Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Backspegeln

Vart tog dom vägen?

En gång för länge sedan var jag punkare, och punkare förblir jag i själ och hjärta. Många av banden från tiden är fortfarande favoritband, men allvarligt talat, vad hände med alla medlemmar när musiken tystnat? Vart tog alla gamla förebilder vägen? Denna artikel ska försöka belysa vad som hände efter punken och vad punken resulterade i. Alla band finns naturligtvis inte med, men vi har valt att plocka ut de band som av eftervärlden anses vara klassiska.

Buzzcocks

Magazine.Buzzcocks bildades faktiskt redan 1975 i Manchester av de två originalmedlemmarna Howard Devoto (egentligt namn: Howard Trafford) och Pete Shelley (egentligt namn: Pete McNeish) när dessa träffades som studenter vid Bolton Institute of Technology. Båda var intresserade av elektronisk musik och snart spelade de ihop. Trummis och bassist hittades snart och 1976 debuterade man ned den nu klassiska Ep:n Spiral Scratch, ett av punkens många mästerverk om ni frågar mig. Redan samma år hade Howard Devoto fått nog av punk, ”För begränsad musikstil, jag tror inte den har en framtid” var hans avskedsord. Istället gick han vidare och bildade gruppen Magazine som kom att bli en av de viktigaste engelska grupperna under sent 70-tal och tidigt 80-tal. Pete Shelley däremot bjöd istället in Steve Diggle som ersättare och gruppen fortsatte att leverera klassiker fram till 80-talets mitt. Både Pete Shelley och Steve Diggle hade soloprojekt vid sidan av Buzzcocks, bland annat gav Pete Shelley ut en syntexperimentskiva. Buzzcocks las så småningom ner, men härom året återförenades dom och gav ut den synnerligen mediokra plattan Flat Pack Philosophy. Howard Devoto lade ner Magazine 1981. Bitter på att gruppen omtalades som det bästa som hänt engelsk musik på årtionden men utebliven försäljning, fick honom att tröttna. Istället skapade han Luxuria som också snabbt lades ner. Ett antal soloplattor släpptes i eget namn men ingen sålde något vidare och till sist vände Howard Devoto musikbranschen ryggen. För några år sedan återförenades dock Howard Devoto och Pete Shelley för att under gruppnamnet ShelleyDevoto släppa albumet Buzzkunst som var kanonbra. Howard Devoto-förbannelsen slog dock till igen, och skivan sålde nada.

Buzzcocks — ett band i punkens gryning

The Damned

The Damned — Neat Neat Neat.Bandet som gav ut den första engelska punk-singeln — New Rose. En singel som än i denna dag är en odödlig klassiker då låten är en av den engelska punkens stora anthems och förjävla bäst. Än i denna dag existerar bandet men har genomgått betydande förändringar på medlemsfronten. Brian James som från början misshandlade gitarr med stor framgång, hoppade av redan 1978 och lämnade dom därmed utan låtskrivare. Senare bildade Brian James Lords of the New Church tillsammans med Stiv Bator från Dead Boys och Dave Tregunna från Sham 69. Också Captain Sensible som från början spelade bas, lämnade bandet för en solokarriär. Under 80-talet omvandlades bandet från att ha varit ett renodlat punkband, till att bli ett gothband under den nya låtskrivaren sångaren Dave Vanians ledning. De ständiga medlemsbytena har varit stundtals parodiska och idag är bandet långt ifrån fornstor klass. En av de medlemmar som inte var med från början men som ändå kan vara värd att nämna är Patricia Morrison från en av alla uppsättningar Sisters of Mercy, som spelade bas i båda banden. Patricia Morrison och Dave Vanian gifte sig och fick en dotter som förhoppningsvis kan producera något mer intressant än de albumen The Damned producerat under de senaste åren.

The Dead Boys

The Dead Boys.Dead Boys var bandet som gav svar på tal. När den engelska punken exploderade var det Dead Boys som hakade på den nya trenden, men som snattade tillbaka musiksilen till landet som en gång hade skapat den — USA. Debuten Young, Loud & Snotty är än i denna dag bland det bästa punk kan erbjuda. Karriären kantades av skandaler som innefattade allt från drogmissbruk till obscena scenframträdanden. Gruppen hann med att producera två album, förutom det redan nämnda släppte man dessutom We Have Come for Your Children. Stiv Bator gick efter kraschen och skapade supergruppen Lords of the New Church tillsammans med Dave Tregunna från Sham 69 och Brian James från Damned. Tyvärr fortsatte han att knarka så det knakade och strax efter det att Lords of the New Church splittrades, dog Stiv Bator 1990 efter att ha klivit rakt ut framför en bil i sin nya hemstad Paris. De inre blödningarna som följde ignorerades och efter några timmar var det försent. Naturligtvis var han högre än Empire State Building vilket naturligtvis bidrog. Dead Boys gitarrist och låtskrivare Cheetah Chrome, svävade också bort i ett drogrus från vilket han inte vaknade förrän ungefär tio år senare. Han har fortsatt att släppa soloplattor i eget namn, men ingen har nått sådana framgångar som Dead Boys en gång hade. Bandets andra gitarrist, Jimmy Zero har också släppt plattor i eget namn, inte heller han med större kommersiell framgång.

