Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Nikki Sudden — The Truth Doesn’t Matter B.B.B.B.

All of a Nikki Sudden

Nikki Sudden.1979 bildades gruppen Swellmaps, året efter debuterade dom och det kom att bli ett antal plattor till innan gruppen sprack. Swellmaps har först efter sin egen undergång uppmärksammats under gruppens aktiva period var det som vanligt med geniala grupper, inte många som lade märke till dom. Men en som gjorde det var ingen mindre än Kurt Cobain som passade på och tackade för inspirationen till Nirvanas musik i en Rolling Stones-intervju. En av medlemmarna i Swellmaps var Nikki Sudden, och efter gruppens frånfälle gick han solo för att producera eget. 2006 Både var och inte var Nikki Suddens år. På den positiva sidan fick han göra plattan The Truth Doesn’t Matter, men på den negativa sidan står det faktumet att han kort efter färdigställandet av plattan tvärdog. Ännu mer ledsamt var att Nikki dog tämligen utblottad och därför hade knappt hans efterlevande råd att begrava honom. Intäkterna från skivan går till att täcka alla utgifter och att föra hans namn vidare in memoriam så att säga, vilket gör denna platta till inte bara en bra platta utan också till en viktig. Synd bara att jag inte recenserat denna skiva tidigare då den kom ut 2006 som sagt, men bättre sent än aldrig.

Musikstilen är naturligtvis rock på klassisk mark men med tillägget att det är med en sjusärdeles förmåga att svänga. Om Swellmaps var ett experiment med punken som minst sagt lät annorlunda, så är Nikki Sudden mer i den traditionella skolan. Det är rock med stor tonvikt på melodi vilket gör skivan mycket lättlyssnad men inte utslätad, vilket ju tyvärr är alltför vanligt när det är lättlyssnat vi talar om. Nej, istället präglas skivan av stort djup och balans vilket också gör den intressant.

Den musikaliska bredden är stor. Vi rör oss mellan rock inspirerad av bluesrötter, rock med countryinslag och akustisk balladmusik inspirerad av sådana storheter som Marc Bolan och Bob Dylan. Visst finns också musikaliska länkar till det förflutna. Lyssna till exempel på Black Tar och förundras över att den stygga gitarren faktiskt har ett direkt släktskap till Swellmaps grötsvullna diton. Nikki Sudden har med andra ord lärt sig sin läxa från historien och tagit med sig en del av det som var bra.

På den sista tiden har jag själv uppmärksammat Dylans musikaliska arv som kastar sin skugga över det mesta. Nikki Sudden är inget undantag, här finns musikaliska och textmässiga referenser som för tankarna till grandmaster de musica himself. Dock aldrig med kopiering i blicken vilket jag tacksamt noterar. Som ett exempel på referenser till just storheter som Bob Dylan, kan nämnas Green Shield Stamps som är en långsam elektrisk låt som är klart inspirerad av Dylans sjuttiotalsproduktion. Det är istället med inspirationen som Nikki Sudden tar sig fram. Skivan kryllar av små dolska ögonkast som kastas åt olika håll och med bestämda adresser, men det håller sig hela tiden på rätt sida av gränsen där Nikki Sudden får vara just Nikki Sudden. Det är med andra ord en skiva som lätt skulle kunna tolkas som så där slätstruket vanlig, men som i själva verket är högst personlig när man skrapar på ytan.

En skiva är därmed född som håller hög musikalisk profil och som samtidigt har en stor portion integritet. ”Viktig” är ett ord som ofta utnyttjas för att förmå folk att förstå att en skiva är köpvärd, men vad man än tycker om uttrycket så är det just detta som Nikki Sudden har lyckats skapa. En skiva som har mycket att förmedla med små förtecken och som samtidigt riskerar att drunkna därför den inte är kommersiell. Det är därför i dubbel mening som jag menar att denna skiva är just en viktig skiva. Strunta i att du inte känner till namnet Nikki Sudden, strunta i att han inte säljer sig som Shakira eller någon annan produkt och strunta i att skivan inte omtalas i de rätta kretsarna. Detta är en skiva med hög svansföring och därmed kan inte jag, doktor dacapo, eller blaskan göra något annat än att rekommendera plattan grymt mycket. Ett bättre val för en stunds schyst musiklyssning får du nämligen leta efter. Om det finns rockklubbar i himlen är jag övertygad om att Nikki Sudden är en flitigt återkommande liveartist som säkert rockar röv på halva änglaskaran för livet i himlen ska ju vara som ljuvaste honung och dit hör definitivt Nikki Sudden.

Dr. Da Capo

Musik

Anthony Hamilton — Southern Comfort

Arctic Monkeys — Favorite Worts Nightmare

B.B. King — Sings Spirituals & Eric Burdon — Soul of a Man

Black Sabbath — Best of Black Sabbath & Chris Caffery — Pins and Needles

David Bowie × 3

Dimmu Borgir — In Sorte Diaboli (Miss Vampyria)

Dinosaur Jr — Beyond

Dr. Hook — Hits and History

Elliott Smith — New Moon

Electric Light Orchestra × 5

Erasure — Light at the End of the World

Franky Lee — Cutting Edge

Gary Moore — Close as You Get, Fu Manchu — We Must Obey & Porpucine Tree — Fear of a Blank Planet

Genesis — 1976–1982 & Gongs 70-tal

Grinderman — Grinderman

Groove Armada — Soundboy Rock, Feist — The Reminder & Björk — Volta

Head Cat — Fool’s Paradise

Hallucinations: Psychedelic Pop Nuggets from the WEA Vaults & The Shadows — Greatest Hits Live

Isolation Years — Sign Sign & Pelle Carlberg — In a Nutshell

Joe — Ain’t Nothing Like Me, Bobby Valentino — Special Occasion & The Eclectic Collective — The Flux

Jorn — The Gathering & Unlocking the Past

Korta musikrecensioner XXVIII

Manowar — Gods of War

Maria McKee — Late December

Ne-Yo — Because of You & Robin Thicke — The Evolution of Robin Thicke

Nikki Sudden — The Truth Doesn’t Matter

Nine Inch Nailes — Year Zero

Norman Brown — Stay with Me & Holly Cole — Holly Cole

Punk Rawk & Only Crime — Virulence

Rockhistorik × 4

Rush — Snakes & Arrows

Sahara Hotnights — What if Leaving Is a Loving Thing

The Ark — Prayer for the Weekend

The Concretes — Hey Trouble

Tom McRae — King of Cards & Tori Amos — American Doll Posse