Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Biofilm

Marie Antoinette

Regi: Sofia Coppola

Marie Antoinette.Sofia Coppola är ingen politisk regissör utan en medveten stilist som är effektiv och gör filmer som kräver andra intellektuella förmedlingar än den rena underhållningen. Hennes filmer är oftast minimalistiska i replikerna och hon lägger in pauser av tystnader mellan scenbytena. Hennes mästerverk Lost in Translation är den mest briljanta film om amerikanare i Japan. Det finns ingen sexualisering mellan Bill Murray och Scarlett Johnsson i rollerna. Utan vänskap och en kvick skildring av japansk livsstil figurerade i filmen. Hennes senaste är en lättsam skildring av den unga kvinnan Marie Antoinettes liv som blivande drottning. Det är en ung flickas påtvingade roll som kronprinsessa som utgör rollen. Fester och äktenskap, viljan att få vara ung flicka med sina jämnåriga är det centrala i filmen. Det är därför blev det ganska så löjeväckande när man på Aftonbladets kultursida diskuterade att filmen saknade politisk klassanalys och att franska revolutionen inte berördes så mycket i filmens centrala kärna. Torbjörn Björkman i Proletären var lika tråkig förutsägbar i sin trötta kommunistiska slutsats om klasspolitik. För att den som inte förstår är filmen ingen politisk film eller ställningstagande för någon åsikt. Utan en bild av en ung flicka som blev drottning. Hon var fortfarande barnungen som snabbt fick bli kvinna. Det var Sofia Coppolas enda syfte enligt henne själv. Så lägg undan klassanalysen ett tag. Och se inte kapitalister i varje filmruta.

Men om vi talar om estetik så var den fullbelamrad av sköna intryck i kläder, bakverk och slottsscenografi. Men Kirsten Dunst är bra i rollen som Marie Antoinette. Men den saknade substans och fördjupning som kunde få filmen att bottna i någonting. Ytan var mest tilltalande i filmen och små psykologiska ansatser. Men i sin fulla prakt var den mest intressant men för ytlig som sagt var.

3 @@@

Musik

Black Sabbath — The Dio Years

Blank & Jones — Relax Edtion Three, Ministry of Sound — Chillout Classics & Paul Wall — Get Money Stay Free

Bright Eyes — Cassadaga & Noise Floor Rarities 1998–2005

Bryan Ferry — Dylanesque

Dark Tranquillity — Fiction (Miss Vampyria)

Dolly Parton — The Very Best of Dolly Parton

François Couturier — Nostalghia: Song for Tarkovsky

Ghostface Killah — Hidden Darts & Big Mike — March Madness 2

Good Charlotte — Good Morning Revival, Baby Shamble — Blinding & HorrorPops — Hell Yeah!

James Brown — Number 1s

Katharina Nuttall — This Is How I Feel

Kings Of Leon — Because of Times

Koko Taylor — Old School

Korn — MTV Unpugged

Korta musikrecensioner XXVII

LCD Soundsystem — Sound of Silver

Little Man Tate — About What You Know, Hot Gossip — Angles & Goldrush — The Heart Is the Place

Lloyd — Street Love & Joss Stone — Introducing… Joss Stone

Macy Gray — Big

Måns Jälevik — For the Loveless & the Heartless

Masterplan — Mk V.2

Modest Mouse — We Were Dead Before the Ship Even Sank, Lodger-How — Vulgar & The Redwings — Love in the Ladies

Neil Young — Live at Massey Hall 1971

Redman — Red Gone Wild: Thee Album, Prodigy — Return of Mac & Timbaland — Timbaland Presents Shock Value

Rickie Lee Jones — The Sermon on Exposition Blvd.

Rob Zombie — Educated Horses (Miss Vampyria)

Rockin’ Hepcat Rockablly

Rotting Christ — Theogonia (Miss Vampyria)

Ry Cooder — My Name Is Buddy

Simply Red — Stay

Skinny Puppy — Mythmaker, Static X — Cannibal & Pro Pain — Age of Tyranny: The Tenth Crusade

The Alan Parsons Project — The Essential, Stevie Nicks — Crystal Visions: The Very Best of Stevie Nicks & Elton John — Rocket Man: The Definitive Hits

The Doors — The Best of The Doors: 40th Anniversary Mixes

The Hi-Winders — The Hi-Winders Story 1994–1996

The Horrors — Strange House

Therion — Gothic Kabbalah (Miss Vampyria)

Tiesto — Elements of Life

Tool — 10,000 Days (Miss Vampyria)

Trojan Lovers & The Kings of Reggae

Type O Negative — Dead Again