Dead Boys — Younger, Louder & Snottier (The Rough Mixes)

Generation X

Generation X.Billy Idol (född William Michael Albert Broad) var medlem i fanskaran The Bromley Contingent tillsammans med Siouxsie Sioux och Steven Severin som kom att bilda Siouxsie & The Banshees. Bromley Contingent var en devot fanskara av unga ligister från Londonförorten Bromley, som älskade Sex Pistols och modet som Malcolm McLaren och Vivianne Westwood skapade i sin affär Sex. 1976 Spelade Billy Idol i samma band som Siouxsie Sioux och Steve Severin som senare kom att bli Siouxsie & The Banshees. 1976 Hoppade Billy Idol av och tillsammans med bassisten Tony James bildade han gruppen Chelsea. Ganska snart sparkade man dock den tredje medlemmen Gene October, och passade samtidigt på att byta namn till Generation X. Generation X spelade in fyra skivor varav bara tre släpptes. Generation X (1978), Valley of the Dolls (1979) och Kiss Me Deadley släpptes under det nya namnet Gen X 1981. 1979 Spelade man in albumet Sweet Revenge som var tänkt att bli bandets tredje album. Istället kom det bli outgivet fram till 2003 på grund av att de två då avhoppade medlemmarna Bob Andrews (gitarr) och Mark Laff (trummor) hindrade utgivningen av rättighetsskäl. De två avhoppade medlemmarna hindrade också de kvarvarande medlemmarna från att fortsätta använda namnet Generation X, också detta av rättighetsskäl. Därför tvingades man till namnbytet 1981 och bandet kunde släppa det sista albumet under det nya namnet Gen X. När bandet äntligen gick i graven blev Billy Idol stor under eget namn och med egna plattor. Under framför allt 80-talet var han ett stort namn med hits som Dancing with Myself och White Wedding. Under 90-talet började dock karriären avstanna och idag är den bottenfrusen. Tony James gick också vidare. 1982 Hjälpte han till med debutalbumet för Lords of the New Church där han skrev en låt: Russian Roulette. Han producerade också en skiva åt gruppen Sex Gang Children. 1984 var han med och skapade cyberrockbandet Sigue Sigue Sputnik som fick en världshit i låten Love Missile F1 11. Gruppen hade ett mycket eget sound som blandade friskt mellan pop rock och elektronisk musik. På många sätt var Sigue Sigue Sputnik nyskapande och långt före sin tid. Efter detta projekt gick han vidare som medlem i den sista sättningen av Sisters of Mercy när han deltog på den sista skivan Vision Thing. Idag spelar Tony James gitarr i bandet Carbon/Silicon som han har tillsammans med Mick Jones från gamla punkrävsbandet Clash.

