Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Artikel

SUPERSTATENS UPPGÅNG OCH FALL

Till minne av vår vän vill jag publicera denna artikel


I

Alla som läst eller kanske bara hört talas om George Orwells framtidsroman "1984" (den utkom första gången 1949) vet vad som menas om man talar om en "orwellsk stat": En diffus, ja, nästan osynlig men ändå allsmäktig och allerstädes närvarande apparat ("storebror ser dig") som utövar en näst intill total kontroll och makt över sina undersåtar. State är helt självgående och styr undersåtarnas tänkande och varje deras handling i enlighet med de senaste propåerna från ett "sanningsministerium" som permanent är sysselsatt med att arbeta om historien så att den alltid passar statsnyttans just då aktuella intressen. Samtidigt som det införs ett "nyspråk" där orden ständigt ges en annan betydelse än den nyss vedertagna. Och allt sker i syfte att hjärntvätta den orwellska statens undersåtar till fogliga och plikttrogna slavar i "Storebrors" tjänst.

Det brukar sägas att Orwell främst hämtade stoff till denna märkliga roman i Adolf Hitlers "tusenårsrike" och Josef Stalins "arbetarparadis". Säkert var det också dessa perverterade stater han ville nagelfara och varna för. Men med tanke på senare decenniers teknologiska utveckling inom IT, satellitkommunikation, massmedierna teve-radio, hela den globala datoriseringen osv — som gett de härskande hart när obegränsade möjligheter att övervaka, styra och kontrollera sina undersåtar — får vi nog medge att Hitlers och andra groteska förtryckarstater till syvende og sidst var rena stenåldern och Orwells roman "1984" inte särskilt mycket häftigare än en saga av bröderna Grimm.

I dag — 22 år efter det ödesmättade årtalet 1984 — är varje undersåte i hela den "civiliserade" världen registrerad och kontrollerad på ett så raffinerat och till synes effektivt sätt som George Orwell knappast kunde föreställa sig ens i sina vildaste fantasier. Steg för steg, bit för bit har dagens styrande juntor (triumvirat bestående av politiker, byråkrater och kapitalister) såväl nationellt som globalt stiftat lagar och lagt beslag på alla nödvändiga instrument, maktmedel och positioner de tror sig behöva för att hålla sina undersåtar i herrans tukt och förmaning och i en permanent, ja, nästan slavliknande beroendeställning.

Men Orwells fiktiva stat liksom Hitlers reella skapelse och dagens moderna superstat (inklusive alla fundamentalistiska "gudsstater" typ Iran under ayatollorna och USA under Bush, eller den röda kapitaliststaten Kina) har alla en gemensam nämnare: Dessa stater var/är i själva verket makabra uttryck för ett rådande kaos (makttomrum) och regimernas fruktan för sina undersåtar — och därför också bara kolosser på lerfötter. De härskande juntorna kan tyckas sitta säkra i orubbat bo, men darrar egentligen av fruktan för de makt- och värdelösas revolt! Därför måste de med alla medel förskansa sig bakom sina höga skyddsvärn. Därför måste de stämpla varje oliktänkande som "politiskt inkorrekt" eller "terrorist".

II.

När de antika slavsamhällena kollapsade bredde den mörka medeltiden ut sig och varade i sju århundraden. Befolkningar från alla väderstreck stred på mörkerväldenas slagfält, samtidigt som gårdagens slavägare bytte om till godsägare bakom sina borggårdars murar och sedan ägnade all sin tid åt att hårdbevaka och plundra sina avgränsade revir. Det var en sju hundra år lång tid utan några mänskliga framsteg värda att minnas. Framme i vår "postmoderna" tid tätnar mörkret återigen, desto mer som de styrande makthavarna samlar sina styrkor bakom Pax Americanas mål och spelregler för världsordningen.

Överstatliga juntor och pyramidala bolagsledningar vet dock, att under den relativt lugna ytan pågår processer de för allt i världen inte kan kontrollera och som obönhörligen pekar åt "fel håll": På grund av sjunkande lönsamhet sker en avindustrialisering, sker en hänsynslös rovdrift på människor och natur, sker en uppblåsning av alla tänkbara tjänstenäringar; pågår en energikris som närmar sig stadiet för uttömning av jordens resurser (främst oljereserverna); sker en naturkrafternas revolt mot ökenutbredning, polarisarnas nedsmältning, havens förvandling till soptippar, skövling av regnskogarna, ozontäckets uttunning — där allt detta och mycket, mycket annat i människans negativa påverkan på naturen leder till en växthuseffekt som redan idag yttrar sig i enorma översvämningar, orkaner/tyfoner och extrem temperaturhöjning.

