Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Backspegeln

Woody Guthrie — arbetarmusikern

Woody Guthrie.Har du lyssnat på Billy Bragg någon gång? Eller har du spelat The Seeger Sessions med Bruce Springsteen? Har du någon gång undrat vad ursprunget till all denna musik är? Det är direkt till den pudelns kärna vi ska gå idag, när vi presenterar det som är grunden till all denna musik nämligen Woody Guthrie.

Det finns tre saker som gör Woody Guthrie odödlig för sin eftervärld. Det första är att han är en av de viktigaste figurerna för amerikansk folkmusik. För det andra tillförde han texter om den arbetande människan med ett berättnade som få gjort innan honom. Det tredje är att Woody under sin storhetstid, 30- och 40-tal, spelade på en gitarr som hade texten This Machine Kills Facsists klottrat över resonanslådan.

Woody Guthrie föddes i Okemah, Oklahoma 1912. Namnet ”Woody” fick han efter Woodrow Wilson som valdes till president samma år som Woody föddes. Hans far var en lokal politiker, cowboy och mäklare av mark. Med andra ord fanns politiken alltid nära till hands i hemmet och detta formade Woodies värld redan från början. 1922 Hittade man olja i närheten av hemstaden och över en natt förvandlades staden från en stad levt ett slumrande lantliv, till en stad som sjöd av aktivitet. Dessvärre förde också boomen med sig människor med mindre ädla motiv. Oljeboomen blev kortvarig men konsekvenserna blev desto mer långvarig för innevånarna, i en del fall smärtsamt långvariga och också detta formade Woodie Guthries politiska ställningstaganden. Många var med all rätt indignerade och äcklade av det som hände med staden och dess innevånare under dessa år. Det fanns två tragiska händelser som också dom formade den unge Woody Guthrie. Den första var en äldre systers död i en tragisk brand vid hemmet. Den andra händelsen var moderns alltmer tilltagande mentala ohälsa, vilken tyvärr slutade med att hon låstes in på institution. Det visade sig att hon led av en sjukdom som heter Huntingtons, en genetisk sjukdom som till sist orsakade hennes död och som också Woody Guthrie led av under de sista åren av sitt liv.

1931 när de ”goda” åren tog slut för Okemah, passade Woody på att flytta till Pampa, Texas. Här slog han sig ihop med en lokal musiker, Matt Jennings, som fick honom att ta de första stapplande stegen i en musikerkarriär. Tillsammans med en tredje medlem, Cluster Baker, bildade han The Corn Cob Trio som senare bytte namn till The Pampa Junior Chamber Of Comerce Band. Att Matt hade en i Woodys ögon, vacker syster gjorde saken än mer delikat och två år efter flytten gifte sig Woody med Mary Jennings som han fick tre barn med — Gwen, Sue och Bill.

De tidigaste åren och resan till Kalifornien

Bandet hade ingen större framgång och Woody var barskrapad. Depressionen hade dessutom slagit till med full kraft och denna gjorde att en migrationsvåg satte igång. Fattigbönder och arbetare som hade förlorat allt, gårdar och boskap och arbetsplatser, satte kurs västerut mot Kalifornien för att hitta nya försörjningsmöjligheter. Horder av människor gav sig ut på vägarna i en desperat jakt på lyckan. Dessa landlösa och egendomslösa nyfattiga kallades ”Okies” och blev de som inspirerade Woody till nya sånger och politiska texter. Snart satt också Woody Guthrie av västerut driven av samma brist på pengar som alla de andra. Han gick, han liftade med godståg och lastbilar men till sist kom han fram. Erfarenheterna från resandet omsattes i sånger och blev dessutom en livsstil som han förde med sig långt fram i livet. Det tog honom två år, från 1935 till 1937, att komma fram och när han väl kom dit fann han inte paradiset. Istället fann han sig i en smältdegel av korrupta politiker, advokater som klådde folk på pengar, innevånare som ville köra ut ”packet” och humanistiska kapitalister som hyllade människan och betalade slavlöner till sina anställda. Situationen var som gjord för den politiskt sett nu radikale Woody, att hitta inspiration till nya sånger. Han ville få människor att må bra och han ville gjuta mod i de modlösa och han ville få dem att känna att någon tyckte de var värda någonting. Woody Guthrie identifierade sig med andra ord med en stor men marginaliserade grupp som helt saknade inflytande och makt vid tidpunkten. Nya låtar såg dagens ljus mest hela tiden. I Ain’t Got No Home, Goin’ Down The Road Feelin’ Bad, Talking Dust Bowl Blues, Tom Joad (som senare blev en parafras av Bruce Springsteen då han döpte en platta till The Ghost Of Tom Joad), Hard Travellin’ blev alla inpelade under den här tiden. Han började också spela in radioprogram tillsammans med nya vapendragaren Maxine Crissman också känd som Lefty Lou. Nu började Woody Guthrie bli en legend i sin egen tidsålder då han via radon nådde ut till många lyssnare, mediet gav honom möjligheten att kommentera och raljera över sin samtid i sina texter. Men han kunde också använda radiomediet för att upplysa folk om deras rättigheter. På den här tiden var det extremt känsligt att tala om fackföreningar, men Woody Guthrie spred kunskapen via sina radioshower. Han skrev också kåserier i tidningen Daily Worker för att ytterligare sprida ordet. Under rubriken Woody Sez skrev han om allt som berörde amerikanska arbetare.

