Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Industrimetal

Nine Inch Nailes — Year Zero

Nine Inch Nails — Year Zero.Trent Reznor är mannen som gått från att varit underjordiska industrimästaren med skivan Pretty Hate Machine som fick större genombrottskraft när Nirvana slog igenom ordentligt och 90-talet fick undergroundrocken liksom engelska indierocken den kommersiella kraft som gjorde den bärkraftig. Trent Reznor fick utan tvekan ett namn som 90-talets superstjärna med sin mörka mystiska utstrålning vilket också leder till producentjobb för Marilyn Manson och att Ministry liksom Pigface utnyttjade hans förmåga att gestalta industrimetallens enda riktiga stjärna. En stjärna som fick även kvinnor och delvis männen att betrakta denna professionella man med många mörka sidor som den mest eftertraktade mannen på många fronter.

Men hans musik blev mörkare, drogs mot ett mera förmodad mörker som märks på hans senaste skivor vilket den nya inte är undantaget ifrån.

Nine Inch Nails.Men nu svänger Nine Inch Nails och gör en liten vassare skiva som inte andas uppgörelse eller sorg som han klär i svart. Utan nu är musiken stenhård i vissa partier men framförallt är den dansantare och ljusare än vad jag först kunde tro. Men nu efter jag ha levt med skivan ett antal dagar så hör jag inte smärtan så tydligt längre. Men visst finns smärtan där, men mörkret har fått konkurrens med ljuset som vågar sippra in i musiken här och där luckrar upp det totala mörkret som alltid har omgivit hans musik. Nya skivan är till och bättre än hans förra, som var hans mest personliga och tydliga skiva. Nu vågar Trent Reznor utmana sig själv och låta sina inre demoner möta andra krafter som har mera av kärleken i sig. Det är hur jag tolkar hans musik att den har förvandlats från det mörkaste mörka till en strimma hopp.

Till slut är skivan det mest sköna som jag hört med Nine Inch Nails på väldigt, väldigt länge.

Musik

Anthony Hamilton — Southern Comfort

Arctic Monkeys — Favorite Worts Nightmare

B.B. King — Sings Spirituals & Eric Burdon — Soul of a Man

Black Sabbath — Best of Black Sabbath & Chris Caffery — Pins and Needles

David Bowie × 3

Dimmu Borgir — In Sorte Diaboli (Miss Vampyria)

Dinosaur Jr — Beyond

Dr. Hook — Hits and History

Elliott Smith — New Moon

Electric Light Orchestra × 5

Erasure — Light at the End of the World

Franky Lee — Cutting Edge

Gary Moore — Close as You Get, Fu Manchu — We Must Obey & Porpucine Tree — Fear of a Blank Planet

Genesis — 1976–1982 & Gongs 70-tal

Grinderman — Grinderman

Groove Armada — Soundboy Rock, Feist — The Reminder & Björk — Volta

Head Cat — Fool’s Paradise

Hallucinations: Psychedelic Pop Nuggets from the WEA Vaults & The Shadows — Greatest Hits Live

Isolation Years — Sign Sign & Pelle Carlberg — In a Nutshell

Joe — Ain’t Nothing Like Me, Bobby Valentino — Special Occasion & The Eclectic Collective — The Flux

Jorn — The Gathering & Unlocking the Past

Korta musikrecensioner XXVIII

Manowar — Gods of War

Maria McKee — Late December

Ne-Yo — Because of You & Robin Thicke — The Evolution of Robin Thicke

Nikki Sudden — The Truth Doesn’t Matter

Nine Inch Nailes — Year Zero

Norman Brown — Stay with Me & Holly Cole — Holly Cole

Punk Rawk & Only Crime — Virulence

Rockhistorik × 4

Rush — Snakes & Arrows

Sahara Hotnights — What if Leaving Is a Loving Thing

The Ark — Prayer for the Weekend

The Concretes — Hey Trouble

Tom McRae — King of Cards & Tori Amos — American Doll Posse