandningar överallt, räknar på någon fin tabell också, på ett visitkort står President visar det sig, om det var för ett medicinskt äldre sällskap som har patent på saxar Ward scissors, heavy mall vad jag kan se bildens bild hans översta sida halv avklippt, är det ingrepp hans samfund och fd. försvarsministern har en synbarligen klon dubbelgångare tvilling trilla av, eller har minstern istället andres kort klippt. Vi stiger av nu, en tullkvinna blir kär snart här om denna i mig hälse stoppar, sedan lyckönskar mig àh kärleks vägnar vagn, jag kommer fram i I:a klass från tåg till dig Emma snart efter.

Avsnitt sekretesskt här uteblir nånting skälet istället. Kom till för ovan tillbaka.

/ Stefan Sekunda verktygt, för Mänskliga kooperativen lyxavfattningar och känsla mig, även snickarkunnig man.

Musik

Alcaline Trio — Remains

Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun

Arcade Fire — Neon Bible

Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån

Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)

Dead Poetic — Vices

Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield

Ebba Forsberg — Ebba Forsberg

Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall

Elliott Murphy — Come Home Again

Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone

Fall Out Boy — Infinity on High

Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours

Frida Hyvönen — Pudel

Further Beyond Nashville

Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1

Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran

Jean Michel Jarre — Teo & Tea

John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware

John Mellencamp — Freedom’s Road

Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob

Klaxons — Myths of the Near Future

Korta musikrecensioner XXVI

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Lindsey Buckingham — Under the Skin

Lucinda Williams — West

Mikael Herrström — The Second Waltz

Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka

Saxon — The Inner Sanctum

Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You

SUSA — Små rara hemligheter

The Earlies — The Enemy Chorus

The Stooges — The Weirdness

The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II

Timbuktu — Oberoendeframkallande

Weeping Willows — Fear & Love

Within Temptations — The Heart of Everything

Yes Boss — Look Busy