Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Tolkningar

Bryan Ferry — Dylanesque

Bryan Ferry.Bryan Ferry konststudenten som blev 70-talets främsta stilikon vid sidan av David Bowie och den eviga dandyn som med kyla, distans men ändå cool smarthet via Roxy Music och egna skivor skapade mästerverk på mästerverk. Bland mina verkliga hjärtans band som jag verkligen älskar/avgudar så finns Talking Heads, The Clash, The Jam, Sham 69, Brucan, Neil Young, David Bowie, Ebba Grön/Thåström, Blondie osv fram till Roxy Music som gjorde allting rätt. Bryan Ferry var min stilikon liksom Johan Kinde i Lustans lakejer. Men de senaste åren har Bryan Ferry fördjupat sig i Bob Dylans musik ungefär såsom Totta Näslund och Mikael Wiehe gjorde i Sverige. Ända sedan Bob Dylan fick Polarpriset så sjöng Bryan Ferry en Dylanlåt med hänförelse och bravur. Jag talade med Dr. Rock som tyckte att det var en helt okej tolkningsplatta av Dylans låtar som nu kommit efter en del år av tankearbete. För det är ingen epigon som låter mera Dylan än Dylan själv. Utan det handlar om en bra rak tolkning på ett speciellt sätt som stavas kvalitet och styrka. Bryan Ferry låter mest som sig själv eller som Roxy Music. Det är deras eleganta kulörta styrka som finns bakom Ferrys tolkningar. Egna personliga starka låtar som vågar vara just egna. Så trots dålig kritik är det en av mina favoritskivor 2007 och den kommer räcka långt i min värld av Bryan Ferrydyrkan.

Bryan Ferry — Dylanesque.Är det bra tolkningar är kanske den mest relevanta frågan i sammanhanget? Javisst är det bra tolkningar om man ser det som en tidstypisk skiva från Ferrys klassiska sätt att sjunga och vara som artist. Men visst saknas det närvaro och rasande ilska som Bob Dylan laddar sina låtar med. men distansen är just typiskt för Bryan Ferrys musik. Utan visst skulle han kunna sjunga romantiska färgade sånger på skivan för det är så det låter. Men det spelar ingen roll anser jag för att Bryan Ferry gör sin bästa skiva på minst 15 år så det duger åt mig.

Musik

Black Sabbath — The Dio Years

Blank & Jones — Relax Edtion Three, Ministry of Sound — Chillout Classics & Paul Wall — Get Money Stay Free

Bright Eyes — Cassadaga & Noise Floor Rarities 1998–2005

Bryan Ferry — Dylanesque

Dark Tranquillity — Fiction (Miss Vampyria)

Dolly Parton — The Very Best of Dolly Parton

François Couturier — Nostalghia: Song for Tarkovsky

Ghostface Killah — Hidden Darts & Big Mike — March Madness 2

Good Charlotte — Good Morning Revival, Baby Shamble — Blinding & HorrorPops — Hell Yeah!

James Brown — Number 1s

Katharina Nuttall — This Is How I Feel

Kings Of Leon — Because of Times

Koko Taylor — Old School

Korn — MTV Unpugged

Korta musikrecensioner XXVII

LCD Soundsystem — Sound of Silver

Little Man Tate — About What You Know, Hot Gossip — Angles & Goldrush — The Heart Is the Place

Lloyd — Street Love & Joss Stone — Introducing… Joss Stone

Macy Gray — Big

Måns Jälevik — For the Loveless & the Heartless

Masterplan — Mk V.2

Modest Mouse — We Were Dead Before the Ship Even Sank, Lodger-How — Vulgar & The Redwings — Love in the Ladies

Neil Young — Live at Massey Hall 1971

Redman — Red Gone Wild: Thee Album, Prodigy — Return of Mac & Timbaland — Timbaland Presents Shock Value

Rickie Lee Jones — The Sermon on Exposition Blvd.

Rob Zombie — Educated Horses (Miss Vampyria)

Rockin’ Hepcat Rockablly

Rotting Christ — Theogonia (Miss Vampyria)

Ry Cooder — My Name Is Buddy

Simply Red — Stay

Skinny Puppy — Mythmaker, Static X — Cannibal & Pro Pain — Age of Tyranny: The Tenth Crusade

The Alan Parsons Project — The Essential, Stevie Nicks — Crystal Visions: The Very Best of Stevie Nicks & Elton John — Rocket Man: The Definitive Hits

The Doors — The Best of The Doors: 40th Anniversary Mixes

The Hi-Winders — The Hi-Winders Story 1994–1996

The Horrors — Strange House

Therion — Gothic Kabbalah (Miss Vampyria)

Tiesto — Elements of Life

Tool — 10,000 Days (Miss Vampyria)

Trojan Lovers & The Kings of Reggae

Type O Negative — Dead Again