Till New York

Redan 1939 var det dock dags att dra vidare då Woody Guthrie tyckte han fullgjort sin uppgift i Kalifornien. Han drog till den rakt motsatta kusten, nämligen New York på östkusten. Här kunde Woody inleda samarbetet med några av dåtidens stora celebriteter inom folkmusik Lead Belly, Cisco Houston, Burl Ives, Pete Seeger, Will Geer, Sonny Terry, Brownie McGhee, Josh White, Josh Lampell, Bess Hawes, Sis Cunningham, Han kunde också inleda en dialog om hur man bäst skulle arbeta för kommunistpartiet och vilka frågor som var mest brännande på dagordningen. Kampen fördes via gitarren där texterna var vapnet. Genom Lead Belly kom Woody Guthrie i kontakt med folkloristen Alan Lomax vars stora livsverk var att spela in alla dessa sånger som skapades. Också Woody Guthries musik spelades in och kom på detta sätt att spridas ytterligare. Moses Asch var ytterligare en skivbolagsherre som visade stort intresse, hans Folkway Records blev ytterligare en hemvist för sånger som hittade sin kanal ut till en allt större lyssnarskara. På många av dessa inspelningar backas Woody Guthrie upp av The Almanac Singers — En samling av några av de radikala vänner han umgicks med i New York.Woody Guthrie. Denna grupp kom att ombildas under slutet av 40-talet och bli en av sin samtids stora inom folkmusiken — The Weavers. The Weavers kom att bli det sena 40-talets och det tidiga 50-talets supergrupp inom folkmusiken och med de legendariska Harold Leventhal och Howard Richmond i kulisserna som manager respektive musikalisk utgivare, etablerade man folkmusiken som en stor kraft i amerikanskt musikliv.

Resan till Oregon och ut till kriget

Woody Guthrie var som de flesta skapande personer av en rastlös natur. Redan 1941 var det dags att bryta upp från New York och den främsta orsaken till detta var en gryende känsla av misstro mot medmusikerna i New York som frivilligt lät sig censureras och till och med själva tog initiativ till censur. Woody Guthrie hade också fått en inbjudan av den amerikanska staten att resa till Oregon där man var i färd med att öppna The Grand Coulee Dam, för att skriva sånger om händelsen. Han skulle få en månads lön för besväret, så Woody packade allt i sin nya Plymouth och styrde kosan mot Oregon. Låtar som Roll On Columbia och Grand Coulee Dam såg dagens ljus under denna resa. Efter att ha fått sitt första äktenskap upplöst efter många års frånvaro från första frun, fortsatte Woody Guthrie att konstant resa och uppträda under den första halvan av 40-talet. Trots ett digert spelschema hann han med att uppvakta danserskan och den redan gifta Majorie Mazia. 1945 Gjorde han henne till en ärbar kvinna och Woodys andra äktenskap var ett faktum. Giftermålet resulterade i fyra barn — Cathy (som dog endast 4 år gammal i en olycka), Arlo, Joady och Nora Lee. 1943 Gav han ut en novell, Bound For Glory, som var självbiografisk och handlade om åren som okie på väg mot Kalifornien. Som ett led i sitt passionerade hat mot fascismen, tog han också värvningen och han hamnade först i handelsflottan och senare i armén. Tillsammans med Cisco Houston och Jimmy Longhi som båda var musikerkollegor, spelade han in flera anti-fascistiska låtar under kriget.

1946 årervände Woodie Guthrie till sitt nya hem i Coney Island New York där han kunde njuta segern över fascismen och familjelivet. Under denna period spelade han in Songs To Grow On, A Collection Of Children’s Songs som tog honom till nya höjder på karriärsstegen.

Men ungefär samtidigt började tecken dyka upp på en sviktande hälsa. Han började uppvisa ett oberäkneligt beteende som drabbade hela hans omgivning inklusive familjen. Snart var andra skillsmässan ett faktum och Woody Guthrie gav sig ut på sin andra Kalifornien-resa.

