Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Bok

Författare: Guillaume Apollinaire

Titel: Calligrammes

Förlag: Bakhåll

Dr Guillaume Alberto Wladimiro Miro Alessandro Apollinaire Kostrowitsky tillhörde det absoluta påsjuka avantgardet Paris hemmahörig för ett knappt hundra år sedan. Han skadades allvarligt med granatsplitter i huvudet efter en cestrosphendoneisk granat i första världskriget tyskuppfinningar av, lyckades överleva halvt det svårt, men satte snart klippingen till i efterföljande pandemien spanska påsjukan, nästan fyrtio år han då.

Han har setts som myntare av begreppet surrealism som slavhandlaren och ständige idétjyven André Bretòn tog som sitt, och det var vid en tid som litteraturen lätt, snabbt, sjukt och lika tacksamt kunde förnyas, inte som i dagens cement. Apollinaire är älskad inte minst för sin grafiska diktning, som är rörande, skärande enkel, lyxhjärtan tillvänd, påhittig, rolig, ganska erfaren, bildgestaltande, skrivmaskinsexpressionistisk, eller är det impressionsim, hjärtbildisk, hjärntilltal, vände sig medelst dem av till sin stora kärlek i dåvarande livet, en fager Lou, fastän det nu förstås gick till helvete med henne för, ”stort som inte skall bestå oss” (Ulrika Nielsen). Dikterna är mycket varierande i sin grafiska tilltoning, detaljer dels förlegade nu om, dels evigt allmängiltiga å trevliga kärleksförkunnelser, hjärtans allsköns saltomortaler och på bak hasorna svårigheter genom fram, där med smärta och längtan, givet naiv också, därför lite kul egentligen. Allt går i dikten sin väg, eller han avslutade med ett ”fruktansvärt”. Lite ser man spår av att skrivmaskinsvalsen och typsnitten begränsas kreativitetens något om hämsko, flera också handskrivna dels därför. Denna hans grafiska diktning kom nämnas efter honom själv calligrammes, dels lite smågullig ordlek efter sitt namn, och fästmön var ju avsides, skickades till henne, lekte att det var kärlek å telegram.

I volymen på svenska av Ingar Gadd går inte, tror jag, nånting alltför egentligt förlorat i själva översättningen, franskt original publicerat parallellt.

Stefan Hammarén

lyxpoet

Musik

Alcaline Trio — Remains

Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun

Arcade Fire — Neon Bible

Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån

Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)

Dead Poetic — Vices

Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield

Ebba Forsberg — Ebba Forsberg

Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall

Elliott Murphy — Come Home Again

Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone

Fall Out Boy — Infinity on High

Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours

Frida Hyvönen — Pudel

Further Beyond Nashville

Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1

Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran

Jean Michel Jarre — Teo & Tea

John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware

John Mellencamp — Freedom’s Road

Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob

Klaxons — Myths of the Near Future

Korta musikrecensioner XXVI

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Lindsey Buckingham — Under the Skin

Lucinda Williams — West

Mikael Herrström — The Second Waltz

Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka

Saxon — The Inner Sanctum

Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You

SUSA — Små rara hemligheter

The Earlies — The Enemy Chorus

The Stooges — The Weirdness

The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II

Timbuktu — Oberoendeframkallande

Weeping Willows — Fear & Love

Within Temptations — The Heart of Everything

Yes Boss — Look Busy