Sex Pistols

Sex Pistols.Sex Pistols karriär blev minst sagt kort. Bildade 1976, debuterade 1977 och upplöstes 1978 under USA-turnén när Johnny Rotten hoppade av inför en minst sagt förvånad publik i Winterland San Fransicco. Resten av bandet försökte få ihop en fortsättning under 1878 men 1979 sprack även resterna av bandet. Sid Vicious spelade in en skiva, Sid Sings, som kom 1979. I gruppen ingick även Arthur ”Killer” Kane och Jerry Nolan från gamla pre-punkarna New York Dolls. En liten bisarr reflektion om skivan med Sid Vicious är att aldrig någonsin i världshistorien av inspelningar, har någon så brutalt avslöjats av omslaget. Det är få som kan tro på tesen att Sid mådde så vidare bra då omslaget visar en Sid Vicious som är så borta på heroin att han inte längre vet vilken planet han är på. Samma år tog denna grupp definitivt slut när Sid Vicious först troligen tog livet av sin flickvän Nancy Spungen och senare även sitt eget liv. Steve Jones (gitarr) och Paul Cook (trummor) fortsatte tillsammans under namnet The Professionals. Bandet kontrakterade först Andy Allen och ersatte senare denna med Paul Mayers från Subway Sect på bas, och 1980 debuterade man med singeln Just Another Dream. 1981 Kom albumet Didn’t See It Coming som återutgivits på cd 1999. Bandet gav upp andan 1982 och Steve Jones gav ut en del plattor under eget namn medan han förde en privat kamp mot heroinmissbruk. Dessa skivor är dock inget vidare bra kan man kort och gott konstatera. Johnny Rotten däremot gick vidare med sitt privata projekt Public Image Inc, också känt som PIL. Bandet var ett experiment mellan rock och reggae och musiken man skapade var minst sagt nyskapande. Bassisten Jah Wobble blev Johnny Rottens, eller som han nu kallade sig John Lydon, vapendragare. Keith Levine blev bandets gitarrist, han och John Lydon hade spelat tillsammans redan 1976 medan Sex Pistols höll på att skapas och Keith Levine spelade med det som skulle bli The Clash. Jim Walker blev bandets trummis och snart hade man landet ett skivkontrakt. I december 1978 debuterade bandet med plattan First Album som experimenterade hej vilt med dub-reggae och rock. 1979 följde man upp med Metal Box, 1981 släppte man Flowers of Romance, 1984 kom This Is What You Want … This Is What You Get. Album producerades 1986, Happy? släpptes 1987, 9 kom 1989 och till sist That What Is Not 1992. Det finns också ett antal live-plattor och bootlegs med bandet. Bandets medlemmar kom och gick, men John Lydon var gruppens nav. En person som var medlem mellan 1986 och 1992 var John McGeoch. Han hade tidigare spelat med storheter som Magazine (se Buzzcocks i denna artikel), Visage (med Steve Strange), The Armoury Show (tillsammans med Richard Jobson ex-medlem i Skids), och Siouxsie & The Banshees. Han hade också hunnit med att agera turnégitarrist med Ultravox under en världsturne man gjorde strax efter det stora genombrottet. John Lydon har gjort en del saker efter PIL, som till exempel några återföreningsturnéer med Sex Pistols. 1997 Släppte han soloalbumet Psycho Path och 1994 släppte han den självbiografiska boken No Irish, No Blacks, No Dogs (mycket läsvärd) med hjälp av spökskrivare. 1999 deltog han som ofrivilligt intervjuobjekt då han utan han visste det, blev utfrågad om åren med Sex Pistols och sedan inklippt i filmen The Filth and the Fury (måste ses!) av gamle kompisen och filmaren Julian Temple som smygfilmade hela samtalet.

Siouxsie & The Banshees

Siouxsie & The Banshees.En av medlemmarna i Bromley Contingent, Siouxsie Sioux (född Susan Janet Ballion), debuterade 1976 med embryot till Siouxsie & The Banshees på den punkrockfestival Malcolm McLaren anordnade på 100 Club i London. I bandet ingick en temporär trummis, eftersom man inte hade hittat någon annan, med namnet Sid Vicious. Sids kunskaper om trummor lär ha varit så lågt att till och med punkare börjat bua. Det var alltså ingen förlust när han lämnade bandet för att ansluta sig till Sex Pistols. Kenny Morris ersatte honom på trummor, basen trakterades av en annan av Bromley Contingent medlemmarna Steve Severin och gitarrspelet fick Marco Peroni sköta. Samma Peroni lämnade dock snabbt bandet för att gå till Rema Rema och senare till Adam and The Ants. Peter Fenton ersatte honom men sparkades snart och in kom istället John McKay. Redan när debuten The Scream kom, var det uppenbart att Siouxsie & The Banshees var mer än ”bara” ett punkband. Man blev snabbt förebilden för den nya rörelse som var under utformning och som senare kom att benämnas goth och/eller depprock. Samma år turnerade man med gruppen The Cure, men mitt i turnén hoppade John McKay och Kenny Morris av bandet och för att turnén skulle kunna fullföljas ersatte The Cures Robert Smith John McKay på gitarr och trummorna övertogs av Budgie (Peter Clarke). Efter turnén övertogs gitarrspelandet av John McGeoch som senare kom att spela med Magazine, Visage, Ultravox och PIL. Vid sidan av Siouxsie & The Banshees spelade Siouxsie och Budgie, som privat är ett par, med bandet The Creatures som bestod av de två och som bara spelade som fritidsprojekt. 1996 Bröt Siouxsie & The Banshees upp efter en schism mellan Siouxsie Sioux och Steve Severin. 20 år efter faktumet gick alltså bandet i graven. I den sista sättningen hittade vi Martin McCarrick som då spelade olika stråkinstrument och dragspel. Samma McCarrick har gjort stråkarrangemangen till Kristin Hersh nya skiva som vi recenserade i mars månads nummer av blaskan. Budgie och Siouxsie Sioux bor numer i södra frankrike och har byggt till sitt hur så att man har en inspelningsstudio i huset från vilken det förhoppningsvis ska dyka upp framtida Creatures-plattor.

