Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Rock/bluesrock

Gary Moore — Close as You Get

Fu Manchu — We Must Obey

Porpucine Tree — Fear of a Blank Planet

Rockmusiken dunkar och larmar överallt i mitt hem för tillfället men det snurrar hejdlöst omkring i världens dånande solskensdagar. Men så är det. Tre artister som både vågar ta fram sig själva och larma. Gary Moore har alltid varit en hejdlös tråkig musiker med torra låtar som nästan faller samman så fort man lyfter fram dom. Men hans samlingsskiva med sina blueskompositioner däremot slår an strängar hos mig och då låter det bara fruktansvärt bra på alla det sätt och viss man kan skriva ned. Det är så här Gary Moore borde göra på sina alla skivor hans släppt under årens lopp som gåt oss förbi. Då är jag med i spelet igen.

Fu Manchu vägrar i sina intervjuer förknippas med den stoonerrockscen dom tillsammans med en rad band förknippas med. Stooner är ett begrepp inom hårdrocken. Episka hårda låtar som avgränsar sig från många genrer inom metallen. En psykedelisk rock där Black Sabbath och Blue Cheer bildar fonden. Men visst vill Fu Manchu hellre tillhöra undergroundrockens värld en harva med inom metallens värld. Deras musik är alternativ hårdrock som berör och fördjupar musiken. Fu Manchus nya skiva är bra som tusan. Den är en härlig dimmig psykedelisk knock. Det blir lite som monster Magnet och Hawkwind tillsammans i en glad mix. Porcupine Tree.Men det är alltid hårt och svängig metall som gör livet trevligare för en rockälskande värld. Jag fick nyligen Mr Snaggus att hänga på med lite Fu Manchu vid en sittning för ett tag sedan. Det gladde mig. För dom är bäst helt enkelt på psykedelisk proggrock från USA.

Porcupine Tree — Fear of a Blank Planet.Till sist obskyra Porpucine Tree gör en behaglig skiva som ger sig in i diskussioner han kan ständigt förlora sig i. Deras nya skiva är detsamma som deras andra skivor. Jag upptäckte det bandet för några år sedan. Propucine Tree gör den harmoniska plattan dom någonsin gjort och det fungerar så fint. Med andra ord lyckas deras progressiva rock förmedla den känsla som bra rock måste få utrymme att göra. Det är bra musik som lever sitt liv och lever upp mitt liv i väntan på sommaren.

Musik

Anthony Hamilton — Southern Comfort

Arctic Monkeys — Favorite Worts Nightmare

B.B. King — Sings Spirituals & Eric Burdon — Soul of a Man

Black Sabbath — Best of Black Sabbath & Chris Caffery — Pins and Needles

David Bowie × 3

Dimmu Borgir — In Sorte Diaboli (Miss Vampyria)

Dinosaur Jr — Beyond

Dr. Hook — Hits and History

Elliott Smith — New Moon

Electric Light Orchestra × 5

Erasure — Light at the End of the World

Franky Lee — Cutting Edge

Gary Moore — Close as You Get, Fu Manchu — We Must Obey & Porpucine Tree — Fear of a Blank Planet

Genesis — 1976–1982 & Gongs 70-tal

Grinderman — Grinderman

Groove Armada — Soundboy Rock, Feist — The Reminder & Björk — Volta

Head Cat — Fool’s Paradise

Hallucinations: Psychedelic Pop Nuggets from the WEA Vaults & The Shadows — Greatest Hits Live

Isolation Years — Sign Sign & Pelle Carlberg — In a Nutshell

Joe — Ain’t Nothing Like Me, Bobby Valentino — Special Occasion & The Eclectic Collective — The Flux

Jorn — The Gathering & Unlocking the Past

Korta musikrecensioner XXVIII

Manowar — Gods of War

Maria McKee — Late December

Ne-Yo — Because of You & Robin Thicke — The Evolution of Robin Thicke

Nikki Sudden — The Truth Doesn’t Matter

Nine Inch Nailes — Year Zero

Norman Brown — Stay with Me & Holly Cole — Holly Cole

Punk Rawk & Only Crime — Virulence

Rockhistorik × 4

Rush — Snakes & Arrows

Sahara Hotnights — What if Leaving Is a Loving Thing

The Ark — Prayer for the Weekend

The Concretes — Hey Trouble

Tom McRae — King of Cards & Tori Amos — American Doll Posse