Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Artikel

Nej, fan! Jag kan hantera spriten.

En av mina vänner inledde en karriär som obotlig alkoholist och gick med liv och lust in för att supa ihjäl sig på så kort tid som möjligt. ”Jag kan hantera det”, sa han jämt.

Det hela började, som för alla, med en enda sup. Sedan fortsatte det med festsupande någon gång i månaden. Det höll på så i ett par år. Därefter var det som om någon drog ur proppen. Han började att dricka varje helg och det blev snart både på fredagarna och lördagarna. Inom kort var konsumtionen tidsmässigt utspridd till fredag-lördag-söndag och snart började ”pig-lördags-supandet” att göra sig gällande på onsdagarna. Efter en kortare tid var ”mitt i veckan-supandet” etablerat och därefter luktade han ständigt gammal fylla och klarade inte av att stiga upp ur sängen på morgnarna utan att ta sig en återställare för att neutralisera kroppens motgifter. Deliriumkänningar hade han ofta vid det laget.

Åren gick och han förändrades i sin personlighet. Han svor över alkoholen och sa sig se djävulen i varje flaska som han skruvade korken av. Bortförklaringarna var lika många som flaskorna vars innehåll han tömde i sig. Han var 28 år men såg ut som 45. Hans ögon var tomma på känslomässiga uttryck. Hans hud var grå och uttorkad och håret var smutsigt, tovigt och livlöst. Hans händer var lortiga och hans konsumtion av snus och cigaretter hade färgat hans fingrar och läppar smutsgula.

Flera gånger i veckan åkte han med tåget till spritlangaren i Emmaboda för att fylla på sina kortsiktigt upplagda förråd av det hemlagade märket skogsstjärnan. Förråden minskade lika snabbt som de fylldes på. Planlöst irrade han omkring i tillvaron och kom till slut att hamna i olika av socialtjänsten hyrda, kala, sterila orenoverade enrumslägenheter med små fönster som det inte gick att se ut genom på grund av decenniers smuts som täckte dem på insidan, mellan glasrutorna. Hans liv blev med tiden mer och mer färglöst och händelsefattigt.

Så hände det plötsligt en dag. Han kollapsade och fördes till sjukhuset. Där upptäckte man att hans lever var slut. ”En sup till och du dör”, sa läkaren till honom. Han fick dropp och en intravenös äggvitelösning innehållande albumin som skulle dra ut vätskan som låg i vävnaden runt den cirkulationsstörda, blåröda magen. Hans gulaktiga, ikteriska hud och hans gula pupiller skvallrade om hans mycket dåliga hälsa.

Hans sköra tillstånd förbättrades långsamt. Han överlevde och skrevs ut från sjukhuset för att återvända till sin nakna bostad. Efter en kort tid kunde han inte motstå spritens frestelse. Han tog tåget till Emmaboda och knackade på hos hembrännaren som glatt sålde honom fyra stora flaskor hemkörd starksprit. Han öppnade direkt den första flaskan och tömde i sig en stor del av innehållet och tittade blekt på mannen som hade sålt honom återställaren. Sedan tackade för sig han och gick därifrån med de fyra literflaskorna som han bar i en orange plastkasse.

Han kom till tågstationen just som tåget kom in på perrongen. Han hann kliva ombord och tåget tog honom till bostaden. Väl där gick han skraltigt uppför trapporna, öppnade dörren och klev in i lägenheten. Ur flaskan tömde han darrande i sig resten av den klara vätskan. När den var slut öppnade han nästa flaska, drack lite till och gick och la sig på den bruna, solkiga soffan. Han sov en stund.

Han vaknade av att han hade kissat på sig och upptäckte då att han hade kräkts upp en gulaktigt vätska på sin beigea skjorta. Han tog ansträngt av sig de våta byxorna. Kalsongerna var gula av urin. Han spydde en gång till.