Kalifornien tur och retur

Ramblin’ Jack Elliott var en av Woody’s förtrogna och med honom startade så den andra resan till Kalifornien. Väl där träffade Woody Guthrie så småningom fru nummer tre Anneke van Kirk. Äktenskapet resulterade i dottern Lorina Lynn. Resan resulterade dock inte mycket mer än en tilltagande sjukdom som alltmer tog över hans liv och hans nu alltmer begränsade skapande. Till slut gav han upp och återvände till New York där han fick diagnosen schizofreni och alkoholism. En helt felaktig diagnos som inte hjälpte den alltmer hjälplöse Woody, men inte heller rosade den medicinska vetenskapen som någon exakt vetenskap. Till sist fick han det slutliga beskedet, Huntingtons — samma sjukdom som kostat modern livet under så tragiska omsändigheter tidigare. Det tragiska i sammanhanget var att sjukdomen långsamt berövade honom möjligheten att skapa. Under 25 års tid hade han inte gjort annat än att skapa, nu tynade denna förmåga långsamt bort. Samtidigt tynade han bort som person och till hälsa. 1954 Gick han in i en självvald isolering från världen som kom att vara till dess att han dog 13 år senare. 1967 Kom döden som en befriare i makaber dödsdans som innefattade förlorad verklighetskontakt och kroppsskakningar. Den 3: e oktober 1967 dog Woody Guthrie, hans aska spreds utanför Coney Island i närvaro av familj och vänner.

Arvet

Woody Guthrie fick uppleva en omskakande och ombildande tid, 20-taltets gryende optimism och framtidstro efter det förödande första världskriget. 30-talets stora bakslag med den stora depressionen och de horder av människor som drog fram längs USA: s inre farleder för att i desperation hitta utkomster. Han fick se despoter komma och falla, och han kunde stoltsera med att han själv dragit sitt strå till stacken för att detta skulle ske. Men han fick också se hur det kalla kriget grep omkring sig med en ökande misstro mot allt vad kommunism hette. Han hade själv försökt bidra till uppbyggnaden av denna rörelse, men nu raserades det. Rättegången mot makarna Rosenberg visade detta tydligt. Men tyngst av alla arv var naturligtvis det musikaliska. En låt som This Land Is Your Land har spelats av så många att ingen längre håller reda på av vilka men bland annat Michael Wiehe har gjort en översatt version. Arvet efter Woody Guthrie löper vidare via Pete Seeger som ju var en av vapendragarna. Också han har betytt allt för den moderna amerikanska folkmusikrörelsen. Sonen Arlo har också han framträtt och gjort musik så arvet går vidare. Jag vill avsluta med att rekommendera en lyssning på denna superba artist, men också på Steve Earle’s Christmas in Washington där Woody Guthrie hyllas. Låten återfinns på det superba albumet El Corazon.

Dr. Da Capo

Musik

Anthony Hamilton — Southern Comfort

Arctic Monkeys — Favorite Worts Nightmare

B.B. King — Sings Spirituals & Eric Burdon — Soul of a Man

Black Sabbath — Best of Black Sabbath & Chris Caffery — Pins and Needles

David Bowie × 3

Dimmu Borgir — In Sorte Diaboli (Miss Vampyria)

Dinosaur Jr — Beyond

Dr. Hook — Hits and History

Elliott Smith — New Moon

Electric Light Orchestra × 5

Erasure — Light at the End of the World

Franky Lee — Cutting Edge

Gary Moore — Close as You Get, Fu Manchu — We Must Obey & Porpucine Tree — Fear of a Blank Planet

Genesis — 1976–1982 & Gongs 70-tal

Grinderman — Grinderman

Groove Armada — Soundboy Rock, Feist — The Reminder & Björk — Volta

Head Cat — Fool’s Paradise

Hallucinations: Psychedelic Pop Nuggets from the WEA Vaults & The Shadows — Greatest Hits Live

Isolation Years — Sign Sign & Pelle Carlberg — In a Nutshell

Joe — Ain’t Nothing Like Me, Bobby Valentino — Special Occasion & The Eclectic Collective — The Flux

Jorn — The Gathering & Unlocking the Past

Korta musikrecensioner XXVIII

Manowar — Gods of War

Maria McKee — Late December

Ne-Yo — Because of You & Robin Thicke — The Evolution of Robin Thicke

Nikki Sudden — The Truth Doesn’t Matter

Nine Inch Nailes — Year Zero

Norman Brown — Stay with Me & Holly Cole — Holly Cole

Punk Rawk & Only Crime — Virulence

Rockhistorik × 4

Rush — Snakes & Arrows

Sahara Hotnights — What if Leaving Is a Loving Thing

The Ark — Prayer for the Weekend

The Concretes — Hey Trouble

Tom McRae — King of Cards & Tori Amos — American Doll Posse