Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Korta musikrecensioner XXVIII

Asian Dub Foundation — Time Freeze 1995/2007 The Best of

Asian Dub Foundation — Time Freeze 1995/2007 The Best of.Gruppen var bland det häftigaste jag sett under 90-talets musikscen vid sidan av Prodigy. Deras politiska insats var en antirasistisk akt där man utmanade högernationalismen med sina texter och koncept. Dom var en mix av indiska andra generationens invandrare som mixade dans, rap, dubreggae och techno till en häxbrygd av intryck som var mäktiga att följa och lyssna på. Den här samlingen går från deras kärna 1995 till dagens årtal. Jag kan nu äntligen få en underbar helblick på en av Englands bästa grupper inom politiska vänsterfältet där mest Primal Scream befunnit sig. Årets samling tro?

Enigma — Mystic Mixes II

Enigma — Mystic Mixes II.Tysklands främsta producent var ett tag Michael Cretu som lanserade sin hustru Sandra som egen artist under 80-talet med soloskivor. Men hon var också den vackra väna feminina rösten till sin mans miljonsäljande band Enigma. Enigma.Den gruppen eller enmansbandet om man så vill blev lite av ytans new agefavoriter bland människor. Själv älskade jag deras plattor därför dom var dansvänliga och lättlyssnade. Men framförallt var dom låtarna Michael Cretu skapade faktiskt bra musik. Det trots att många avskydde deras musik. Så denna remixsamling gillar jag verkligen. Den slår det mesta inom ny dansmusik på den kommersiella listan.

Linkin Park — Minutes to Midnight

Linkin Park — Minutes to Midnight.Sådär ja så finns nu denna sörja av numetalblippar från Linkin Park här igen. För återigen gör dom vulgär rockrap och technoflirtar som trasar sönder all god smak och stil. En könslös mix av allt och inget som gör musiken ointressant, oinspirerad och tröstlös. Jag finner knappt något existensberättigande i Linkin Parks musik eller i numetalen överhuvudtaget. Tro mig jag försöker verkligen förstå deras hårdrock — men den har så många brister att det enda som återstår är MTV, tonåringar eller folk med dålig smak kan få bandet att leva vidare. Vulgär smörja om ni frågar mig.

Queens of the Stone Age — Era Vulgaris

Queens of the Stone Age.Jag vill verkligen älska den här skivan som gruppen som reste sig från stonerrockens flaggskepp Kyuss, Queens Of The Stone Age gör. Josh Homme är en älskvärd sångare. Vi på redaktionen brukar verkligen gilla bandet. Se tidigare recension från Dr. Da Capo — Queens of the Stone Age — Lullabies to Paralyze

Men jag kan inte gilla nya skivan ett smack därför den saknar bandets estetik och vackra hårdrock som alltid varit bandets styrka och kärlek. Det finns inga självklara sånger att ty sig till. Utan ofokuserad och platt rock blev det denna gång för gruppen.

Bone Thugs-N-Hamorny — Strength & Loyalty

Bone Thugs-N-Harmony — Strength & Loyalty.Eazy E som signade gruppen till sitt skivbolag under 90-talet har sedan dess med Bone Thugs-N-Harmony fått flera bra skivor från gruppen som levererar sina egna sköna stunder till kvinnorna och oss övriga inom mansvärlden. Deras nya skiva är bland de främsta som dom givit ut. Jag gillar rappen och deras sätt att fånga in musiken och breda ut den i stora doser. Graffiti för själen men med små litterära berättelser om livet. Men det är även suggestiva bakgrunder till deras världsbilder. Jag har äntligen hört en av vårens bästa hip hop akter. Det är bara Timbaland som har gjort en bättre skiva.

The Beach Boys — The Warmth of the Sun

The Beach Boys.Vi på Blaskan älskar verkligen The Beach Boysharmonier så den här skivan förstärker bara min kärlek till bröderna Wilson med Brian i spetsen. Man släpper ut lite av deras sanslösa sommarlåtar så att mitt hjärta smälter snabbare än någonsin. Den här skivan är bara en i mängden av utsläpp, men herregud vilket utsläpp. Stämsånger, vackra popsånger och ständiga sommarstränder med svallvågor. Bättre än så här kan det inte bli i min värld helt enkelt. Det är det bästa med samlingar är att man kan få godis för hela året. Detta är godis för hela året.

Cascada — Everytime We Touch

Cascada — Everytime We Touch.Europopen lever sitt eget liv men den här skivan med trion Cascada är inte så rolig som man skulle kunna tro. Eurodisco som mest låter som det alltid har låtit utan kreativ motor i sången eller låtarna gör att musiken låter för mycket retro från 90-talets trötta numera även museala musik. Cascada består av den sexiga snygga Natalie Horler, DJ Manian och Yanou, tillsammans bildar denna tråkiga grupp med smärre hitar i Europa. Men själv tycker jag att det är sunkig musik.