Senare på dagen kom ambulansen. Han vårdades på samma avdelning som förra gången. Läkaren skakade på huvudet och sa bekymrat: ”Jag vet inte om vi klarar det här den här gången”. Han fick inga besök.

Två veckor förflöt och min vän blev allt sämre för varje dag. Levern var slut. Det var för sent att göra något åt hans liv. Han tynade långsamt bort, förgiftades till döds och hade fruktansvärda smärtor den sista veckan av sitt liv. Ångesten grep om hans själ. I spegeln kände han inte igen sig. Han var gulaktig i hyn när han dog i sin säng på sjukhussalen. Han dog ensam och utfattig, mager och benig sånär som på den uppsvällda magen.

Först en lång tid efter hans död fick jag veta att han hade dött. Vid sin död hade han inga andra vänner kvar än spritlangaren i Emmaboda. Men inte heller han hade varit på begravningen. Han hade annat att göra, viktiga affärer att ta itu med.

Vid begravningen deltog bara prästen och kyrkvaktmästaren. Det var ödsligt tomt i kyrkan. Inte ens kantorn var där. Min vän, en gång i sin ungdom så full av livslust, var bortglömd och övergiven. Hans ensamhet inleddes då han tog sin första sup. Det är alltid så det börjar, med en enda sup. Men han kunde hantera det, sa han.

Mikael Bäckman

Hovmantorp

Musik

Black Sabbath — The Dio Years

Blank & Jones — Relax Edtion Three, Ministry of Sound — Chillout Classics & Paul Wall — Get Money Stay Free

Bright Eyes — Cassadaga & Noise Floor Rarities 1998–2005

Bryan Ferry — Dylanesque

Dark Tranquillity — Fiction (Miss Vampyria)

Dolly Parton — The Very Best of Dolly Parton

François Couturier — Nostalghia: Song for Tarkovsky

Ghostface Killah — Hidden Darts & Big Mike — March Madness 2

Good Charlotte — Good Morning Revival, Baby Shamble — Blinding & HorrorPops — Hell Yeah!

James Brown — Number 1s

Katharina Nuttall — This Is How I Feel

Kings Of Leon — Because of Times

Koko Taylor — Old School

Korn — MTV Unpugged

Korta musikrecensioner XXVII

LCD Soundsystem — Sound of Silver

Little Man Tate — About What You Know, Hot Gossip — Angles & Goldrush — The Heart Is the Place

Lloyd — Street Love & Joss Stone — Introducing… Joss Stone

Macy Gray — Big

Måns Jälevik — For the Loveless & the Heartless

Masterplan — Mk V.2

Modest Mouse — We Were Dead Before the Ship Even Sank, Lodger-How — Vulgar & The Redwings — Love in the Ladies

Neil Young — Live at Massey Hall 1971

Redman — Red Gone Wild: Thee Album, Prodigy — Return of Mac & Timbaland — Timbaland Presents Shock Value

Rickie Lee Jones — The Sermon on Exposition Blvd.

Rob Zombie — Educated Horses (Miss Vampyria)

Rockin’ Hepcat Rockablly

Rotting Christ — Theogonia (Miss Vampyria)

Ry Cooder — My Name Is Buddy

Simply Red — Stay

Skinny Puppy — Mythmaker, Static X — Cannibal & Pro Pain — Age of Tyranny: The Tenth Crusade

The Alan Parsons Project — The Essential, Stevie Nicks — Crystal Visions: The Very Best of Stevie Nicks & Elton John — Rocket Man: The Definitive Hits

The Doors — The Best of The Doors: 40th Anniversary Mixes

The Hi-Winders — The Hi-Winders Story 1994–1996

The Horrors — Strange House

Therion — Gothic Kabbalah (Miss Vampyria)

Tiesto — Elements of Life

Tool — 10,000 Days (Miss Vampyria)

Trojan Lovers & The Kings of Reggae

Type O Negative — Dead Again