Siouxsie & The Banshees — gotisk punk från mörkret

Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star

Skids

Skids — Joy.Skids är av vår samtid tyvärr ett bortglömt band, tråkigt tycker jag personligen. Då det begavs sig var det dock ett viktigt band. Man började spela 1977, medlemmarna Stuart Adamson (gitarr) och Richard Jobson (sång) var de tongivande i låtskrivandet. Tom Kellichan (trummor) och Willie Simpson var de övriga medlemmarna. Stilen var redan från början egen, med punk som hade starka inslag av skotsk musik vilket inte var så konstigt då bandet kom från Dunfermline i skottland. Under perioden 1977–1979 spelade man en rak punk med en mycket egen och driven gitarrstil som gjorde dom omtalade och berömda. I och med andra albumet Days in Europa började bandet orientera sig bort från punken och mot en stil där rock mötte syntmusik (oumbärlig i skivhyllan). Den tredje plattan Circus Games, lika bra den, kom att bli en kvalitativ milstolpe i samma genre — rock möter syntmusik, och också den oumbärlig i skivhyllan. Skivan blev tyvärr också avskedsplattan för Stuart Adamson som gick vidare och bildade folkrockgruppen Big Country som blev en kommersiell kioskvältare under större delen av 80-talet. Bandet upplöstes officiellt 2000 och 2001 hittades Stuart Adamson död. Skids gick vidare och gav ut plattan Joy, som är något så ambitiöst som dikter till musik. Efter denna kongeniala platta splittrades bandet och Richard Jobson gick vidare och skapade Armoury Show med medskotten John McGeoch. Projektet blev dock kortlivat, man släppte bara ett album — After the Flood, och sedan gick bandet skilda vägar. Richard Jobson vände efter detta musikvärlden ryggen och gick istället till televisionens underbara värld.

Dr. Da Capo

Backspegeln.

Vart tog dom vägen?

Musik

Black Sabbath — The Dio Years

Blank & Jones — Relax Edtion Three, Ministry of Sound — Chillout Classics & Paul Wall — Get Money Stay Free

Bright Eyes — Cassadaga & Noise Floor Rarities 1998–2005

Bryan Ferry — Dylanesque

Dark Tranquillity — Fiction (Miss Vampyria)

Dolly Parton — The Very Best of Dolly Parton

François Couturier — Nostalghia: Song for Tarkovsky

Ghostface Killah — Hidden Darts & Big Mike — March Madness 2

Good Charlotte — Good Morning Revival, Baby Shamble — Blinding & HorrorPops — Hell Yeah!

James Brown — Number 1s

Katharina Nuttall — This Is How I Feel

Kings Of Leon — Because of Times

Koko Taylor — Old School

Korn — MTV Unpugged

Korta musikrecensioner XXVII

LCD Soundsystem — Sound of Silver

Little Man Tate — About What You Know, Hot Gossip — Angles & Goldrush — The Heart Is the Place

Lloyd — Street Love & Joss Stone — Introducing… Joss Stone

Macy Gray — Big

Måns Jälevik — For the Loveless & the Heartless

Masterplan — Mk V.2

Modest Mouse — We Were Dead Before the Ship Even Sank, Lodger-How — Vulgar & The Redwings — Love in the Ladies

Neil Young — Live at Massey Hall 1971

Redman — Red Gone Wild: Thee Album, Prodigy — Return of Mac & Timbaland — Timbaland Presents Shock Value

Rickie Lee Jones — The Sermon on Exposition Blvd.

Rob Zombie — Educated Horses (Miss Vampyria)

Rockin’ Hepcat Rockablly

Rotting Christ — Theogonia (Miss Vampyria)

Ry Cooder — My Name Is Buddy

Simply Red — Stay

Skinny Puppy — Mythmaker, Static X — Cannibal & Pro Pain — Age of Tyranny: The Tenth Crusade

The Alan Parsons Project — The Essential, Stevie Nicks — Crystal Visions: The Very Best of Stevie Nicks & Elton John — Rocket Man: The Definitive Hits

The Doors — The Best of The Doors: 40th Anniversary Mixes

The Hi-Winders — The Hi-Winders Story 1994–1996

The Horrors — Strange House

Therion — Gothic Kabbalah (Miss Vampyria)

Tiesto — Elements of Life

Tool — 10,000 Days (Miss Vampyria)

Trojan Lovers & The Kings of Reggae

Type O Negative — Dead Again