För att inte tala om kärnvapenhotet — och det kommer sannerligen inte i första hand från Iran, Nordkorea eller andra "skurkstater"! Men alla dessa negativa processer och dödliga hot leder mina tankar till en enda slutsats:

Antingen tar mänskligheten avstånd från de styrande juntornas skövling av jorden och börjar bygga ett solidariskt samhälle, eller så hamnar vi i ett socialt inbördeskrig vars konsekvenser ingen i dag kan överblicka. Fotfolket måste börja återsamlas i sina organisationer, arbetarrörelsen måste återuppbyggas så som det var tänkt att den skulle fungera, vi måste organisera nya arénor på arbetsplatser och i grannskapen med en riktig arbetsdemokrati, börja bygga medlemssamhällen som tar itu med förverkligandet av det solidariska samhället. Vill vi slå tillbaka hoten från superstaten och dess förtrycksapparat finns ingen annan utväg än att ta oförsonlig kamp mot den. Visst — denna superstat kan ju också förgöra sig själv genom att sprängas inifrån av eget inre tryck och försvinna genom mänsklighetens förintelse i ett kärnvapenkrig.

Visst — vår motståndsrörelse mot superstaten får det inte lätt! Fienden förfogar över massor av "stabsbetjänter" i form av olika slags reklamexperter, lobbyister, propagandamakare, pressekreterare, ständigt lojala journalister, statsvetare, nationalekonomer, liksom politikerbroilers, lismare, hycklare, karriärcoacher, optimistkonsulter, stjärntydare och alla möjliga slags andra hjärnskrynklare, som mot bra betalning gör sitt allra bästa för att lovsjunga allas vår "Storebrors" företräden i alla tonarter. Men inte alla i deras målgrupper låter sig hjärntvättas och övertygas av den förföriska falsksången och dagens "nyspråk".

T.o.m. ur den fiktiva orwellska staten bildade människor befriade zoner och skapades nya medlemssamhällen kallade att föra mänskligheten och historien vidare, skedde uppbrott som i sin förlängning antydde en slutlig befrielse ur "Storebrors" våld och förtryck. Det är vad vi måste lyckas med. Alldeles oavsett superstatens kapacitet att övervaka, straffa och försöka styra vårt tänkande.

Kjell Berglund

intersocialist, Gällivare


Musik

Anthony Hamilton — Southern Comfort

Arctic Monkeys — Favorite Worts Nightmare

B.B. King — Sings Spirituals & Eric Burdon — Soul of a Man

Black Sabbath — Best of Black Sabbath & Chris Caffery — Pins and Needles

David Bowie × 3

Dimmu Borgir — In Sorte Diaboli (Miss Vampyria)

Dinosaur Jr — Beyond

Dr. Hook — Hits and History

Elliott Smith — New Moon

Electric Light Orchestra × 5

Erasure — Light at the End of the World

Franky Lee — Cutting Edge

Gary Moore — Close as You Get, Fu Manchu — We Must Obey & Porpucine Tree — Fear of a Blank Planet

Genesis — 1976–1982 & Gongs 70-tal

Grinderman — Grinderman

Groove Armada — Soundboy Rock, Feist — The Reminder & Björk — Volta

Head Cat — Fool’s Paradise

Hallucinations: Psychedelic Pop Nuggets from the WEA Vaults & The Shadows — Greatest Hits Live

Isolation Years — Sign Sign & Pelle Carlberg — In a Nutshell

Joe — Ain’t Nothing Like Me, Bobby Valentino — Special Occasion & The Eclectic Collective — The Flux

Jorn — The Gathering & Unlocking the Past

Korta musikrecensioner XXVIII

Manowar — Gods of War

Maria McKee — Late December

Ne-Yo — Because of You & Robin Thicke — The Evolution of Robin Thicke

Nikki Sudden — The Truth Doesn’t Matter

Nine Inch Nailes — Year Zero

Norman Brown — Stay with Me & Holly Cole — Holly Cole

Punk Rawk & Only Crime — Virulence

Rockhistorik × 4

Rush — Snakes & Arrows

Sahara Hotnights — What if Leaving Is a Loving Thing

The Ark — Prayer for the Weekend

The Concretes — Hey Trouble

Tom McRae — King of Cards & Tori Amos — American Doll Posse