Rammstein — Kein Angel

Rammstein.Ibland finns det bra grupper men som ger ut onödiga skivor som till exempel Rammstenplattan Kein Angel som är en samlingsskiva som jag tycker känns sådär roligt att lyssna på trots att skivan verkligen innehåller kraftfulla låtar. För Rammstein tillhör den yppersta eliten inom industrimetallens bästa grupper. Men här på redaktionen så är både Dr. Da Capo och Dr. Rock dom som brukar recensera Rammstein. Själv lyssnar jag mest på Rammstein vid sidan om. Men den här samlingen är mest för dom som nyligen upptäckt gruppen i fråga. Hardcorefansen har redan allting hemma med denna supergrupp med sina pyrodåd och fyrverkeriattacker. Det är en skiva som mest är en utfyllnad i deras redan överdådiga diskografi.

Death Breath — Stinking Up the Night

Death Breath — Stinking Up the Night.Nicke Andersson gör sin nya grej vid sidan om Hellacopters garagerock så att han återvänder till den deathmetal som han gjorde i Entombed under 90-talet. Med nya hobbybandet så återfinns även Jörgen Landström från hårda Grave och det blir growlande ljudstyrka men ändå melodisk deathmetal. Jag vill till och med säga att det är det bästa deathmetal jag har hört på många år i Sverige. Om ni frågar mig så blir allting guld som min hjälte tar i. Länge leve Nicke Anderssons nya projekt Death Breath.

Peter, Björn and John — Falling Out

Dessa tre svenska herrar har blivit internationella små indieikoner vid sidan om The Concretes alster. Deras senaste platta som kom ut tidigare i år är en ren rak gyllene snygg platta med pop, rock och indierökare som växlar in i varandra. Dom transformerar musiken till guld och diamanter för mina öron. Jag gillade deras förra skivor. Så den här erbjuder himmelriket för oss indiepopälskare.

Mark Ronson — Version

Mark Ronson — Version.Denna kille är styvson till Mick Jones i Foreigner och har som ung hip hopfantast arbetat ihop med Jay Z, Macy Gray, The White Stripes eller med medlemmar i Weezer. Hans dansanta mixtapes och få skivor är fantasifulla remixer och glädjefulla låtar som tar mig med dit jag vill vara. En vacker paradisö med överflöd av sexiga vackra kvinnor. Nya skivan som är mixar och sammarbeten med andra artister studsar omkring i mitt universum som om inget hade hänt. Det är bara cool musik som kan binda ihop människor och förena våra själar i gemenskap. Mark Ronson är det roligaste som finns för tillfället.

Sage Francis — Human the Death Dance

Sage Francis — Human the Death Dance.En ny artist som lägger ut sina låtar My Space och finns i en bra intervju i ett nummer av Sonic 2007. han gör hip hopmusik som är riktigt bra och fantatisfull kreativ verklighetsbaserad musik. Men det är även så att han är vit och gör hip hop vilket gör honom lite mera udda. För det finns verkligen få hip hopartister som är vita. Eminem, Atmosphere plus några till som finns inom musikindustrin. Men Sage Francis är den som jag för tillfället älskar mest att lyssna på därför att han träffar rätt på sin nya skiva.

The Bronx — The Bronx II

The Bronx — The Bronx II.Bland alla nya usla MTV/pojband inom punkgenren så är det härligt med att The Bronx visar vad hardcore/punken verkligen kan vara när nya band tar hand om den musik jag skoningslöst verkligen älskar. The Bronx som har hittills släppt två blytunga album med musik som knäcker varenda jäkla Good Charlotte eller Sum 41. För musiken här nästan tävlar om att slå hårt med skrikig tuff sång och hårda gitarrer som anslår hur kort eller långt låten skall serveras i klassisk hardcore. Begreppet hardcore är egentligen snabbare punk med hårdrockens tyngd och gärna politiska texter. Dom har sedan sin karriär från 2003 och framåt kritiserat amerikanska politiska systemet och givit kängsparkar åt allt dom ogillat. Den attityden älskar jag högt med The Bronx att dom vågar ta politiskt ställning. Så till skillnad från skräpet är The Bronx ett äkta punkband med punken i blodet.

Cartwall — Let It Up Singel 2007

Under 2000-talet så blev det populärt att återanpassa 80-talets syntljud till dagens musikaliska samtid. Jag har älskat dessa anarkistiska popbandband utan givna konventionella regler på hur popmusik skall vara eller byggas upp. Cartwall gör sådan snygg pop på denna nya singel som har allt som man bara kan älska. Lekfullhet och nonsenstexter med små läckra kulisser av latmaskgörat finns instoppat. Var urban, var stolt, gå på café och lyssna på modern nysvetsat bubbelgummipop av det mest delikata skapelsen. Jag gillar att äga skrev töntarna i Muf för länge sedan på en tryckt t-shirts. Jag älskar att lyssna på pop är Dr Indies devis.

Stereo Arcade — 1st Demo Singel

Ännu en snygg liten indiesingel som jag så gärna förkovrar mig eftersom deras musik är spartansk delikat pop som höjer sig lite grann över det vanliga men håller distansen till det dom gör så att säga. För det är trevligt med pop som vågar ta stegen någonstans. Jag gillar sådan musik helt enkelt som är ärlig i sina intentioner och vill ge oss bra musik rakt igenom.

Roark — Break of Day

Roark — Break of Day.Ibland hoppas man på bra indie så dyker skivor upp som är tysta, kalla och intetsägande. Då får vi gruppen Roark som gör en skiva utan känsla eller skönhet utan fastnar i dåliga låtar med tristess som målinriktning. Jag vill ha bättre indiepop än så här. Musik som orkar göra livet lite uthärdligare och roligare. Men med Roark får du det inte.

The Whore Moans — Watch Out for This Thing

Punkrock med irländsk känsla och lite hardcore. Det är bra rock som ingjuter liv precis som The Bronx i en poppunkvärld där MTV råder. Men här finns det roliga låtar som doppar giftet i blodet. Jag gillar skivan och hoppas den skall träffa på lyssnare som vill ha kvalitet istället för trams inom musiken. Så låt då hellre The Whore Moans vägleda till högre höjder, för det är ni nog värda.

I’m from Barcelona — Let Me Introduce My Friends USA-versionen

Så har det kommit ut en amerikasnk utgåva från Jönköpings största band med x antal medlemmar som kommer och går under det att kollektivet gör storslagen skön pop. Jag recenserade singeln med dom förra året men det är första gången jag lyssnar på hela skivan. Emanuel Lundgren gör så starka lekfulla låtar att man häpnar över hur han tar tag i musiken. Hans influenser måste vara andra kollektiv som Social Broken Scene, The Polyphonic Spree med sin massiva bandstorlek. Jag gillar att det kollektiva kan göra så underskön pop. Vad denna utgåva skiljer sig från originalet som släpptes i Sverige eller Europa har jag inte i det aktuella tillfället kollat upp. Men det gör ingenting för popen är för bedårande och jag låter mig hellre ryckas med av detta tillfälle.

Musik

Anthony Hamilton — Southern Comfort

Arctic Monkeys — Favorite Worts Nightmare

B.B. King — Sings Spirituals & Eric Burdon — Soul of a Man

Black Sabbath — Best of Black Sabbath & Chris Caffery — Pins and Needles

David Bowie × 3

Dimmu Borgir — In Sorte Diaboli (Miss Vampyria)

Dinosaur Jr — Beyond

Dr. Hook — Hits and History

Elliott Smith — New Moon

Electric Light Orchestra × 5

Erasure — Light at the End of the World

Franky Lee — Cutting Edge

Gary Moore — Close as You Get, Fu Manchu — We Must Obey & Porpucine Tree — Fear of a Blank Planet

Genesis — 1976–1982 & Gongs 70-tal

Grinderman — Grinderman

Groove Armada — Soundboy Rock, Feist — The Reminder & Björk — Volta

Head Cat — Fool’s Paradise

Hallucinations: Psychedelic Pop Nuggets from the WEA Vaults & The Shadows — Greatest Hits Live

Isolation Years — Sign Sign & Pelle Carlberg — In a Nutshell

Joe — Ain’t Nothing Like Me, Bobby Valentino — Special Occasion & The Eclectic Collective — The Flux

Jorn — The Gathering & Unlocking the Past

Korta musikrecensioner XXVIII

Manowar — Gods of War

Maria McKee — Late December

Ne-Yo — Because of You & Robin Thicke — The Evolution of Robin Thicke

Nikki Sudden — The Truth Doesn’t Matter

Nine Inch Nailes — Year Zero

Norman Brown — Stay with Me & Holly Cole — Holly Cole

Punk Rawk & Only Crime — Virulence

Rockhistorik × 4

Rush — Snakes & Arrows

Sahara Hotnights — What if Leaving Is a Loving Thing

The Ark — Prayer for the Weekend

The Concretes — Hey Trouble

Tom McRae — King of Cards & Tori Amos — American Doll Posse